Frasen “Jag ställer bara frågan” kan vara ett förrädiskt sätt att föra fram sina egna åsikter under en förment neutral flagga: “Är det något i ryktena om att ministern är lite glad i flaskan, det gör jag inte vet, jag hoppas att det inte är sant, men jag ställer bara frågan.”
Det är också en klassisk metod att pressa eller hämnas myndigheterna: bombardera dem med frågor, bidrag och beställningar. Enligt lagen ska allt besvaras, allt ska föras i dagbok. Det har förekommit fall där myndigheter har tvingats anställa personal att ta itu med en strategisk och målmedveten frågeställare.
”Strategisk och målmedveten” – så beskriver han sig själv också, S-riksdagsledamoten Olle Thorell från Surahammar. Sajten Allt avslöjade nyligen att Thorell har ställt 180 skriftliga frågor till statsråden – precis sedan riksdagen startade den 10 september. Det betyder att Thorell skrev nästan 40 procent av alla inlämnade frågor. Den medlem som frågade näst mest kommer bara med 14 frågor.
Det är också en klassisk metod för att pressa eller hämnas mot myndigheter: bombardera dem med frågor, inlagor och order.
180, förresten? ”Jag har skrivit sju till sedan den rapporten, så det är 187 nu. Haha!” Det är Thorells svar när han skrattar sig igenom en intervju med P4 Västmanland på måndagen om hans rikliga förhör.
Ställ frågor till ministrar är en viktig del av riksdagens kontrollkraft över regeringen. Men det Thorell gör strider mot tanken på frågorna. Han har även automatiserat processen, tar in frågor via sociala medier och använder AI för att plocka upp ännu mer. Det blir en sorts demokratins drönarkrigföring eller överbelastningsattack, han massbomberar ministrarna och missbrukar deras, och de anställdas, tid. Och skattebetalarnas pengar.
Var går gränsen för övergrepp? av rätten att ställa frågor?, frågar P4:s reporter.
“Jag känner att den frågan inte riktigt är min att svara på”, säger Thorell: “Haha!”
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Arresteringsordern mot Netanyahu kommer att leda till ännu mer palestinskt lidande
Susanne Nyström: Ingen gillar när det är högt i tak – sanningen gör för ont