Sommarens valplycka ger hopp för fjällräven – hufvudstadsbladet

Fjällräven är anpassad för sträng kyla. Trampdynorna är täckta av hår, öronen är små och pälsen tål 70 minusgrader utan att ämnesomsättningen ökar – den varmaste vinterpälsen i däggdjursvärlden. Det var den tjocka vackra pälsen som var på väg att bli slutet för arten i Sverige.

– Fjällrävspels var väldigt populärt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, särskilt de blå. Om man sålde en fin blårävpäls kunde man tjäna upp till en årslön, säger Karin Norén, docent vid Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet och verksam i Svenska Fjällrävsprojektet.

– Det som gjorde dem så lättjagade är att de är ganska orädda. De är ganska nyfikna och knutna till sina hålor, så om du visste var hålorna fanns så var de tyvärr ett lätt byte.

År 1928 förklarades fjällräven fridlyst, men trots att jakten upphörde lyckades stammen inte återhämta sig.

– När den blev fridlyst sammanföll den något olyckligt med ett ökat antal rödrävar i fjällekosystemet. De tävlar om samma typ av mat och använder samma hålor, men de kan också döda både unga och vuxna.

– Sedan var det brist på smågnagare, som är fjällrävens favoritföda, och flera perioder då det var dålig tillgång på föda. Överlevnaden blev sämre och de fick inga ungar. Som ett resultat blev populationen fragmenterad i små delpopulationer och detta ledde till inavel, vilket vi också tror bidrog.

I slutet av 1990-talet såg det riktigt mörkt ut och fjällräven var mycket nära att dö ut. I hela Skandinavien fanns det bara mellan 40 och 60 individer.

Men kring millennieskiftet startades ett stort naturvårdsprogram där forskning och förvaltning gemensamt tog fram åtgärder.

– Det handlade om att bekämpa rödräv i fjälltrakterna men också om kompletterande utfodring. Samtidigt blev smågnagarcyklerna mer regelbundna igen och detta gav också ett rejält lyft.

I Norge har fjällrävar också släppts ut från ett avelsprojekt. Rävarna släpps när de är runt åtta månader gamla. Valpdödligheten är hög bland fjällrävar och på så sätt kan man öka överlevnaden något.

– De är utplacerade i Norge på norska sidan av gränsen, men då bryr de sig inte om var gränserna går. Det är flera som migrerat till både Sverige och Finland, där de i första hand kunnat bidra till att öka den genetiska variationen.

Förra året föddes 40 fjällrävkullar i Sverige, hälften så många som toppåren 2015 och 2022. Men i år vände det uppåt igen. I Västerbotten, Jämtland och Norrbotten föddes 72 kullar under sommaren. Positiva nyheter, men kanske för tidigt att säga att saker och ting håller på att vända.

– Det är ett betydligt bättre år jämfört med förra året, men varierar med smågnagarna, lämlingscyklerna varierar på tre till fem års basis. Vi hoppas att det fortsätter att öka några år till så att det blir en topp nästa år.

I den senaste inventeringen finns 582 vuxna fjällrävar i Sverige, Norge och Finland. År 2022 föddes den första kullen i Finland sedan 1990-talet.

Ingen vet exakt, men man räknar med att det tidigare funnits omkring 10 000 fjällrävar i Skandinavien under goda år. Målet med åtgärdsprogrammet är att det år 2035 ska finnas minst 1 000 könsmogna fjällrävar och att minst 250 kullar föds under år med god tillgång på fjällskräp. Visionen är 2 000 vuxna rävar och 500 kullar.

Men även om man lyckas öka antalet fjällrävar betyder det inte att faran är över. Idag är klimatförändringarna det största hotet. År 2009 utsåg International Union for Conservation of Nature (IUCN) fjällräven till en av tio flaggskeppsarter för klimatförändringar.

– Det stora problemet är att mängden bergshabitat försvinner och det gör att de blir mer och mer isolerade och får mindre utrymme att leva. Dessutom ökar samspelet med främst rödräv men även andra arter som kanske är bättre anpassade till varmare klimat.

Regeringens budgetnedskärningar, som innebar minskade anslag till naturvårdsprojekt, får också effekter på arbetet med att rädda hotade arter, bland dem fjällräven.

– Tillsammans med åtta andra partners i Sverige, Norge och Finland har vi även pågående projekt som delfinansieras av EU. Det hjälper nu, men är under ganska korta tidsperioder. Det kan också vara som ett smygande hot, eftersom dessa handlingar inte är gratis. Och framför allt att det är svårt när det inte finns något långsiktigt perspektiv.