Regeringsfrågan är svår för båda sidor i politiken – hufvudstadsbladet

Regeringsfrågan är intressant för väljare och de som kommenterar politik. De senare brukar ägna (för) mycket uppmärksamhet åt det, före valen men också mellan dem. Nu har regeringsfrågan åter blivit aktuell i samhällsdebatten, trots att vi står mellan två val. Det beror på en debatt i Centerpartiet om det.

Både partiets Högskoleförbund / Centerstudenter och några politiker, som C-politikern från Vindeln i Västerbotten Helena Lundgren (Expressen sajt 14/11), har öppnat upp för ett par nya tjänster för C. De är dels att C ska söka stöd för att få sin politik bland alla andra partier, inklusive Sverigedemokraterna. Dels att partiet inte ska binda sig för Magdalena Andersson (S) som statsminister inför valet.

C-ledaren Muharrem Demirok och C har nu en linje att inte samarbeta med SD och att när Moderaternas statsministerkandidat Ulf Kristersson har ett samarbete med SD så kan inte C stödja Kristersson eftersom det skulle innebära samarbete även med SD för genomförandet av ett politik som SD är med i . Det finns då bara Magdalena Andersson som statsministerkandidat.

Men regeringsfrågan är aktuell även till följd av andra partiers uttalanden. Det ena är V. Det partiet har genom partiledaren Nooshi Dadgostar uttalat att partiet inte kommer att stödja en regering om partiet inte är med i den. Eftersom det är en S-ledd regering som kan komma i fråga kräver V att få sitta i en sådan regering. C-ledaren Demiroks senaste uttalande (Expressens sajt 19/11) är att ett samarbete med V (i regeringsställning) inte är aktuellt. Han hänvisar bland annat till den antisemitism som upptäckts inom V. C och V ligger också långt ifrån varandra i den ekonomiska politiken.

På höger sida SD har via partiledare Jimmie Åkesson sagt att partiet har ambitionen att sitta i en (måttligt ledd) regering efter nästa val om det blir majoritet i riksdagen för en sådan. Samtidigt har L sagt att partiet inte tänker delta i en regering där SD ingår. Hur L står sig för att tolerera en sådan regering, genom att ställa sig utanför den men lägga sina röster på sin statsminister, M-ledaren Kristersson, är oklart.

Det ser därför svårt ut att få ihop en regering efter nästa val. Det gäller inte minst på vänsterkanten där alla fyra partierna vill sitta i regeringen om det egna partiet ska stötta Magdalena Andersson som regeringsledare. C verkar dock inte vilja sitta i en regering om V sitter i den. Om S släpper in V i regeringen är oklart, eftersom det gör det svårt att samarbeta med C, i en regering eller med en överenskommelse om statsbudgeten.

På höger sida är också svårt. Dels plockade de fyra partierna där snart all lågt hängande frukt som var lätt att enas om: migrationspolitik, brottsbekämpning, energipolitik och delvis skattepolitik. Dels är det osäkert om de två mindre Tidö-partierna kommer in i riksdagen i nästa val. Båda faller under fyraprocentspärren i nästan alla mätningar. Ofta får L mindre stöd än KD. Men i Novus mätning i TV4 onsdagen den 20/11 låg L med 3,8 procent nästan på tröskeln, medan KD med 3,2 låg lägre än tröskeln än i flera andra mätningar där KD kommit runt eller strax under fyra procent.

I den tidigare nämnda Novus-mätningen skilde mindre än en procentenhet SD och M åt, med båda runt 20 procent, där det förra partiet var det största av dem. Men i ett val kan M ha svårt att vara klart större än SD, då M kanske måste erbjuda ett par procentenheter taktikväljare till L och KD. För att få dem måste i synnerhet L hålla fast vid Kristersson, som fortsatte sin statsministerkandidat. Liksom 2022 blir M i så fall mindre än SD, men ännu tydligare. Regeringsbildaren behöver dock inte komma från det största partiet i ett block, vilket exempel från 1979 visar.

Enligt Novus har V under mätperioden från 4/11 gynnats av Trumps dominans i (media)skildringen av det amerikanska valet. Några svenskar som ogillar Trump har uttryckt partisympati för V, som varit tydligast med att ha en annan och motsatt politik mot Trump. MP har hamnat i dunkel trots klimattoppmötet i Baku. Drygt 8 procent i Novus för V skulle ge 31 mandat, jämfört med 24 för V i dagens riksdag.

Ett starkare V kan göra det svårare för S att hålla sig utanför en regering. Risken är dock att ett (i mandat) tio procent V skrämmer bort C från att samarbeta i fyrklövern V, MP, S, C, oavsett vilka av dem som hamnar i regering eller bara samarbetar kring budgetar.

Till höger finns det oklarheter beroende på hur många av Tidö-partierna som sitter i riksdagen efter valet 2026: två, tre eller fyra? Om V och C tillsammans med Tidöpartierna stoppar Magdalena Andersson (S) som statsminister 2026 kan bland annat C och SD tvingas tolerera Kristersson som regeringsledare, i någon form av regering.

S måste värna om sin egen profil och policy och kan inte gå med på för mycket av vad V, MP och C kräver. Och att samregera med M, som i flera kommuner, skulle försvaga S och S-profilen. Precis som andra partier ska S skydda sina egna väljare. S kan inte skydda landet genom att äventyra mycket av dess väljares intressen.