“Sluta julen!”
Det är vad gruppen “Alternativ jul” kräver i november 1968. Eftersom högtiden i sin “nuvarande form är människofientlig” borde den bojkottas. Direkta åtgärder planeras och den lösliga organisationen försöker hitta alternativ till frossandet. Ett par veckor senare demonstrerar flera hundra personer i ett decemberslaskande Stockholm med plakat: “Mer gemenskap mindre överflöd”, “Befria tomten” och “Stoppa julskräcken”.
Initiativtagarna har vanan inombords. Tidigare under hösten protesterade de utanför Teenage Fair på Stockholmsmässan och skjutsar ungdomar från den kommersiella gimmicken till alternativa aktiviteter. Demonstrationerna leder till att mässan måste stänga tidigare än planerat, men nu handlar kampen inte längre om en krass mässa utan jul, och “Alternativ jul” är långt ifrån ensamma.
En annan grupp kallar sig “Jul nu” och är mer hårdför. Deltagarna, som har möten varje torsdag, talar om julen som “kapitalismens orgasm” och vill förändra inte bara högtiden utan hela samhället. Nästan lika aktivister är kristna radikaler som bildar “New Christmas” och motsätter sig avspårningen av firandet av Jesu födelse. Var tog det religiösa innehållet vägen egentligen?
Julsabotörerna gör en gemensam sak och håller öppet hus på Konstfack, Café Mejan och ungdomsgårdar runt om i stan. Alla är välkomna och besökarna kan måla, rita och pyssla, umgås, spela teater eller lyssna på musik. Istället för ett rejält julbord serveras soppa, ostmackor och kaffe. Hemlösa kan övernatta i lokalerna.
Engagemanget och aktiviteterna är tidstypiska och i samklang med de omvälvningar och demonstrationer som sker på bred front i samhället. Året 1968 brukar också symbolisera en era då allt tycks ifrågasättas och julen blir ett av många mål: traditionellt, kommersiellt och borgerligt.
Året därpå kom allt tillbaka till det normala. Inga tomter var undantagna. Senare anordnades “Alternativfestivalen” med parollen “kamp mot kommersialiseringen av kulturen” när Sverige stod värd för Eurovision song contest. Men protesterna var en krusning på ytan. Varken Melodifestivalen eller julen ställdes som bekant in. Istället firas högtiden som aldrig förr, för att inte tala om Mello, som svällt till oproportionerliga former.
Idag har ordet alternativ inte samma resonans och har laddats med nya betydelser. Det traditionella ifrågasätts, men det handlar knappast om att stå på barrikaderna eller sjunga stridssånger, tygla konsumtion och frosseri. Snarare om ett annorlunda julbord och firande. Varför hålla sig till köttbullar och dans runt granen när det finns så mycket annat att äta och göra? Kalle Anka och julklappar ingår såklart på repertoaren. Adventsljus, shoppinggatornas dekorativa ljusslingor och pepparkakor ska finnas kvar. Det finns dock ambitioner att förnya traditionerna. Gärna alternativ, men inte för alternativ.
Jag har också obehagliga minnen från en julfest med karibiskt tema. Med sådana överdrifter räcker lite julgransglitter i håret inte långt
I Stockholm erbjuder en rad restauranger nu allt från italienska och franska julbord till asiatiska, libanesiska och grekiska. Restaurang Boulebar konstaterar att: “Julboule är roligare än julbord” och serverar bubbel och skaldjursfat. På Sjätte tunan i Gamla stan kan gästerna äta som på medeltiden när krogen lockar med julbord för “riktig historieätare”.
Det minst lika alternativet är Brisket & Friends, vars julbuffé består av Texas-influerad BBQ, medan La Botanica i Mall of Scandinavia skjuter av hagel. På deras julbord – “Sveriges största” – serveras mat “från världens alla hörn”: thailändsk wok, fisk och skaldjur, pizza och pasta. Registret är brett och vill man ha ännu mer kan buffén kompletteras med aktiviteter som bowling, biljard och minigolf. Fest, bråk och myller med tomtar bara i biroller.
Julfester på jobbet har genomgått liknande metamorfoser. Högtiden ger möjlighet till intern representation och fest med kollegor, men inte nödvändigtvis för att skapa julstämning. Företag hjälper förstås också till att kläcka idéer. Några förslag på agendan är After Ski, Cowboy, Casino Royal och Masquerade Ball. Eller som en eventbyrå föreslår under den passande rubriken “juli i julen”: “kombinera sommarens glädje med julens värme”. Den senaste julfesten jag själv deltog på var tänkt att klä sig som den var på 1920-talet. Kul men inte juligt. Jag har också obehagliga minnen från en julfest med karibiskt tema. Med sådana överdrifter räcker lite julgransglitter i håret inte långt.
Julen är också intagen ut i förväg och håller längre. Redan i september står julmust på pallar i butikerna och sedan några år tillbaka firar många “Novent”: en sammanslagning mellan november och advent som gör att julfirandet tidigareläggs. Lägg till “Black Week” som kickstartar julklappshandeln.
Förändringarna i våra julvanor beror uppenbarligen på globaliseringens alla strömmar. Men kommersialiseringen av högtiden, som aktivister en gång protesterade mot, är inte utan skuld. Själv längtar jag efter några kravlösa dagar i decembermörkret.
Läs mer text av Sara Kristoffersson
“Sluta julen!”
