Taekwondo förenar ukrainska flyktingar i Gävle

– Vagnen (Inställning)!

Deltagarna förstår genast instruktören Emil Jonsson Hillbom och ställer sig upp på den färgglada skumgummimattan. I dag är de ett tiotal till antalet, i varierande åldrar. Gemensamt för dem är att de alla är från Ukraina och har flytt från ett krig.

Varje söndag sedan oktober 2023 har de samlats här, i en träningslokal tillhörande Gävle taekwondoklubb, för att träna särskilt taekwondo. Utbildningarna är gratis och endast öppna för ukrainare.

– För två år sedan provade jag taekwondo här med vänner. Efter första gången tänkte jag bara: ”Ja! Jag vill komma hit varje gång, säger 12-åriga Kateryna Buhlo.

Hon har på sig hennes egen taekwondo-outfit som hon fått av klubben och visar stolt upp sina favoritsparkar. Kateryna tränar både i gruppen med ukrainare och i grupp med svenska barn – totalt är hon här tre gånger i veckan.

– Jag har tränat mycket och har nu fått ett orange bälte. Min mamma är jätteglad att jag har en, säger hon.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Mamma Iryna (41 år) sitter på en bänk bredvid henne och tittar på tillsammans med Katerynas syster Anastasiia (16 år) och farmor Viktoriia (62 år). De är tre generationer kvinnor i familjen Buhlo/Ohiienko, som tillsammans flydde till Sverige i mars 2022 från den ukrainska staden Charkiv.

– Jag är väldigt glad att min dotter har möjlighet att träna taekwondo. Det är väldigt viktigt för henne, bland annat för att hon har ADHD. Det är viktigt för den mentala hälsan, säger mamma Iryna.

Varken Iryna eller Viktoriia har vågat sig på att träna taekwondo, men de kommer hit ibland för att titta. Anastasiia har testat några gånger och Kateryna har varit där nästan varje helg.

– Vi känner att vi har ett normalt liv, som hemma. Det är svårt att förklara, säger mamma Iryna.

Hon tar fram händerna och knäpper dem i en gest.

– Vi håller fast vid taekwondo. Det är stabilitet som är viktigt för oss. Vi vet att vi tre gånger i veckan kommer att vara här på träning, säger hon.

Men delar av familjen Buhlo saknas. Katerynas kusiner, moster och pappa är kvar i Ukraina.

– Det är fortfarande tufft, säger Iryna.

Hon tar ett djupt andetag.

– Men vi trivs jättebra i Sverige. Vi känner att vi inte är ensamma.

– Chumbi (klar)!

Deltagarna ställer upp på rad. En efter en går de sedan fram till instruktör Emil, sparkar på en vakt som han håller upp och ställer sig sedan sist i kön. Det är både lek och allvar, både skratt och allvarliga blickar.

Stepan Tomashev, 12 år, är en av de mer seriösa deltagarna i utbildningen.

– Jag vill komma hit och träna taekwondo. Jag gillar det, säger han.

Vad är det bästa med taekwondo?

– Allt är kul. Det är en rolig sport!

Han förklarar hur träningen brukar se ut.

– Först ställer vi upp, sedan stretchar vi, sparkar lite och så tränar vi.

Precis som jämnåriga Kateryna Stepan tränar med både Ukrainagruppen och gruppen med svenskar – totalt tre träningspass i veckan. Han har tränat taekwondo här i Gävle sedan i vintras, efter att ha kommit till Sverige 2023 tillsammans med sin bror och mamma, som också är med och tränar ibland.

– Jag tränade kickboxning i typ fyra, fem år i Ukraina, säger Stepan och fortsätter:

– Nu vill jag ha svart bälte i taekwondo. Men det är svårt.

– Kyong Gye (båge)!

Instruktören Emil Jonsson Hillbom ropar igen. Han är initiativtagare till söndagens taekwondo-träning för ukrainare här i Gävle, och han driver även träningen.

– Första gången vi körde dök det upp några, sedan fler och fler. Det har varit jättekul, säger han.

