Författare till partiprogram hävdar gärna att de är framåtblickande. Socialdemokraterna är inget undantag, det aktuella programförslaget påstås vara idéer för 2030-talet.
I själva verket handlar det mer om att sopa upp de förändringar som skett de senaste åren och anpassa partiets politik så bra som möjligt. Mer anpassning till nuet än att se in i framtiden.
Därför är det inte konstigt att partiets alltmer auktoritära kriminalpolitik och skärpta syn på invandring och migration avspeglas i förslaget. Sedan Socialdemokraterna antog sitt nuvarande program 2013 har samhällsdebatten lutat bort från liberalism och öppenhet på båda områdena och den lutningen slår rakt in i det nya S-programmet.
Och resan bort från den liberala som fanns i Mona Sahlins och Stefan Löfvens upplaga av Socialdemokratin stannar inte vid kriminalitet och migration.
Istället gör partiet nu ökad statlig kontroll till en sorts överordnad ideologi. Magdalena Anderssons ord om att “ta tillbaka kontrollen” är verkligen inte unika för Socialdemokraterna. Från höger till vänster, från SD till V, klingar nu melodin om att stärka statens grepp om samhällsutvecklingen.
NATO-medlemskapet går som en röjsåg genom den socialdemokratiska idéskogen.
Det som är specifikt socialdemokratiskt är inom vilka områden kontrollen ska tas tillbaka. Kravet att förbjuda vinster i skolan ska nu in i partiprogrammet. Där är du på direkt kollisionskurs med regeringen. Eller ta integrationspolitiken. Socialdemokraterna vill att staten fördelar nyanlända jämnt över landet och planerar sociala bostäder så att människor med olika ursprung blandas. En direkt kollisionskurs med Tidöpartierna. Kravet på “en polisstyrka som speglar hela befolkningen” är också en politisk fackla. Det är svårt att förstå på annat sätt än kvotering av polisutbildning.
Andra är mindre konfronterande. Inom energipolitiken har kärnkraftsavvecklingen flyttats till en obestämd framtid med formuleringen att elproduktionen “på lång sikt” ska vara förnybar.
NATO-medlemskapet går som en röjsåg genom den socialdemokratiska idéskogen. De tidigare stolta ambitionerna att driva på för nedrustning och förbud mot kärnvapen har urvattnats. Nu vill man verka för en “balanserad internationell nedrustning” och se “en värld helt fri från massförstörelsevapen som målet”. Det är inte lätt att se vem som är emot en sådan önskelista.
Ibland förs Socialdemokraternas krav på republik fram som ett exempel på en förpliktande politik som aldrig behöver genomföras. Nu har partiet ställt in både kärnkraftsavvecklingen och nedrustningspolitiken i den garderoben.
Läs mer av Tomas Ramberg:
Valvinnaren som blev regeringens huvudvärk
Kan V och L dras ut ur sina hål?
