Toppekonomen: Befolkningskrisen kommer att förändra världen

Ekonomiprofessorn Jesus Fernandez-Villaverde kallar det som väntar världen för en befolkningskollaps.

Han gästar Stockholm under Nobelfirandet. Mellan föreläsningar och den stora banketten träffar han DN för att prata om globalt barnafödande.

Vi tar extremfallet först: Sydkorea. Där uppskattas nu antalet förlossningar per kvinna till 0,7.

– Vad betyder siffran 0,7? Tja, om du har en skola med 100 barn per årskurs idag, så kommer en årskurs nästa generation att bestå av 35 barn. Generationen efter det är 12. På två generationer går man från 100 till 12 barn, säger han.

Enligt FN:s statistik, den globala födelsetalen ligger fortfarande långt över den sydkoreanska nivån. 2,23 barn per kvinna, för att vara exakt.

Ett accepterat gränsvärde är 2,1. Så många barn per kvinna krävs för att befolkningen ska vara konstant över tid.

Men Jesus Fernandez-Villaverde har invändningar. Den globala gränsen är högre, 2,2 barn per kvinna.

– Det beror på två saker. Dels sker det könsselektiva aborter i länder som Kina och Indien, vilket gör att det föds färre flickor än pojkar. För det första är barnadödligheten högre.

FN-statistiken bygger samtidigt på osäkra uppskattningar.

– Jag och andra demografer och ekonomer hävdar att FN:s metoder inte har fångat den senaste tidens nedgång. Den verkliga siffran sjönk faktiskt under 2,2 redan förra året.

Världen har alltså tagit steg över en osynlig tröskel, mot minskad befolkning. Det märks inte direkt. När människor fortsätter att leva längre och längre kommer jordens befolkning att öka under ytterligare ett par decennier. Men så börjar en oundviklig och kanske unik process i mänsklighetens historia.

– Vi ser det här fenomenet i rika länder, religiösa länder, sekulära länder, medelinkomstländer och fattiga länder. Och det kommer att förändra världen totalt under de kommande 50 åren.

Världen har nyligen drabbats av pandemi, krig, stigande levnadskostnader. Är vi inte i en tillfällig svacka?

– Vi har haft en nedgång i barnafödande sedan slutet av 1960-talet, och tyvärr ser det ut som att nedgången accelererade runt 2014-2015, alltså innan pandemin.

Exakt vad som har fått barnafödande att dyka så snabbt, beskriver Jesus Fernandez-Villaverde som en öppen fråga.

– En hypotes rör bostadsmarknaden. Det har blivit väldigt dyrt för unga att hitta ett boende, chockerande nog gäller det även länder som Colombia.

Han pekar också på sociala medier och onödigt höga utbildningskrav som möjliga förklaringar till att unga inte bildar familj i samma utsträckning som tidigare.

Är det inte en vinst för miljön med en mindre befolkning?

– Välmående samhällen bryr sig om miljön. Ekonomiska problem gör att vi bryr oss mindre och skjuter problemen på framtiden. Och det som kan hända de närmaste 20-30 åren är att välfärdssystemen pressas hårt.

Demografin riskerar att tränga undan andra saker, inklusive klimatpolitiken. Jesus Fernandez-Villaverde tar sitt eget hemland Spanien som exempel. Där har de offentliga utgifterna ökat kraftigt de senaste 20 åren. Ändå investerar Spanien idag mindre resurser på nästan alla områden, förutom ett fåtal.

– Att befolkningen åldrats så mycket innebär mycket högre kostnader för pensioner och sjukvård, säger han.

Japan har haft en långsamt krympande befolkning ett tag nu. Det verkar fortfarande som ett välmående samhälle?

– Ja, men man ska också veta att många unga känner sig hopplösa i Japan. Samtidigt är Japan ett extremt välorganiserat samhälle med starka institutioner som kan anpassa sig. Kan länder som Mexiko och Brasilien också göra det?

I Japan föds ungefär 1,2 barn per kvinna. Flera länder, även utanför Asien, har sjunkit under den nivån på kort tid.

Kan det inte vara så enkelt att kvinnor har fått fler möjligheter, bortom föräldraskapet?

– Jag tycker absolut att kvinnor ska bestämma fritt hur många barn de vill ha. Tidigare födde kvinnor i allmänhet fler barn än de ville. Men det intressanta nu är att de flesta säger att de skulle vilja ha två barn, men inte kan få dem.

Sverige har satsat mycket på politik och nya standarder för att göra livet lättare för föräldrar, särskilt mammor. Har det hjälpt?

– Ja, varför har nedgången i barnafödande inte varit lika dramatisk i Norden som i andra länder? Jag tror starkt på att de har lyckats anpassa könsrollerna och skapa en bättre balans mellan arbete och familj. Det har inte gjorts alls i till exempel Sydkorea, säger Jesus Fernandez-Villaverde och tillägger:

– Jag tror verkligen att vi behöver öka barnafödandet. Inte mycket, men lyckas man hålla en nivå runt säg 1,8 så blir det lättare för samhället att hantera nedgången.