Speldjävulen klev in i våra hem – hufvudstadsbladet

Dalademokraten har haft en serie artiklar om speldjävulen som jag läste med stort intresse. Och kanske har jag läst dem precis som de allra flesta har läst dem: Som ett obehagligt titthål in i en värld av spelberoende som de allra flesta inte känner till eller ens känt någon attraktion till. Så är det för min egen del: jag har aldrig ens varit intresserad av kortspel.

Men spelet är ett verkligt folkhälsoproblem. Hundratusentals människor i det här landet är beroende av olika former av spel, främst män men nu alltmer även kvinnor. Självmordsfrekvensen är hög bland spelmissbrukare. Och risken för långtidssjukskrivning ökar.

Runt spelberoendet effekterna av ett missbruk sprids bland anhöriga: Relationer går sönder, föräldrar är oroliga, familjens ekonomi är trasig. Plötsligt kan en 16-åring använda mammas kreditkort för att köpa saker i ett onlinespel. Jag tror inte att genetikerna ännu har hittat någon speciell spelgen i vårt DNA, men så mycket är tydligt att spel antagligen alltid har varit en del av mänsklighetens historia. Kortleken uppfanns i Kina för mer än tusen år sedan och någonstans är dagens onlinespel en del av samma historia. Den ryske författaren F Fjodor Dostojevskij skrev en roman, The Gambler, som handlar om spelberoende. Och han ska ha skrivit det för att frigöra pengar för att betala av en spelskuld!

I Sverige infördes ett spellag 2018 av den socialdemokratiska regeringen. Det är tveksamt hur stor effekt det hade, även om det är glädjande att se att fler har stängt av spelpaus.se sedan möjligheten infördes 2019. Nyligen fick socialdemokratin som bekant problem på grund av sitt kombilotteri, där aggressiv telemarketing användes för att pusha lotter till personer som aldrig bett om dem. Det handlade inte om spelberoende, förutom i den meningen att hela sällskapet på ett bedrövligt sätt blev mer eller mindre spelberoende… (istället för att vara beroende av medlemmar, vilket är betydligt hälsosammare).

Cirka 3 procent av befolkningen mellan 16 och 84 ägnar sig åt riskabelt spelande. Och cirka 130 000 svenska hushåll delar enligt Folkhälsomyndigheten hushåll med någon som har problem med spelande. Förra året behandlades runt tusen personer i slutenvård eller specialiserad öppenvård. Det är alltså ingen liten sak.

Problemen med spelberoende verkar vara relativt konstant över tiden. Men det är också så att det finns ett klassperspektiv på saken: “Riskfullt spelande är högst bland personer med lägre utbildning”, konstaterar Folkhälsomyndigheten. Varför? Kanske för att bland de som har det sämre i samhället är det något fler som brukar pröva lyckan vid alla möjliga lyckohjul.

Ingen verkar göra det tror faktiskt på att helt förbjuda spel. Men spelandet måste regleras, speciellt för att spelbolagen inte ska utnyttja barn som köper saker i spelen utan att riktigt förstå vad de gör. Den nuvarande spelplanen räcker inte långt. Och reklam för spel finns också överallt, på tv, i mobiltelefoner “eller till och med på bussar” som ordföranden för spelberoendes riksförbund i Borlänge säger.

Speldjävulen har vandrade förmodligen alltid runt på bakgatorna i våra samhällen. Men idag tittar han – jag misstänker att det är en han – lika inhemskt in i våra hem och presenterar sig både på tv, i våra datorer och mobiler och som sagt även på bussar.