Genom god tillgång till billig fossilfri energi och en stor skogsindustri har båda länderna goda förutsättningar att använda grönt väte och biogen koldioxid för att producera framtidens hållbara elbränslen. Elektrobränslen är avgörande för att säkerställa omställningen i sektorer som är svåra att elektrifiera direkt, såsom flyg och sjöfart. De kan bidra till minskade utsläpp av växthusgaser och skapa nya jobb som stärker svensk ekonomi.
Men Sverige har hamnat på efterkälken. Finland har satt upp betydligt mer ambitiösa mål än Sverige för elektrobränslen. De har som mål att stå för upp till 10 procent av EU:s framtida behov av väte och dess derivat. De är också på väg att möjliggöra skattelättnader på upp till 20 procent för industriinvesteringar som stödjer omställningen till en fossilfri ekonomi.
Den svenska regeringens nuvarande strategi för bio-CCS (koldioxidlagring) undergräver istället tillgången på biogen koldioxid för produktion av elektrobränsle. Företag får ekonomiska incitament att lagra koldioxid istället för att använda den. För att Sverige ska kunna konkurrera med andra länder behöver stödet även omfatta bio-CCU (avskiljning och användning av koldioxid). Det skulle skapa incitament för både lagring och användning av biogen koldioxid.
Dessutom skulle Sverige behöva vässa sina mål och skapa långsiktiga spelregler som ger investerarna trygghet. Ambitiösa mål kan skapa förutsättningar för en konkurrensutsatt marknad. Sverige bör därför presentera ett riktat introduktionsstöd för elektrobränslen som stimulerar utvecklingen av en ny marknad och attraherar internationella investeringar. Energimyndigheten har så sent som i början av december när de lämnade sin slutrapport om sitt vätgasuppdrag efterfrågat ökad nationell tydlighet. De föreslog också att både Klimatklivet och Industriklivet skulle utökas och förstärkas för att bättre anpassa sig till den här typen av projekt.
En tydlig nationell strategi med mål som prioriterar produktion av elektrobränsle skulle inte bara stärka vår motståndskraft och försörjningstrygghet, utan skulle också kunna förbättra Sveriges och Finlands säkerhetspolitiska ställning. Genom att minska beroendet av importerade fossila bränslen från länder utanför EU kan vi stärka vår motståndskraft vid geopolitiska kriser. Nato har visat intresse för samarbeten kring energiomställning och ett gemensamt nordiskt initiativ för elektrobränslen skulle kunna bli en modell för förbättrad energisäkerhet och hållbara lösningar inom försvarsalliansen. På så sätt skulle Natosamarbetet kunna bli en katalysator för arbetet med hållbara bränslen i Norden.
Om Sverige ska undvika att hamna ytterligare på efterkälken krävs kraftfulla åtgärder från regeringens sida. Det behövs tydligt uttalat politiskt stöd, produktionsmål, riktat introduktionsstöd och en långsiktig strategi som kan samexistera med Finlands framgångsrika modell. Genom att investera i elektrobränslen stärker vi inte bara vår industri- och säkerhetspolitiska position, utan bidrar också till en grönare framtid för hela Norden.
Matilda AfzeliusVD för RES Group Nordics
Peter Brown, Chef för Sweden European Energy
Marlene Burwicktillförordnad vd St1 Sverige
Claes Fredriksson, VD och grundare Liquid Wind
Johan SvenningssonVD för Uniper Sverige
