Per Jonasson skriver att det är ett missförstånd att ordet helg är mer religiöst neutralt än ordet jul, vilket jag håller med om. Men för den delen är julen inte vilken dryck som helst.
Ordet “Jul” finns i bruk bland goterna på 300-talet och bland anglarna i England från 700-talet, då framför allt som månadsnamn. Det råder knappast någon tvekan om att julen hör till vintersolståndet. Julen är alltså en kalenderhelg i djupaste mörker, där man ser tillbaka på året som gått, ser fram emot ljusare tider och hoppas på ett gott nytt år.
I forna tider, när månaderna fortfarande räknades utifrån månens cykler, fanns det ett problem att tolv månader inte räckte för ett helt solår. Mycket tyder på att julen då var en tid då man försökte harmonisera dessa tidsberäkningar, liksom med veckoräkningen. Precis som idag, men med ett utgångsläge synligt på himlen, och därmed mer komplicerat. Mycket är osäkert i denna fråga.
I alla fall Julen har alltid varit en kalenderhögtid, som kristna antog och gjorde till sin egen. På samma sätt kan alla andra också göra det oavsett tro (eller icke-tro).
I gamla nordiska länderna drack vi till varandra, levande och döda släktingar, god jul för æring (gott års tillväxt) och frid. Vi hyllade nog våra gudar och gudinnor.
Andra kanske firar vem eller vilka de vill, men vi kan alla glädjas åt det återväxande dagsljuset och hoppas på ett gott nytt år. god jul!
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
