SD:s okunskap om den fria offentliga konstens roll i en demokrati – hufvudstadsbladet

SD har lagt en motion i kommunfullmäktige förra veckan; att undersöka hur fri offentlig konst ska väljas ut och beslutas av en större allmänhet och på så sätt skapa delaktighet och inflytande. Den konstnärliga friheten måste med andra ord begränsas och kontrolleras i förväg. SD verkar tycka att kommunen letar i kataloger och beställer ett färdigt konstverk. Vi som kommun måste också hålla oss på armlängds avstånd. Vi liberaler har svårt att förstå vad SD betyder, kanske de själva inte har en aning om vad armlängdsavstånd och bibehållen konstnärlig frihet innebär?

Konst är en demokratisk rättighet och bedömningen ligger i betraktarens öga. Därför måste offentlig konst vara bred för att möta mångas åsikter och stimulera många känslor. Konsten ska vara dynamisk, utmanande och en obunden kraft baserad på yttrandefrihet. Offentlig konst ska främja kvalitet och konstnärlig förnyelse så att vårt kulturarv bevaras, används och utvecklas i det nutida samhället. Det förbättrar också vår byggda miljö och skapar mer meningsfulla offentliga rum.

Forskning har visat att konst stimulerar våra synapser i hjärnan som hjälper oss att hitta nya vägar och hjälper oss att tänka bortom oss själva. Det stimulerar lärande och nya tankar som kommer till oss bättre genom bilder snarare än genom ord. Konst ska få oss att skratta, gråta, känna ilska eller vad varje konstverk väcker hos varje individ.

Konst ska finnas på alla platser som tillhör oss alla. Där ska den väcka tankar som ger oss nya insikter och kunskaper som kan leda till att vi bryter etablerade mönster. Inspirera till samtal och ta med nya perspektiv. Att välja ut utifrån vad en majoritet av medborgarna redan gillar, om det hade varit möjligt för hur konst skapas, som SD föreslår i motionen, skapar inte de dimensioner man inte redan har eller kittlar nya insikter och känslor. Enhetlighet skapar inte nya visioner, den smalnar bara av vägen. Kanske är det just det SD är ute efter eftersom de strävar efter assimilering och då passar olika åsikter och mångfald inte så bra in i deras sociala bild.

Men visst måste bröderna Örebro kunna påverka. Vi tycker att medborgarpaneler och digitala plattformar för att engagera örebroarna i konsten är bra sätt att ta tillvara på åsikter utan att binda artisterna. Vi ser också gärna workshops och tematiska dialoger där konstnärer och boende möts. Vi är positiva till lokala tävlingar, som till exempel den om vilka Open art work ska få en fast plats i Örebro. Men konstens grund bör bygga på professionellt omdöme. Kulturrådet, som består av kvalificerade personer inom konstområdet, ska se till att det finns en balans mellan allmänhetens önskemål och konstnärlig frihet. Det finns möjligheter att ta med Örebros utan att bryta armlängdsprincipen.

Det är också viktigt att komma ihåg att riksdagens och Örebros kulturpolitiska mål bygger på respekt för denna princip. Politiker måste avsätta resurser till konsten – inte forma dess innehåll. Vi värnar om ett fritt, levande offentligt kulturliv i Örebro kommun där många röster får komma till tals.

För Liberalerna i Örebro kommun:
Karolina Wallström
Börje Ström
Mats-Olof Liljegren