Svenska Kraftnät misskötte sitt uppdrag – tjänade 60 miljoner i timmen – hufvudstadsbladet

Ett sätt för oss aggressionshämmade att få igång adrenalinpumpen är att gå in Svenska Kraftnäts hemsida “Kontrollrum” och kolla hur elpriserna i landet ser ut just nu.

Det är ett ganska säkert sätt att bli förbannad. Ilskan som då kan uppstå kan riktas åt olika håll.

Ibland är det den den massiva utbyggnaden av vindkraft, som när det blåser och effektuttaget stiger till 50 procent av installerad effekt, sjunker elpriserna till noll i de elområden som har flest snurr.

På sommaren kan samma ilska riktas mot den liknande massiva utbyggnaden av solenergi de senaste åren, då sjunker även elpriserna till noll när solen skiner och till minus om det samtidigt är soligt i Tyskland.

Som någorlunda ekonomiskt utbildad då blir man förbannad på den ekonomiska stölden. För “det finns ingen lönsamhet i denna expansion lilla vän”.

Självklart kan du också vända på det och njuta av de låga elpriserna och köra ytterligare en tvättmaskin på 90 grader och rengöra systemet.

Men på senare tid Mest förbannad har jag varit på själva Svenska Kraftnät, som jag ser som den aktör som står bakom förklaringen till de mycket stora prisskillnaderna mellan de svenska elområdena.

Elpriserna i elområde 3, där Dalarna ligger, har uppenbarligen haft en mycket kraftig förskjutning uppåt sedan denna myndighet införde den “flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetoden” i slutet av oktober.

För några veckor sedan låg priset i elområde 3 över 8 kronor medan det i elområde 2 var 6 öre. Idag när jag skriver detta var priset i elområde 3 cirka 1,22 kr medan det i elområde 2 var 6 öre.

Det är uppenbart för en utomstående att prisskillnaderna har blivit mycket större sedan den nya metoden infördes.

En annan absurd effekt av det nya systemet är att priserna ibland är klart högre i elområde 3 än i elområde 4, även om det förra elområdet “exporterar” el till det senare.

Den framstår som elmarknadens version av “Ebberöds bank”.

Var Svenska Kraftnät en vinstdrivande monopolist skulle beteendet vara förståeligt, men givetvis lika irriterande.

För de enda som tjänar på dessa prisskillnader är Svenska Kraftnät själva. Hela denna prisskillnad visar sig vara så kallade “flaskhalsintäkter” hos Svenska Kraftnät.

Svenska Kraftnät har varit väldigt bra på att “optimera” dessa intäkter. I slutet av september hade de samlat på sig en hög på 58 miljarder kronor, varav merparten, 49 miljarder, finns på konto hos Riksgälden.

Under årets första nio månader så dessa flaskhalsintäkter uppgick till drygt 11 miljarder kronor.

Men med en lättare servettskiss kan man dra slutsatsen att de kommer att vara uppe i 30 miljarder kronor innan årets slut, nu när den “flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetoden” har kopplat på turbon.

Exempelvis “tjänade” Svenska Kraftnät omkring 60 miljoner kronor i timmen under det dygnet då prisskillnaderna mellan elområde 2 och 3 var närmare 8 kronor.

Fast svenskt elnät ser inte ens detta som någon egen förtjänst utan som en “skuld” till svenska elproducenter och konsumenter.

Och det är lite märkligt, ekonomiskt sett, eftersom ingen annan skådespelare har bokat ett motsvarande krav.

Och ännu märkligare är att Svenska Kraftnät inte heller får använda de här pengarna som de vill, utan de ligger på hög på Riksgäldskontoret. Och staten kan inte använda dem till något annat heller.

Det är en högst meningslös skatt. Ett slags “samlande i ladorna”, som bara drar in köpkraft från svenska elkonsumenter utan att ge något tillbaka.

Och egentligen är det ett bevis på Svenska Kraftnäts eget misslyckande, liksom uppdragsgivaren staten, att uppfylla sitt eget uppdrag.

De stora prisskillnaderna visar verkligen på de uppenbart mycket stora bristerna i det svenska elsystemet, och den underdimensionerade överföringskapacitet som vi har.

En överföringskapacitet som är Svenska Kraftnäts egentliga uppdrag.

Ja, ungefär lika förbannad kan vara genom att titta in i “Kontrollrummet”.

Per Lindvall är ekonom och journalist.