För att möta effektbehovet och sänka pristoppar behövs mer justerbar och flexibel effekt, skriver Linus Lakso och Mätta Ivarsson, Miljöpartiet.
Det här är ett debattinlägg.Författarna är ansvariga för åsikterna.
Många som röstade på Tidöpartierna i hopp om lägre elpriser känner sig nog lurade i dag.
Konsekvenserna av regeringens misslyckade energipolitik syns tydligt, särskilt i södra Sverige där elpriserna skjuter i höjden.
Under ledning av energi- och livsmedelsminister Ebba Busch (KD) har utbyggnaden av fossilfri elproduktion den närmaste framtiden bromsats upp – när den i själva verket borde öka för att möta de behov som kommer.
Timbros vd PM Nilsson har kallat Miljöpartiet för Sveriges nya energirealister. Hans drag handlar knappast om en politisk omställning, utan snarare om en vädjan till bourgeoisin: att släppa ideologiska skygglappar och låta fakta styra energipolitiken.
Problemet är att Tidöpartiernas energipolitik har blivit ett kulturkrig – ett krig mot billig hållbar el.
Annons
Annons
Trots behovet av snabb utbyggnad har regeringen stoppat planerad vindkraft, både på land och till havs, motsvarande mer än hela den svenska årliga elförbrukningen.
När regeringen dessutom misslyckas med att lösa försvarsrelaterade hinder för vindkraft riskerar Sverige att gå miste om stora mängder billig, hållbar energi.
Senast konstaterade regeringens egen utredare om ett nytt system för havsbaserad vindkraft att ingen park kommer att byggas utan statligt stöd. Med andra ord: om inte regeringen backar i sitt beslut att ta bort Svenska kraftnäts uppdrag att bygga ut elnätet till havs blir det ingen utbyggnad alls.
Regeringens politik slår också hårt mot solenergi. Beslutet att skrota skattesänkningen som gav 60 öre i avdrag för varje såld kilowattimme till solcellsägare och sänkningen av grönteknikavdraget gör det mindre lönsamt för hushållen att investera i solkraft. Samtidigt har stödet till energieffektivisering avskaffats.
En mer effektiv sådan energianvändningen skulle kunna frigöra 25 TWh år 2030 – nästan en femtedel av Sveriges behov – och samtidigt halvera elpriserna.
Regeringen har valt att ensidigt fokusera på kärnkraft, men dess finansieringsmodell har av experter, till exempel Energimarknadsinspektionen och forskare vid Chalmers tekniska högskola, setts som ineffektiv och kostnadsdrivande.
Om man jämför systemkostnaderna för att bygga förnybart från och med nu, som sol- och vindkraft i kombination med energilagring, kontra tio nya kärnkraftsreaktorer, som Blekinge tekniska högskola, Chalmers, Institutet för Näringslivsforskning och Svenska kraftnät har gjort. , merkostnaden uppgår till cirka 2 000 miljarder kronor . Det innebär en merkostnad på cirka 1 000 kronor per månad per hushåll i Sverige under 40 år. Det är inte en ansvarsfull politik.
Annons
Annons
Det har inte regeringen presenterade någon rimlig strategi för att lösa strömproblemen.
För att möta effektbehovet och minska pristoppar behövs mer justerbar och flexibel effekt.
Miljöpartiet har föreslagit ett investeringsstöds- och planeringsmål på 10 GW grön baskraft till 2030 – för att balansera ett system med mycket vind- och solkraft.
Konkret handlar det om ökad kraft i vattenkraft, mer flexibilitet och kraft från kraftvärme, energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värme samt gasturbiner som drivs av förnybara bränslen, samt kravflexibilitet, som smart styrning av elbilsladdning och värmepumpar.
Sammantaget regeringens energipolitiken ett sammanbrott. Det leder till högre elpriser, bromsar omställningen till fossilfri el och skapar osäkerhet om framtiden.
Sveriges energipolitik behöver en kursändring. Det som behövs är en politik som satsar på förnybar energi, stärker energieffektiviteten och säkerställer landets elförsörjning.
Sverige har inte råd med den nuvarande regeringen.
FÖRfattarna
Linus Lakso (MP)energipolitisk talesperson
Mätta Ivarssongruppledare för Miljöpartiet i Region Skåne
Vill du också skriva om Aktuella frågor? Så här gör du.