Det här är ett debattinlägg.Författarna är ansvariga för åsikterna.
Stela regler gör att personer med reumatisk sjukdom arbetar mindre än vad de kunde och skulle vilja. Dessutom avstår många från att göra en ideell socialavgift eftersom de är rädda för att bli av med sin sjukpenning, visar en ny undersökning.
“De senaste tio åren har jag varit sjukskriven i varierande utsträckning under tre perioder på grund av reumatiska problem. Jag upplever att kontakten och byråkratin med Försäkringskassan var lättare när jag var 100 procent sjukskriven än deltid. , vilket är synd eftersom jag kände att det gjorde det svårare och förlängde min återgång till heltidsarbete.”
Ovanstående citat är hämtat från en undersökning, gjord av Reumatikerförbundet, som har undersökt hur medlemmarna upplever att sjukförsäkringen fungerar för dem. En fråga vi ställde var om medlemmarna trodde att de skulle arbeta mer professionellt om de hade möjlighet att få ersättning på en annan nivå än den de har idag, det vill säga om systemet var mer flexibelt.
Annons
Annons
Sjukförsäkringarna ska täcka ett inkomstbortfall under en begränsad tid (sjukpenning) eller ersätta en inkomst på lång sikt (sjuk- eller aktivitetsersättning, som tidigare kallades förtidspension). Men många anser att systemet är för stelbent eftersom det i dag bara går att få sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning på 25, 50, 75 eller 100 procent. Procentsatserna är fasta, oavsett om en individs arbetsförmåga är till exempel 60 procent.
Enkätresultatet var inte helt oväntat, men ändå väldigt anmärkningsvärt: ungefär var femte tillfrågade som har sjukpenning skulle kunna tänka sig att arbeta mer om sjukförsäkringssystemet var mer flexibelt. Bland de tillfrågade som har sjuk- eller aktivitetsersättning är det mer än var tionde person.
Det finns alltså en stor resurs i samhället som inte tas tillvara – människor som kan och vill jobba mer, om de hade möjlighet. En respondent skrev följande: “Jag har avstått från att ens försöka ansöka om ekonomiskt stöd från Försäkringskassan…/ Jag föredrar att leva på sparade pengar utifrån de perioder då jag orkar jobba mycket. detta gör att jag aldrig kan arbeta upp marginaler, eftersom jag behöver dem att leva på. Det är en latent stress. Dessutom gillar jag att vara engagerad i ideella organisationer och vet att det kan slå tillbaka på dig om du får ersättning från. Social Försäkringskassan.”
Bara detta att kunna arbeta ideellt om man har sjuk- eller aktivitetsersättning är något som vi vet drabbar många kroniskt sjuka – oavsett diagnos. Vissa människor kan aldrig arbeta hundra procent på grund av kronisk sjukdom. För några av dessa är engagemang i en ideell förening ett ljus i vardagen. Föreningslivet kan ge samvaro och en känsla av mening och kan även fungera som arbetsträning. Ofta gör föreningarna också en betydande social nytta. Reglerna för ideellt arbete i samband med sjuklön är dock så restriktiva och svåra att vänja sig vid att många av Reumatikerförbundets medlemmar inte vågar arbeta ideellt eller ta en avlönad styrelsepost av rädsla för att förlora sin sjuklön.
Reumatikerförbundets undersökning visar att cirka 6 av 10 med sjuk- eller aktivitetsersättning känner oro för att förlora sin ersättning för ideellt arbete. Det gör att många inte gör någon ideell insats alls, även om de skulle kunna – och må bra av – ta sig an en uppgift då och då.
Att det är så här är förstås orimligt, slösaktigt och dumt. Människor ska kunna ta till sig information från Försäkringskassan och förstå vad reglerna innebär för dem.
Annons
Annons
Reumatikerförbundet vill:
• Att sjukförsäkringssystemet blir mer flexibelt med fler nivåer på sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning än de som finns idag.
• Att reglerna blir mer lättförståeliga och förutsägbara vad gäller hur mycket ideellt arbete den enskilde kan åta sig utan att förlora sin ersättning.
• Att alla ska ha möjlighet att arbeta till 100 procent av sin arbetsförmåga.
Lotta Håkansson, föreningsordförande, Reumatikerförbundet