Emil har elva års erfarenhet inom idrotten, både som tränare och som utövare. Hans engagemang för ukrainska flyktingar började sommaren 2022, efter att han träffat sin nuvarande flickvän Svitlana, som flytt från Ukraina.

Först organiserade han en stor insamling av kläder till ukrainska flyktingar i Gävle, men sedan insåg han att han skulle ordna taekwondo-träning för de som ville.

– Vi annonserade mycket i Facebook-grupper och åkte även till olika boenden med affischer och så, säger han och fortsätter:

– Tanken med det här är integration, att få in dem i samhället.

Initiativet har fått stöd ekonomiskt av Riksidrottsförbundet (RF) och Idrottstränarna (Sisu), bland annat genom bidrag till lokalhyra och utrustning.

Men gruppen har inte bara tränat taekwondo.

– Vi bakade också hemma hos mig och vi hade en avslutning där vi gick ut och grillade i skogen, säger Emil Jonsson Hillbom och fortsätter:

– Barnen kan fråga om det är något, de berättar ibland om något har hänt i skolan. Jag är lite som en extra bollplank, kanske.

Varför har du gjort allt detta, tror du?

– Jag tycker det är kul med folk, att se folk må bra, ha roligt och utvecklas. Jag är även handledare på jobbet för människor som ska lära sig mitt yrke. Det är lika fantastiskt där, att se människor blomstra, säger Emil som till vardags jobbar som lokförare i Gävle hamn.

Han menar det Särskilt taekwondo som sport har flera fördelar när det kommer till integration.

– Det är disciplin. Jag tror att kampsport överlag är bra för barn, att kunna mogna lite och lyssna.

– Det är också bra att lyssna på någon som pratar svenska, någon som inte är mamma och pappa.

Att flera av de ukrainska barnen tränar med andra svenska barn är också väldigt positivt, anser han.

– Jag tycker att det har fungerat väldigt bra. Vi har fyra av dem som kommit in i de vanliga vanliga grupperna, med svenskar, där de träffat nya vänner och så.

Men det är inte bara barn som tränar taekwondo här på söndagar. Tetiana Lutsyk, 25 år, har varit med sedan Emils träning började, från och till.

– Jag tror att de annonserade något på Facebook och jag gick hit med några av mina vänner. Jag hade min första taekwondo-klass någonsin här, säger hon.

Hon minns den första träningen med förlägenhet.

– Jag kunde inte göra någonting, haha. Jag kände mig så dum.

Men Tetiana fortsatte att komma till Emils lektioner. I dag beskriver hon taekwondo som “en del av hennes liv”.

– Det ger mig möjlighet att sparka ut dålig energi och ilska.

– Träningen hjälper mig att övervinna någon form av depression. När jag kom hit hade jag ingenting att göra. Det var lite tufft, men träningen har hjälpt.

Tetiana kom till Sverige hösten 2022 tillsammans med sin lillebror. Detta efter att ha flytt från landsbygden i södra Ukraina, nära Svarta havet och staden Cherson.

Först kom hon till Stockholm, sedan till Enköping och slutligen Gävle.

– Förmodligen är några av minnena blockerade för att det är så svårt att tänka på. Att lämna livet i Ukraina och börja om från början här, att lära sig ett nytt språk, hitta ett jobb… Det var svårt.

– Men träningen blev ett sätt att hitta en rutin och att testa något nytt, säger hon.

Bakom sig tvingades hon gå hans familj och hans föräldrar. Hon har inte sett dem sedan januari 2022.

– Vi pratar kanske en eller två gånger i veckan, det beror på deras internet och el, säger hon och berättar att de befinner sig i regionen Kherson, som är ockuperad av Ryssland.

Hon blir tyst en stund.

– Men att prata i telefon är inte detsamma som att träffa dem personligen. Att äta middag tillsammans, prata… Jag saknar det mycket.

Gång på gång upprepar Tetiana hur viktig taekwondo har varit för henne. Att få en rutin, träffa andra ukrainska flyktingar och träna är några av de positiva effekterna hon lyfter fram.

Men det viktigaste handlar om välmående.

– Jag tänker inte på olika bälten eller så, det är inte mitt mål. Jag gör det mer för att må bättre, säger hon och ler.