Det luktar fortfarande bränt i diket längs E22.
Upprövade grästuvor och rivet gräs vittnar om olyckan som inträffade här i söndags kväll. Bredvid en kantstolpe står två brandsläckare och en räddningsfilt i guld, vikta och slängda.
I diket ligger delar från bilen som kraschade. Svarta plastbitar, en backspegel. Och så, mitt i vraket: En blå nappflaska.
Larmet om olyckan på E22 mellan Hörby och Kristianstad kom klockan 22.06 i söndags. En bil hade kört av vägen, voltat i diket och fattat eld.
När räddningstjänsten kom till platsen hade andra bilister redan släckt branden och fått ut en av de två vuxna som färdades i bilen. En kvinna i 30-årsåldern dog. En man i 40-årsåldern fördes till sjukhus med brännskador men ska enligt DN:s uppgifter ha varit vid medvetande och kunnat prata med räddningstjänsten.
Räddningsinsatsen var sedan avslutad.
Det var inte förrän två timmar senare som räddningsarbetare som skickades för att hämta bilen gjorde den chockerande upptäckten: Paret hade inte varit ensamma i bilen. Kvar vid olycksplatsen fanns två små barn som också hade dött.
Bärgningsarbetarna som var på plats arbetar på Kristianstadsbärgaren. Jan Nyström, företagets vd och ägare, säger att han har pratat med dem.
– Det är nog ingen som är opåverkad. Nåväl, det här var en chock, när de drog över bilen och upptäckte att det fanns fler kvar. Jag har aldrig varit med om det och jag har bärgat tusentals bilar genom åren, säger han.
Ambulanserna hade kört till sjukhusen i Lund respektive Kristianstad med kvinnan och mannen. Räddningstjänsten stod också redo på platsen när Jan Nyströms kollegor tillsammans med polisen skulle bärga den voltade bilen och upptäckte de två kropparna. Enligt Nyström var det ena barnet i bilen och det andra under den. Att det brann på platsen tros ha försvårat upptäckten.
Han säger att det händer att de måste hjälpa polis och räddningstjänst med lyftfordon för att få ut folk som är fastklämda, men att man då alltid vet att det är någon där.
– Jag har inte varit med om något sådant tidigare, säger Jan Nyström.
På tisdag eftermiddag Kristianstads kommun och Svenska kyrkan öppnade lokaler med krisstödspersonal på plats för att ta emot personer i behov av stöd.
– Man kan vara i en sådan chock att man inte vet vart man ska gå eller vem man ska prata med. Det kan vara så att du inte vet vad du ska säga. Att sedan tända ett ljus kan vara ett sätt att ventilera den sorgen. Att få rita eller skriva i kondoleansboken, säger Beatrice Vall, kyrkoherde i Kristianstad pastorat, om hur de tar emot sörjande i kyrkan.
På eftermiddagen hade en handfull personer kommit till kyrkan i bostadsområdet där kvinnan och mannen bodde. Beatrice Vall berättar att hon själv blev chockad när hon fick höra om olyckan.
– Jag kan inte riktigt ta in det, säger hon.
Krisstödet kommer har även öppet på onsdag eftermiddagar och kvällar. Anders Johansson, säkerhetschef på Kristianstads kommun, säger att man vill ge medborgarna en plats att gå för att sörja tillsammans.
– Det kan finnas grannar som vill gå någonstans och sätta sig och prata. Vi vill fånga upp de som behöver fångas, säger han.
Barnen har ännu inte identifierats. Därför vet han inte om de gick på någon av kommunens förskolor, men förbereder sig också på om det visar sig att det behövs krisstöd.
– Då kan vi aktivera de resurser vi kan och det finns ett stort stöd inom barn- och ungdomsförvaltningen, säger Anders Johansson.
Det är ännu inte klart hur olyckan i söndags gick till. Polisen har inlett en förundersökning om grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. Olyckan kommer även att utredas av Trafikverket enligt rutin när en dödsolycka har inträffat.
– Vi gör en fördjupning för att se om det finns något i hur sajten är utformad eller i Trafikverkets sätt att arbeta som skulle kunna förbättras, säger Felicia Danielsson, Trafikverkets presskommunikatör.
De tittar bland annat på skyltning, sikt och hur vägbeteendet såg ut innan olyckan. Trafikverket förhör även eventuella vittnen.
Arbetet startar på en gång och olycksplatsen dokumenteras omedelbart. Utredningen tar vanligtvis några månader, upp till sex månader, att slutföra.