Det är vad gruppen “Alternativ jul” kräver i november 1968. Eftersom högtiden i sin “nuvarande form är människofientlig” borde den bojkottas. Direkta åtgärder planeras och den lösliga organisationen försöker hitta alternativ till frossandet. Ett par veckor senare demonstrerar flera hundra personer i ett decemberslaskande Stockholm med plakat: “Mer gemenskap mindre överflöd”, “Befria tomten” och “Stoppa julskräcken”.
Initiativtagarna har vanan inombords. Tidigare under hösten protesterade de utanför Teenage Fair på Stockholmsmässan och skjutsar ungdomar från den kommersiella gimmicken till alternativa aktiviteter. Demonstrationerna leder till att mässan måste stänga tidigare än planerat, men nu handlar kampen inte längre om en krass mässa utan jul, och “Alternativ jul” är långt ifrån ensamma.
En annan grupp kallar sig “Jul nu” och är mer hårdför. Deltagarna, som har möten varje torsdag, talar om julen som “kapitalismens orgasm” och vill förändra inte bara högtiden utan hela samhället. Nästan lika aktivister är kristna radikaler som bildar “New Christmas” och motsätter sig avspårningen av firandet av Jesu födelse. Var tog det religiösa innehållet vägen egentligen?
Julsabotörerna gör en gemensam sak och håller öppet hus på Konstfack, Café Mejan och ungdomsgårdar runt om i stan. Alla är välkomna och besökarna kan måla, rita och pyssla, umgås, spela teater eller lyssna på musik. Istället för ett rejält julbord serveras soppa, ostmackor och kaffe. Hemlösa kan övernatta i lokalerna.
Engagemanget och aktiviteterna är tidstypiska och i samklang med de omvälvningar och demonstrationer som sker på bred front i samhället. Året 1968 brukar också symbolisera en era då allt tycks ifrågasättas och julen blir ett av många mål: traditionellt, kommersiellt och borgerligt.
Året därpå kom allt tillbaka till det normala. Inga tomter var undantagna. Senare anordnades “Alternativfestivalen” med parollen “kamp mot kommersialiseringen av kulturen” när Sverige stod värd för Eurovision song contest. Men protesterna var en krusning på ytan. Varken Melodifestivalen eller julen ställdes som bekant in. Istället firas högtiden som aldrig förr, för att inte tala om Mello, som svällt till oproportionerliga former.
Idag har ordet alternativ inte samma resonans och har laddats med nya betydelser. Det traditionella ifrågasätts, men det handlar knappast om att stå på barrikaderna eller sjunga stridssånger, tygla konsumtion och frosseri. Snarare om ett annorlunda julbord och firande. Varför hålla sig till köttbullar och dans runt granen när det finns så mycket annat att äta och göra? Kalle Anka och julklappar ingår såklart på repertoaren. Adventsljus, shoppinggatornas dekorativa ljusslingor och pepparkakor ska finnas kvar. Det finns dock ambitioner att förnya traditionerna. Gärna alternativ, men inte för alternativ.
Jag har också obehagliga minnen från en julfest med karibiskt tema. Med sådana överdrifter räcker lite julgransglitter i håret inte långt
I Stockholm erbjuder en rad restauranger nu allt från italienska och franska julbord till asiatiska, libanesiska och grekiska. Restaurang Boulebar konstaterar att: “Julboule är roligare än julbord” och serverar bubbel och skaldjursfat. På Sjätte tunan i Gamla stan kan gästerna äta som på medeltiden när krogen lockar med julbord för “riktig historieätare”.
Det minst lika alternativet är Brisket & Friends, vars julbuffé består av Texas-influerad BBQ, medan La Botanica i Mall of Scandinavia skjuter av hagel. På deras julbord – “Sveriges största” – serveras mat “från världens alla hörn”: thailändsk wok, fisk och skaldjur, pizza och pasta. Registret är brett och vill man ha ännu mer kan buffén kompletteras med aktiviteter som bowling, biljard och minigolf. Fest, bråk och myller med tomtar bara i biroller.
Julfester på jobbet har genomgått liknande metamorfoser. Högtiden ger möjlighet till intern representation och fest med kollegor, men inte nödvändigtvis för att skapa julstämning. Företag hjälper förstås också till att kläcka idéer. Några förslag på agendan är After Ski, Cowboy, Casino Royal och Masquerade Ball. Eller som en eventbyrå föreslår under den passande rubriken “juli i julen”: “kombinera sommarens glädje med julens värme”. Den senaste julfesten jag själv deltog på var tänkt att klä sig som den var på 1920-talet. Kul men inte juligt. Jag har också obehagliga minnen från en julfest med karibiskt tema. Med sådana överdrifter räcker lite julgransglitter i håret inte långt.
Julen är också intagen ut i förväg och håller längre. Redan i september står julmust på pallar i butikerna och sedan några år tillbaka firar många “Novent”: en sammanslagning mellan november och advent som gör att julfirandet tidigareläggs. Lägg till “Black Week” som kickstartar julklappshandeln.
Förändringarna i våra julvanor beror uppenbarligen på globaliseringens alla strömmar. Men kommersialiseringen av högtiden, som aktivister en gång protesterade mot, är inte utan skuld. Själv längtar jag efter några kravlösa dagar i decembermörkret.
Läs mer text av Sara Kristoffersson
