”Studenters svaga läsande beror inte på breddad rekrytering.” – hufvudstadsbladet

Den senaste tiden har lärare vid landets universitet slagit larm om att deras studenter inte kan läsa ordentligt. De orkar inte med kurslitteraturen och har svårt med skriftliga instruktioner. Även studenter i litteraturvetenskap lär inte kunna ta sig igenom en bok.

Vi har inga tvivel att det finns elever som har problem med att läsa, även om det såklart också finns elever som är duktiga på att läsa. De senaste åren har flera internationella studier, till exempel PIRLS och Pisa, visat att svenska elevers läsförmåga har minskat.

Men vi övergår till ett argument som framförts i debatten, att elevernas svaga läsning är ett resultat av breddad rekrytering, det vill säga att allt fler av dem kommer från hem med svag akademisk bakgrund.

Karin Dahl, gruppledare för studie- och språkverkstaden vid Stockholms universitet, hävdar i SVT att problemen beror på att universiteten nu tar emot studenter “som kommer från en icke-akademisk bakgrund”. Men andelen sådana elever har inte ökat i den svenska högskolan. Det har Universitetskanslersämbetet uppgett i flera rapporter. I en av dem, som kom ut tidigare i år, står det till exempel: “trots politisk vilja till förändring är den sociala snedrekryteringen till högskolan stor och nästan oförändrad över tid”. Elevernas svaga läsning beror alltså på läsförmåga, inte på breddad rekrytering.

Förklaringen måste därför sökas någon annanstans. Kan det vara så att det är för lite läsning i grundskolan och gymnasiet, att eleverna – inklusive de från akademiska hem – inte fått tillräcklig träning i läskonsten? Eller att de inte uppfattade böcker och läsning som något som vuxenvärlden prioriterar? Ett exempel på detta kan vara att bemannade skolbibliotek har blivit allt mer sällsynta, något som barn och unga kan tolka som att det inte är viktigt att läsa böcker.

Oavsett orsakerna bristande läsförmåga ett allvarligt problem. Som British Academy konstaterar: samhällsvetenskap, humaniora och konst är av avgörande betydelse för både människor och ekonomi, förkortningen är SHAPE: Social Sciences, Humanities, the Arts for People and the Economy.

Sådana perspektiv är ovanliga i den pågående debatten om barns och ungas analfabetism, liksom i de politiska initiativ som lagts fram för att komma till rätta med problemet. Istället har diskussionen om högre utbildning och forskning på senare tid fokuserat på vikten av naturvetenskap, biovetenskap och teknik. Regeringen håller till exempel på att ta fram en strategi för det som kallas STEM: Science, Technology, Engineering, Mathematics.

Men det räcker inte att Sverige utbildar ingenjörer, läkare och sjuksköterskor och har forskning inom datavetenskap, medicin och vårdvetenskap för att behålla och utveckla vårt demokratiska välfärdssamhälle och vara en framstående, utåtriktad, exportberoende teknik- och forskningsnation. Både politiker och företrädare för utbildningssystemet ska se till att landets ingenjörer, läkare och sjuksköterskor kan läsa och skriva ordentligt. För att unga ska lära sig det och därmed både kunna utvecklas som individer och bidra till samhällets utveckling måste läsning och skrivning prioriteras i hela utbildningssystemet. I ett hållbart, demokratiskt kunskapssamhälle går SHAPE och STEM hand i hand. Det skulle också kunna bidra till att motverka den sociala snedvridningen av rekryteringen – inte bara till högre utbildning, utan även till andra delar av samhället, som kulturliv och näringsliv.

FÖRfattarna

Derek Hutchesonprofessor i statsvetenskap och prodekan vid fakulteten för kultur och samhälle vid Malmö högskola

Magnus Nilssonprofessor i litteraturvetenskap vid Malmö högskola

Annika Olssondocent i litteraturvetenskap och dekanus vid fakulteten för kultur och samhälle vid Malmö högskola

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.