Strax söder om Anholt mellan Danmark och Sverige ligger det kinesiska fraktfartyget Yi Peng 3 för ankar, lastat med rysk konstgödsel och för närvarande bevakat av den danska marinen och tyska kustbevakningen. Fartyget ligger där i väntan på svenska polisens utredning om misstänkt kabelsabotage.
Bevisläget är bra. Mellan klockan 15.00 och 22.00 den 17 november stängde Yi Peng 3 av sin transponder och släpade ett ankare längs botten, fram och tillbaka i den svenska ekonomiska zonen mellan Gotland och Baltikum, tills två datafiberkablar skars av. Den ena går mellan Sverige och Litauen och den andra mellan Finland och Tyskland.
Förra året hände samma sak i Finska viken när en gasledning och två datafiberkablar skadades av ett kinesiskt fartyg med ankaret i släptåg.
Det stod klart för alla inblandade att man inte kan köra runt med löst ankare i Östersjön och komma undan.
Vid båda tillfällena användes fartyg från mikrorederier. Ägaren till Yi Peng 3 har bara ett extra fartyg.
Till skillnad från tidigare evenemang samarbetet kring kabelsabotaget förra månaden gick märkbart snabbare. Alla inblandade länder larmade varandra. Svenska örlogsfartyg var snabbt på plats för att undersöka skadorna och danska örlogsfartyg tog upp det kinesiska fartyget och beordrade ankring. Finland och Tyskland bistod direkt. Det stod klart för alla inblandade att man inte kan köra runt med löst ankare i Östersjön och komma undan.
Polisutredningen kommer rimligen att kunna klargöra ansvaret för fartygets kapten, men kanske inte för uppdragsgivaren. Köpte Ryssland ett sabotageuppdrag? Hur är Kina involverat?
Det vi kan vara säkra på är att någon vill oss illa. Därför är det viktigt att skicka tydliga signaler.
I oktober höll chefen för den brittiska underrättelsetjänsten MI5 ett uppmärksammat tal om Rysslands hybridkrig mot väst. Ryssland använder alla tänkbara medel – informationskrigföring, narkotikahandel, gängkrigföring, penningtvätt, sabotage, mord. Iran gör detsamma. Kina beter sig annorlunda men har samma intresse. Men, sa han, vi håller koll på regimer som vill oss illa.
Det vi kan vara säkra på är att någon vill oss illa. Därför är det viktigt att skicka tydliga signaler.
Det visade sig vara sant. Förra veckan kunde brittisk polis avslöja den största ryska penningtvättsoperationen någonsin med grenar av narkotika- och mordhandel i Europa, Mellanöstern och Sydamerika. 85 personer greps omedelbart. Samtidigt utfärdade amerikanska myndigheter sanktioner mot alla inblandade individer och företag.
Det intressanta med förankringen av Yi Peng 3 och slaget mot rysk penningtvätt är att det visar att vi kan göra något åt hybridkrigföring. Att definiera och rätta till sina egna svagheter är viktigt, men också att se sin egen styrka. Natoländerna äger Östersjön och kan övervaka minsta rörelse, med eller utan transpondrar på.
I samarbete med varandra har vi stora resurser. Danmark äger de två sunden i havet och kan ställa villkor för tillträde, som att sätta piloter ombord, kräva utbildad besättning och tydliga försäkringspapper av internationell standard.
Demokratiernas polisiära och institutionella globala samarbete ger stora möjligheter att bekämpa brottslighet som sker med hjälp av företag och maffier.
Det är också viktigt att se fiendens svagheter. Ryssland är en ekonomisk dvärg jämfört med EU och är ännu mindre i förhållande till Nato, inte ens en tiondel. Den ryska ekonomin plågas av en styrränta på över 20 procent och hög inflation.
Rysslands vasall Assad-regim i Syrien föll som ett korthus i helgen, varför de ryska militärbaserna i Medelhavet snart kan vara borta. Den andra allierade, Iran, har inte haft en chans att möta trycket från Israels krigföring.
I Ukraina får Ryssland nu hjälp av världens skämt till skurkstaten Nordkorea och letar efter datachips i sophögar för skrotade apparater.
Kina har en helt annan ekonomisk och teknologisk styrka, men är djupt insnärjd i ett beroende av väst och demokratier i Asien. Kina är också beroende av ett internationellt rykte.
Att bli ertappad med att dra ett ankare och slita isär undervattensteknik är att tappa ansiktet, även i Peking.
Demokratiernas polisiära och institutionella globala samarbete ger stora möjligheter att bekämpa brottslighet som sker med hjälp av företag och maffier.
Det är därför det är viktigt att slå tillbaka och att inte dra sig tillbaka. Det handlar om att civilisera globaliseringens värdekedjor, ungefär som när stater äntligen lärde sig att bemästra piratkopiering, och att straffa de företag och människor som hybridkrigande stater använder för att stjäla och förstöra.
De har inte en chans mot demokratiernas samlade makt. Vi bör också, liksom britterna, sätta ord på vår makt och på fiendens verksamhet.
Att ha koll på havsbaserad infrastruktur är också ett tydligt svenskt egenintresse. Via bolaget Arelion, tidigare Telia Carrier, är svenska staten, via AP-fonderna, ägare till världens största fiberkabelnät, som samlar 65 procent av den globala internettrafiken.
Nästan alla fiberkablar i Östersjön är svenskägda, till exempel den som kopplar Ryssland till internet.
