”Syftet är inte att få alla i en stad att känna sig inkluderade.” – hufvudstadsbladet

Hanna Radomski Workneh och Keren Klimovsky, representanter för JKG syd, en stödgrupp för kvinnor med judiska kopplingar från hela det politiska spektrumet, båda med bakgrund inom vänstern, kritiserar den palestinska rörelsen i Malmö för att inte vara inkluderande mot alla judar i Malmö ( Aktuella nummer 14/11).

Kritiken mot min beskrivning av Malmös Palestinarörelse som en samlande kraft i staden (Aktuella fragræ 7/11) lyder “det är falskt”, “surrealistiskt”, “tråkigt”, “konstigt”, “en käftsmäll”, “grovt missvisande”, “läskigt”, “orealistiskt”, och ett “hån” mot alla judar i Malmö.

Hanna Radomski Workneh och Keren Klimovskys målar upp en bild av Palestinarörelsen som “uteslutande”, “hotande” och “hatfull”.

Men en social rörelse syftar inte till att alla i en stad ska känna sig inkluderade i den. Mångfalden i en rörelse, eller en stad, kommer med komplicerade relationer och kan ge upphov till komplicerade konflikter.

jag argumenterar för att Palestinarörelsen med en ny typ av inre mångfald bidrar till, och bygger vidare på, bilden av Malmö som en stad för alla.

Radomski Workneh och Klimovsky påpekar att Jewish Appeal, som bildades av judiska Malmöbor, inte “representerar den mångfald av erfarenheter och åsikter som finns bland Malmös judar”. Men sociala rörelser och politisk aktivism existerar inte för att representera alla människors erfarenheter, personliga åsikter och känslor.

En social rörelse uppstår för att det finns en brännande fråga att ta ställning till. I det här fallet handlar det främst om vapenvila och att ta ställning mot Israels dödande av tiotusentals civila i Gaza, som Amnesty International nu betraktar som ett pågående folkmord. Kriget mot folkrätten aktualiserar också kampen mot Israels illegala ockupation av palestinska områden och kampen för ett fritt Palestina.

Politik är oundvikligt en konfliktfylld process. Aktivister möter nästan alltid motstånd och förtryck från de aktörer vars intressen är hotade eller de som är ideologiska motståndare.

Aktivisters viktigaste tillgångar och styrkor är just att de har erfarenhet av konflikter och inte är rädda för ideologiska motståndare.

Genom att mobilisera protester i det offentliga rummet lyckas aktivister fånga uppmärksamheten hos media och de människor som ser och hör protesterna eftersom de råkar vara i närheten.

Syftet med en protest är att lyfta fram frågor som makthavarna ignorerar, att få fram sociala och politiska spänningar i rampljuset, spänningar som ligger under ytan. Sociala rörelser medför spänningar och utmaningar eftersom de arbetar i opposition till en etablerad orättvis ordning.

Den franske filosofen Jacques Rancière menar att social förändring mot en mer jämlik ordning bara sker när risker tas och spänningar och obehag uppstår.

Medborgarrättsrörelsen i USA är ett välkänt exempel. Demonstrationer och kollektiva aktioner i det offentliga rummet ökar allmänhetens deltagande och är viktiga grundläggande delar av politiken i ett samhälle.

Att politiska och sociala rörelser uppstår, finns och gör sina röster hörda är en del av det demokratiska samhället.

Utifrån den forskning jag har bedrivit om sociala rörelser är det fullt möjligt att se Malmös Palestinarörelse som en samlande kraft på många olika sätt. Den binder samman ett stort antal människor med olika social och etnisk bakgrund, övertygelse, ideologisk övertygelse, ålder och erfarenhet av migration. Människor som annars aldrig skulle ha träffats gör det varje söndag, och de gråter, skrattar och är arga tillsammans. Nya relationer skapas, nya broar byggs och nya visioner om en mer rättvis värld skapas.

Radomski Workneh och Klimovsky lägger stor vikt vid vissa typer av paroller i protesterna och definierar sionismen som stöd för Israels rätt att existera. Men sionism är inte ett entydigt begrepp. Parollen “inga sionister på våra gator” är en omskrivning av den gamla antirasistiska sloganen “inga rasister på våra gator”. Det är apartheid, bosättarpolitik och kolonialism som Israel utövar slagorden gäller.

Som Nina Gren, lektor och forskare i socialantropologi vid Lunds universitet, påpekar att protesterna handlar om något så enkelt som rätten till liv. Jag vill lägga till rätten till mark.

Jag ser ingen motsättning i att känna samhörighet med en stat och samtidigt vara emot den statens förtryck, mord och ockupation av ett folk.

Palestinarörelsen i Malmö har inte som mål att få med alla i staden, men den välkomnar varmt alla som vill kämpa för fred, mänskliga rättigheter och ett slut på Israels hänsynslösa attack mot Gaza.