Sverigefinnar mobbas – inte ovanligt att de byter namn

Äntligen fri från hånfulla kommentarer.

Så tänkte Marjut Hyvönen när hon gifte sig med en svensk man vid millennieskiftet och passade på att byta förnamn hon fick när hon ändå tog ett nytt efternamn.

Över en natt blev hon Marjot Vastersson. Äntligen skulle hennes namn uttalas korrekt, tänkte hon.

– Men folk uttalar det fortfarande fel. Istället för att säga Marjot säger man nu Marjåt. Det blev inte som jag hade tänkt mig.

Det finns bara fem andra personer i Sverige med samma förnamn som 60-åriga Marjot Vastersson i Varberg. Däremot heter 455 personer Marjut, enligt Skatteverket.

Tjugo år har gått sedan namnbytet. Numera lyser hon varje gång någon råkar skriva “Marjut” om henne.

– När jag ser mitt namn stavat med u känner jag i mitt hjärta: “Det är jag.” Jag har aldrig förlikt mig med hur namnet ser ut. Marjot ser konstig ut i texten.

Att prata om namnbytet ger Marjot Vastersson sorg. Som barn blev hon retad i skolan utanför Borås.

– De vände sig om och vred på mitt namn och skrattade. Mayrutt, de ringde mig.

Svenskfinska Anoo Niskanen växte också upp i Borås, och gick då under namnet Anu Niskanen. Hon blev mobbad när de svenska barnen upptäckte genitivformen av hennes förnamn.

– Jag hörde det varje dag på högstadiet. Svensktalande svenskar kan bara inte uttala “Anu” korrekt.

Vissa lärare undvek det hela genom att kalla henne “Niskanen”, trots att ingen annan i klassen gillade efternamnet.

En sommar gick det så långt att 14-åriga Anoo lekte med en finsk kompis att de hade svenska namn. De började från noll som Sara och Marie.

– Jag presenterade mig som Sara för nya vänner.

Hur många sverigefinnar som byter namn finns det ingen statistik på. Namnändringar görs på Skatteverket, men myndigheten analyserar inte ansökningarna efter födelseland. Säkert är dock att namnbyten är allmänt populära. Runt tusen personer ansöker om det varje månad, visar Skatteverkets siffror till DN.

Antalet sverigefinnar uppskattas till 700 000. Detta inkluderar personer som bor i Sverige med rötter i Finland.

Marjot och Anoos exempel visar att finska namn kan göra en till en måltavla för mobbning. Även forskning pekar på det.

Namnforskaren Maria Löfdahl var med 2022 och gjorde det en studie om hur det är att prata somaliska, arabiska och finska i Göteborg. Flera sverigefinnar vittnade om att de helt ändrade sina finska namn eller försvenskade dem – något som knappast förekom i de andra språkgrupperna.

En del finländare tar sitt mellannamn och gör en svensk version av det, säger Löfdahl. Andra suddar ut finska markörer som dubbla konsonanter eller vokaler.

– Många kommer från arbetarbakgrund och tar en klassresa. Sedan lämnar de finska bakom sig.

Ett namn är centralt för en persons identitet, påpekar Löfdahl. Det påverkar hur du ser dig själv och andra.

– Det kan vara ett sätt att framhäva sin identitet eller tvärtom ett sätt att dölja den.

Svenskfinnarnas namnbyten förknippades ofta med sorg, konstaterade studien. Många sa att de gjorde det för att smälta in och för att undvika svordomar och diskriminering.

Marjot Västerssons nya namn gav ingen immunitet mot spottande skratt. Hon berättar att så sent som i höstas sa en bekant bara Mayrutt och skrattade – precis som de retsamma pinnarna i barndomen.

– De tycker att det är roligt, men det är mitt namn de pratar om. Det har gjort ont i hela mitt liv. När man har hört det så länge är det inte så roligt längre.

När samma sak händer med Anoo Niskanen väcks barndomstrauman till liv.

– Folk tror att de är först med att lista ut det. Jag kan få ett väldigt negativt intryck av någon trots att de menar väl, eftersom mina tankar går till mobbarna på högstadiet.

Marjot Västersson ändrade sig bara stavningen med vokal, och har aldrig funderat på att byta till ett svenskt namn som vissa sverigefinnar gör. Men ibland ångrar hon sitt val. Det ledde inte till önskat resultat, dvs korrekt uttal.

– Jag skulle nog byta tillbaka till Marjut nu om det inte var så krångligt att skaffa nytt pass, körkort, ny mejladress och så vidare, säger hon.

Marjot Vastersson jobbar på en skola i Varberg och är själv väldigt noga med att både hon och eleverna lär sig att uttala namn rätt. Hon vill skapa en trygg atmosfär som hon själv hade önskat sig i barndomen.

Även för Anoo Niskanen har namnbytet fått oväntade konsekvenser. Nu är det finländarnas tur att uttala namnet fel. “Åh”, säger de. Hon menar att vissa uttalar namnet med medveten sarkasm för att signalera att man ska vara stolt över sitt namn.

– Det är därför jag använder “Anu” med finländare och “Anoo” med svenskar.

Läs mer:

Så blev han Andreas T: “Jag ville byta namn vart femte år”

Tre Lennox – i samma klass: “Vi heter P, W och G”