Netanyahus ultraortodoxa koalitionspartner accepterar inte statens kränkning av sabbaten utom på livstid. Men i fredags fick premiärministern oroande besked från den militära underrättelsetjänsten att de syriska rebellerna har tagit över en av regimens stora militärbaser, där kemiska krigföringsmedel och ballistiska missiler får förvaras. Den syriska rebellkoalitionen inkluderar jihadistgrupper som har Israels förintelse på sin agenda.
2016 återtog president Bashar al-Assads styrkor Aleppo, landets största stad, efter blodiga strider. Utan de helhjärtade insatserna från det ryska flygvapnet och marktrupper från libanesiska Hizbollah och andra Iran-stödda grupper hade detta inte varit möjligt. Slaget blev en vändpunkt i det syriska inbördeskriget. Sedan dess har regimen, långsamt och med sedvanlig brutalitet, återtagit kontrollen över stora delar av landet. Rebellgrupperna, flera av dem allierade med Turkiet, håller större delen av Idlib-provinsen i norr och små fragment av andra delar av landet.
Den största rebellgruppenHayat Tahrir al-Sham, hette tidigare al-Nusra och har rötter i al-Qaida. Det dominerar rebellernas Turkiet-stödda ministerium i Idlib. När rebellerna gick till attack på onsdagen var den syriska armén helt överrumplad. En daglig order till soldaterna på fredagen beordrade en “ordnad reträtt”, det vill säga flygning.
Stöten mot Aleppo kom efter att regimen under ett par veckor hetat upp fronten och inträngt områden som Turkiet och rebellerna anser vara skyddade enklaver för civila. Rebellerna har valt tiden väl. Alla Assad-regimens allierade är i kris. Ryssland, som har både en flottbas och en flygbas i Syrien, lovar hjälp men har knappt några soldater till övers. Iran, vars baser och lager i Syrien har bombarderats av Israel flera gånger i veckan det senaste året, har händerna fulla med andra problem: Gaza, Libanon, Donald Trump och Israel. Hizbollah-rörelsen i Libanon har stora stridsstyrkor kvar trots kriget mot Israel. Men det skulle vara förvånande om rörelsen, som nu kämpar för att försvara sin dominans över Libanon, skulle komma till al-Assads försvar med samma iver som under inbördeskriget.
ryska och syriska stridsflygplan bombar rebellernas positioner när de är som bäst. Men med konventionella vapen är det knappast möjligt för flygvapnet att flytta markstyrkor. Under inbördeskriget använde Assad-regimen kemiska vapen mot rebellerna nära 100 gånger. Detta utlöste en internationell kris, där president Barack Obama först lovade att ingripa militärt, men sedan backade efter ett ryskt löfte om att samla in och lagra Syriens lager av kemiska vapen.
Det är mycket intressant att Turkiets utrikesministerium har utfärdat flera meddelanden om striderna de senaste dagarna, där Ankara låter som en talesperson för rebellerna:
– Vi har varnat flera gånger på sistone för att den syriska regimens attacker mot Idlib den senaste tiden hotar Astanaavtalen.
“Astana” syftar på det rysk-turkiskt-iranska forum som träffas regelbundet i Kazakstans huvudstad för att balansera ländernas ibland väldigt olika intressen i regionen.
Turkiet, som under inbördeskriget stöttade regimens fiender, har sedan förra året signalerat till president al-Assad att man är redo att sätta stopp för det som varit. Glädjande har al-Assad svarat, men bara när Turkiet drar tillbaka sina styrkor från norra Syrien. Men om Turkiet gör det kommer de PKK-allierade syriska kurderna att återta kontrollen över gränsområdet, något turkiska försvarsplanerare har svårt att svälja. Om nu Turkiets skyddslingar i norra Syrien har en verklig chans att utöka sitt territorium och till och med ta tillbaka Aleppo, är det inte omöjligt att Syrienkriget kommer att bryta ut igen på bred front. Hur långt bör Turkiet stödja sina ombud? Vad kommer Donald Trump – som Turkiet hoppas knyta närmare kontakter med – att göra av detta? Under sin senaste mandatperiod ville Trump helt överge de syriska kurder som hjälpte USA att besegra IS, och han kritiserade inte Turkiets ockupation av norra Syrien.
Israel bombar dagligen Irans vapentransporter till Hizbollah på syrisk mark. Men i Jerusalem, där man är nöjd med president al-Assads passivitet under kriget i Libanon, vill ingen se den syriska regimen falla.
Läs mer.
Beväpnade grupper går in i Aleppo – blodiga strider
