Sverige står inför en ny utmaning, att återuppbygga det ekonomiska försvaret, en central del av totalförsvaret, som i stort sett försvann under 1990-talet. Herman Andersson, försvarsekonom på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, beskriver hur Sverige nu försöker anpassa sig till en föränderlig värld, där både nya risker och beroenden formar strategin.
– Ekonomiskt försvar handlar i grunden om att kunna fortsätta utveckla och producera de varor som vi behöver för totalförsvaret, eller för att hantera den kris eller krig som vi befinner oss i, förklarar Herman Andersson.
Det ekonomiska försvaret omfattar bland annat finansiella tjänster, verksamhetens funktionalitet och tryggande av handeln med omvärlden. Under det kalla kriget var det en av fyra pelare i totalförsvaret, tillsammans med militärt, civilt försvar och psykologiskt försvar. Men efter det kalla krigets slut avvecklades stora delar av den civila delen av försvaret helt, inklusive det ekonomiska försvaret.
“Efter det kalla kriget reducerades det militära försvaret kraftigt till ett minimum. Men den civila delen av totalförsvaret lades ner mer eller mindre helt. Även det ekonomiska försvaret var i alla praktiska avseenden nedmonterat.”
Historiskt sett hade Sverige en stor tillverkningsindustrin och skulle kunna lagra insatsvaror och råvaror som skydd mot kriser. Idag ser situationen annorlunda ut.
“Nu är vi mer beroende av komplexa varor, som halvledare, som vi inte kan tillverka själva. Dessutom är de svårare att hålla i lager eftersom tekniken går så snabbt framåt. Det är inte givet att man ska lägga mycket halvledare i lager Om tio år är de förmodligen helt föråldrade.
Sverige analyserar nu därför vilka kritiska produkter som är väsentliga att lagra eller säkerställa tillgång till. Målet är inte total självförsörjning, utan snarare att minska sårbarheter i leverantörskedjor. Herman Andersson konstaterar också att Sveriges medlemskap i EU och Nato påverkar hur vi bygger upp vårt ekonomiska försvar.
“Risken att Sverige skulle vara helt avskuret från omvärlden är mindre idag än under kalla kriget. Men vi kan inte helt förlita oss på att omvärlden alltid kan stötta oss på alla områden.”
Det handlar också om att säkra import och export under kris och krig, till exempel genom kreditförsäkringar och andra åtgärder som underlättar handeln.
På europeisk nivå finns det en bredare syn på ekonomisk säkerhet som inkluderar innovation och konkurrenskraft.
“Stark konkurrenskraft i Europa är en förutsättning för försörjningstrygghet. Innovativa företag gör oss mindre beroende av teknik och varor från tredje part och även i tider av kris eller krig måste vi kunna fortsätta handla med omvärlden.”
Ekonomisk trygghet handlar därför inte bara om beredskapslager, utan också om att ha något att erbjuda på den globala marknaden för att möjliggöra handel, även i svåra tider.
Näringslivet har en central roll i att bygga det nya ekonomiska försvaret, säger Herman Andersson.
“När det gäller att hålla koll på leverantörskedjor och hitta alternativa lösningar är företagen bäst lämpade. Statens roll är att komplettera där den privata sektorn inte kan agera. Men det är svårt för staten att sätta upp sina egna leverantörskedjor, det är näringslivet som är experter på det.”
Den största utmaningen framöver är att hitta rätt nivå av rekonstruktion.
“Vi kommer från en position där vi knappt gjorde någonting alls under 2000-talet. Nu är risken att pendeln svänger för långt åt andra hållet, att vi blir för restriktiva i vårt förhållande till omvärlden”, varnar Herman Andersson.
Han pekar på behovet av att balansera ekonomisk utveckling, konkurrens och innovation på en global marknad utan att bli alltför beroende av enskilda länder eller utsätta sig för onödiga risker.
Ett starkare ekonomiskt försvar innebär inte bara säkerhet i en kris, utan också en möjlighet att möta framtidens strategiska utmaningar.
— Det är en balansgång, men en vi måste klara av, säger Herman Andersson.
