I stadsbyggnadssammanhang ankommer det på en folkvald majoritet att bevaka grönområden och oaser av avvikande karaktär.
I Ängelholm har vi en naturlig skönhet som få städer kan njuta av. Detta har olika intressenter och därmed är också – tyvärr – den valda majoriteten svår att se.
När de låg sina förslag på infrastrukturinvesteringar till förmån för bilismen, ligger många av dessa nämnda grupperingar kvar på en 1950-talsnivå i sina tankemönster.
Varför inte ta in och lyssna på stadsplaneringsinfluenserna från många andra länder där det satsas på grönområden i stadsnära miljöer, gröna tak etcetera?
På en vandring längs Rönne å där vi hängivet betraktar en nästan sydamerikansk natur med likheten med en regnskogsliknande naturskönhet. Vilka andra städer runt om i vår värld skulle kasta avundsjuka blickar på.
Bara att tänka tanken på att infrastrukturellt ödelägga denna stadsmiljö, om den skulle bli verklighet, måste nästan falla under allmänt åtal för allvarliga miljöbrott av nuvarande och framtida generationer.
Nej, lägg till stadsarkitekter och naturvårdare och satsa på representanter som kan införliva denna nästan exotiska och stadsnära miljö i en gåva till dagens medborgare och till glädje och rekreation för kommande generationer.
Folke Bengtsson
