Semester i december? Besök ljuvliga Provence

Gräset krassar av frost under fötterna och det klämmer i kinderna när vi går mellan rankorna. Det är morgon, luften är klar och vi har precis vaknat efter en djup sömn på vinslottet Château MontPlaisir. I fjärran reser sig Alpernas fot mot en himmel som sakta växlar från rosa till blå. Då bryter solens strålar igenom och visst värmer de lite också, trots att det är december och bara någon vecka kvar till jul.

Vi finns utanför byn Valréas i de nordvästra delarna av Provence, i vinregionen Côtes du Rhône. Området är känt för sina röda viner gjorda främst på druvorna syrah och grenache. Dagen innan provade vi både MontPlaisirs eget sortiment och utbudet av närliggande vinproducenter. Vi är överens om att distriktets världsberömda flaskor Châteauneuf-du-Pape har hård konkurrens från sina mindre kända grannar, både vad gäller smak och pris.

Men det är det inte endast vin som trivs i den kalkrika jorden. Den svarta tryffeln odlas också här mellan långa rader av små ekar och hamnar sedan på jul- och nyårsmiddagar över hela Frankrike. Tryffeln är populärast i slutet av året och då kan ett kilo kosta upp till 13 000 kronor. För att lära oss mer om delikatessen går vi på tryffeljakt med Christian Mérin, tredje generationens tryffelodlare. Tryffeln växer som knölar under jorden, i symbios med trädens rotsystem. De ses alltså aldrig uppifrån och det är därför hundar används för att spåra dem. Förr brukade man använda grisar, men det hände för ofta att bytet hamnade i grisens mage.

Christian börjar med att visa oss sin egen plantskola, här kan den som vill odla tryffel själv köpa en liten ekplanta som har inokulerats med tryffel så att symbiosen som kallas mykorrhiza koloniserar rotsystemet.

Men när solen går ner är det hög tid att jaga ute på fältet. Är det tyst i barnkammaren blir det tvärtom full fart när gårdens två tryffelhundar släpps loss mellan träden. Svart Priska och brunpäls Pruna har båda tränats på doften sedan de var valpar och pappa fram och tillbaka mellan träden. Plötsligt börjar Priska klättra och Christian följer i all hast med en liten metallskyffel och börjar gräva, hundarna skäller för att komma ikapp och så kommer en svart klump upp ur marken. Det är lerigt från jorden, vi får nosa tätt med näsan och doften tränger igenom. Stark, raffinerad svampig och mycket frestande.

– Den här lilla rackaren väger nog inte mer än ett hekto, men förra veckan grävde jag upp en 300 grams bastard. En väldigt bra dag, säger Christian och ler brett.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Att köpa med dig en liten klump hem visar sig vara lättare sagt än gjort. Förvaringen ska vara kall, gärna i kyl eller frys så att smaken inte försvinner. Tryffeln finns till försäljning varje lördag under säsong på tryffelmarknaden i den medeltida byn Richerenches. Här köps tryffeln direkt från bakluckan på bilar och kontant betalning gäller. På inget sätt glamoröst och långt ifrån ändstationen av tryffel på vita dukar ackompanjerat av champagne. Mitt i den lilla byn vandrar vi runt på en riktigt charmig provensalsk lördagsmarknad. Regionens ostar blandas med tapenad, inlagda oliver, färska kryddor och nougat. Vi smakar och tar med oss ​​hem och funderar bara väldigt kort på hur allt får plats i bagaget tillsammans med det vin vi redan har köpt.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Det bästa stället att smaka på färsk tryffel är på en restaurang, till exempel vid en lunch på lokala L’Escapade under ledning av kocken Nicolas Pailhès. Det blir brie med tryffelkräm, vaktel med färsk tryffel och till efterrätt millefeuille på päron med riven tryffel. I slutet av festen följer vi med dig ut i köket för en matlagningskurs där det blir ännu mer tryffel, denna gång riven över en omelett vi lagar själva. Stämningen är hög i baren som hör till restaurangen när vi är klara, någon öppnar en flaska champagne och det blir många trevliga och roliga samtal medan eftermiddagen glider över i kväll.

Men även om mat är en stor del av livet i Provence året runt, så finns det andra upplevelser som är lika bra och kanske bäst på vintern. Till exempel den historiskt intressanta staden Avignon, med sin medeltida bro över floden Rhône, känd från barnkammaren “Sur le pont d’Avignon”, och dess enorma gotiska påvliga palats från tiden då påven och senare anti- påven hade sitt säte i Avignon. Vill du lära dig mer om den komplicerade historien och alla politiska maktkamper finns det guidade turer i det magnifika påvens palats som 1995 lades upp på Unescos världsarvslista tillsammans med den berömda bron.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Med sina många lager av historia är Avignon en av regionens turistmagneter, ofta full av besökare på sommaren, men en decemberkväll är det lugnt och stilla. Det glittrar av ljus i de smala gränderna, det sorl från lokalbefolkningen som är ute och julhandlar och stämningen är omfamnande, gemytlig och väldigt avslappnad. Vi passerar små torg med konstgallerier och den överdådigt dekorerade porten till Palais du Roure med anor från 1400-talet. Vi tittar också in på det historiska Hôtel d’Europe, byggt på 1500-talet som en privat herrgård. Det var när Catherine Pierron köpte byggnaden och gjorde om den till ett hotell 1799 som den fick namnet Hôtel d’Europe. Samma år besöktes hotellet av general Napoleon Bonaparte, på väg tillbaka till Paris efter sin kampanj i Egypten.

De sista dagarna reser vi mot södra Alperna, som ligger längst norrut i Provence. Vi har siktet inställt på semesterorten Barcelonnette, inom räckhåll för flera skidsystem. Den lilla staden har en spännande historia, vilket framför allt syns i de många enorma villor som byggdes här i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa storslagna byggnader byggdes av lokalbefolkningen som emigrerade till Mexiko, gjorde framgångsrika affärer och sedan återvände hem.

En av villorna, ståtliga Villa Puebla, drivs nu som bed and breakfast. Huset byggdes 1880 av textiltillverkaren Eugène Lions när han kom tillbaka från Mexiko. Husets design är fantasifullt elegant, klinkergolven läggs för hand med stor precision och sovrummen har öppna spisar i marmor. Så sent som 2021 köpte det svensk-franska paret Tessi Romell och Laurent Marais huset av Eugènes släkting, inklusive alla originalmöbler. Och att bo i Villa Puebla är som att resa tillbaka i tiden. Förutom att mycket av möblerna är original, är böcker, föremål och artefakter från förr fint arrangerade i rummen.

I december är det snö i Barcelonnette och vi passar på att åka skidor. Det blir slalom i den närliggande skidorten Pra Loup med en härligt solig lunch i backen. Sista dagen tar vi en lite längre utflykt med turskidor till Maljasset allra längst ner i dalen. Det finns inga skidliftar i Maljasset och den vita snön ligger helt orörd på berget. Det blir en spännande, men också väldigt tröttsam promenad upp innan vi svänger ner i dalen igen.

En mycket lugnare upplevelse är att ta på sig snöskor och ta en promenad. Vi spanar in bergssidorna med kikare längs vägen och ser en liten flock bergsgetter som susar uppför sluttningen. Detta är en plats för djupa lugna andetag långt utanför allfartsvägarna. Här kan vi föreställa oss hur Alperna en gång var – med en majestätisk och ren tystnad, endast bruten av en mjukt porlande bäck.

Här hittar du våra reserapporter.