Världens mest jämställda land är i svåra svårigheter. Åtminstone om man ska tro en färsk rapport från EU:s statistikbyrå Eurostat där 114 000 kvinnor intervjuades om sina erfarenheter av fysiskt och sexuellt våld, eller hot om sådant.
Kvinnor från alla 27 medlemsländer har fått svara på frågor om utsatthet i nära relationer, på jobbet och i andra sammanhang. Resultaten är nedslående: var tredje kvinna säger att hon någon gång har blivit utsatt för våld eller hot om våld.
Och något överraskande framstår Sverige som ett särskilt sörjande barn.
Trots att Sverige har varit verksamt inom jämställdhet i decennier hamnar vi i en dyster topposition. Bara i Finland uppger en större andel kvinnor (57 procent) att de har varit utsatta för våld eller hot om våld än i Sverige (53 procent).
När det kommer till sexuellt trakasserier på arbetsplatser är Sverige värst i EU, enligt Eurostat. 55 procent av alla svenska kvinnor uppger att de har blivit utsatta på jobbet, jämfört med 30 procent i EU som helhet.
– Det är skrämmande att hälften av kvinnorna har upplevt sexuella trakasserier på en arbetsplats. Det är höga siffror generellt, säger Lise Tamm, som är ny generaldirektör på Jämställdhetsmyndigheten.
Med sin bakgrund som chef för Nationella enheten mot internationell och organiserad brottslighet och som åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag har hon lång erfarenhet av sådana frågor.
Men enligt Lise Tamm är svenska kvinnor inte mer utsatta för våld än till exempel bulgariska kvinnor som ligger i botten enligt rapporten. Det handlar snarare om en tendens att anmäla.
– Det visar att de inte har kommit lika långt i jämställdhetsarbetet i de länderna. De har enorma mörkertal och är inte ens medvetna om det själva, säger hon.
– Det var så förr i världen i Sverige också. Man fick finna sig i att bli tafsad och lära sig att avvärja det på bästa sätt. Det var en del av att vara kvinna. Men idag finner sig svenska kvinnor inte i det. Männen har också blivit annorlunda.
Det är den låga toleransen mot den sortens beteende som gör att Sverige sticker ut, inte att kvinnor lever farligare här än på andra håll i EU.
Lise Tamm menar att metoo-rörelsen har betytt mycket för att bryta ett gammalt mönster.
– Det är precis som barn. Alla ungdomar vet att man inte får smiska barn. Varenda kvinna och man vet att den här typen av beteende inte accepteras, säger hon.
– Det som är bra i Sverige är att vi gillar att simma åt samma håll, att vi följer fårens kurs. Det kan man kritisera oss för i andra sammanhang, men i det här fallet är det bra att alla drar åt samma håll.
Samtidigt understryker Lise Tamm att Sverige “inte är hemma på något sätt”.
– Det är fortfarande mycket mörker. Alla i Sverige lever inte lika, och det ser väldigt olika ut över landet. Särskilt kvinnor i utsatta områden är underrapporterade, säger hon.
Samtidigt har samhällsdebatten i Sverige de senaste åren dominerats av frågan om gängvåld och skjutningar, med en övervikt av män bland både förövare och offer.
Kan gängvåldet ha gjort att frågan om våld mot kvinnor hamnat i skymundan?
– Det man lätt glömmer är att det hänger ihop helt. Om vi inte hade detta giftiga machoideal skulle vi ha mycket mindre gängvåld. Dessa gäng är långt ifrån jämställda och i många fall ligger hedersnormer bakom dem. Våld används för att lösa alla konflikter.
Fakta.Stor skillnad i anmälningsvilja
114 000 kvinnor från EU:s 27 medlemsländer har intervjuats för rapporten som tagits fram av EU:s statistikbyrå Eurostat i samarbete med
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och Europeiska institutet för jämställdhet mellan könen (EIGE). Bland annat har kvinnorna fått frågor om sina erfarenheter av våld/hot om våld, och sexuellt våld i olika sammanhang.
Resultatet pekar på stora skillnader mellan medlemsländerna, vilket bland annat förklaras av olika benägenhet att anmäla och prata om våldet.
Läs mer:
Den ryska skuggflottans oljetrafik ökar kraftigt i Östersjön