Jag läser med intresse artikeln om den ensamma älgkalven som rör sig i Båstadstrakten, och vill uppmuntra en positiv och omtänksam syn på detta unga och vilda djur.
Älgkalven, som nu letar sig fram utan sin ko, påminner oss om hur viktigt det är att vi skyddar våra vilda djur och deras livsmiljöer.
Det är inte konstigt att kalven dras till områden med nedfallsfrukt och fågelbord är det en naturlig instinkt att söka föda, speciellt när man ensam står inför en tuff vinter.
Men istället för att se detta som ett problem kan vi se det som en möjlighet att lära oss om samspelet mellan människor och vilda djur. Kalven är inte aggressiv eller farlig, utan snarare nyfiken och vilsen.
Om vi tar ansvar genom att säkra våra trädgårdar och inte fresta med lättillgänglig mat kan vi hjälpa kalven att återvända till skogen och hitta sin plats i det vilda.
Dessutom är det viktigt att vi ser älgen som mer än en siffra i jaktstatistiken. Under 1980-talet var älgstammen stor och idag har den minskat kraftigt.
Att ge denna kalv en chans att överleva och bidra till älgstammen är ett sätt att respektera det ekologiska värde älg har i vår natur. Det handlar inte bara om att skjuta färre djur, utan också om att hjälpa dem att leva ett så naturligt liv som möjligt.
Istället för att fokusera på problematiken kan vi se älgens närvaro som en påminnelse om att vi delar vår värld med fantastiska djur som berikar vår natur.
Låt oss möta denna älgkalv med tålamod och respekt, det är en liten ansträngning för att skydda vårt gemensamma naturarv.
Lars Ben Adelman, djurvän
