Människorättsfestivalen har gett Novus i uppdrag att göra en opinionsundersökning bland 1 008 personer för att belysa hur svenskar tänker om demokratins framtid. Resultaten är tydliga: majoriteten har tappat tron på att de kommande tio åren kommer att leda till en stärkt demokrati i världen. Hela 43 procent är skeptiska till att Sverige ska ha en positiv demokratisk utveckling framöver.
Undersökningen genomfördes vid två tillfällen: direkt efter EU-valet i juni och direkt efter det amerikanska presidentvalet i november.
Båda valen övervägdes som kritiska – auktoritära eller högerextrema krafter hade möjlighet att vinna. Valet ägde också rum i en utmanande tid, då Europa och Sverige befinner sig i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskrigets slut, och allvaret i klimatkrisen är uppenbart.
Sju av tio tror inte att demokratiutvecklingen kommer att förbättras
När svenskar får frågan om de tror att utvecklingen i världen kommer att leda till en stärkt demokrati globalt de kommande tio åren är de djupt skeptiska. Sju av tio tror inte att demokratiutvecklingen kommer att förbättras.
Lika många uppger att deras tro på demokratins utveckling har förändrats negativt det senaste decenniet.
Här får det amerikanska presidentvalet ett tydligt genomslag. Efter Trumps seger svarade en betydligt högre andel att deras tro på demokratiutvecklingen hade förändrats mycket negativt, jämfört med juni (19 procent jämfört med 15 procent).
Ännu ett tydligt resultat som direkt kan kopplas till det amerikanska valet är att engagemanget för demokrati sjönk efter Trumps seger.
I somras svarade varannan svensk att de på grund av utvecklingen blivit mer benägna att engagera sig i demokratin – till exempel genom att rösta, gå med i ett politiskt parti eller en intresseorganisation eller lyfta frågor lokalt. Veckan efter det amerikanska valresultatet hade engagemangsviljan sjunkit till 41 procent. En tolkning är att detta innebär att fler helt enkelt ger upp.
Bland de med högskoleutbildning är oron generellt sett större
På frågan i vilken grad de känner oro för demokratins utveckling de kommande tio åren – det vill säga att de inte bara ser förändringen utan också oroar sig för vad den innebär – svarar två av tre att de är mycket eller ganska oroliga.
Mest oroliga är kvinnor i åldern 50–64 år och bland de med högskoleutbildning är oron generellt sett större. Det är också de som i större utsträckning ser pessimistiskt på demokratins utveckling i världen. Minst oroliga är män mellan 18–34 och 35–49 år samt personer med arbetarbakgrund från mindre orter och landsbygdskommuner.
Graden av oro skiljer sig åt beroende på vad man röstar på, samt benägenheten att engagera sig för demokrati. Oppositionspartiernas väljare är både mer oroliga och har en större vilja att engagera sig än regeringspartiernas väljare.
Två partier sticker ut tydligt. Sverigedemokraternas och Moderaternas väljare tror i högre grad att utvecklingen kommer att leda till en stärkt demokrati – både i Sverige och i världen – och är samtidigt minst oroliga för framtiden.
Resultaten tyder på att synen på demokrati är polariserad. Dels har vi en grupp som tror att demokratiutvecklingen både i Sverige och i världen kommer att stärkas. Det är inte särskilt stort – bara 14 procent tror att så är fallet för Sverige. De lyfter fram skäl som förbättrad jämställdhet, utbildning, internet och fri debatt. På andra sidan står en majoritet med en mycket mer pessimistisk syn. Den lyfter fram orsaker som högerpopulism, ökad polarisering samt auktoritära ledare som Trump, Orbán och Putin.
I en värld där demokratin systematiskt avvecklas i snabb takt – endast 14 procent av världens befolkning lever idag i fullfjädrade demokratier – är resultaten av undersökningen alarmerande. Det gäller i synnerhet den sjunkande viljan att engagera sig för demokrati.
Om det är en sak som den globala utvecklingen har lärt oss under de senaste 20 åren så är det att demokrati aldrig kan tas för given. Det krävs engagemang för att försvara det. Runt om i landet finns en enorm positiv kraft och många initiativ som syftar till att stärka demokratin. Men den attitydförändring vi nu ser är ett tecken på att arbetet behöver ställas om. Det handlar om att skapa en flora av möjligheter till meningsfullt deltagande i samhällsbygget, och att integrera delaktighet i alla processer.
Att nå ut till medborgarna, men inte helhjärtat, skapar istället frustration och uppgivenhet
Här fortsätter städerna ett stort ansvar för våra framtida möjligheter. Ett av de mest kraftfulla sätten att ge människor hopp om demokrati tillbaka är att ge dem chanser att engagera sig på meningsfulla sätt i lokalsamhället. Vi behöver fler helhjärtade initiativ och fler sammanhang där invånarna kan delta – på riktigt. För om man når ut till medborgarna, men inte gör det helhjärtat, skapar man istället frustration och uppgivenhet.
Undersökningen visar också på en tydlig dimension av makt. Ju högre utbildning du har och ju närmare makten och storstäderna du är, desto mer är du beredd att engagera dig för demokrati. Förmodligen för att du vet att du har möjlighet att påverka. Det gör att alla sammanhang där människor möts och engagerar sig nu får ökad betydelse.
Det är inte bara de politiska rummen som gör skillnad för människors tro på demokrati. Så gör det lokala samhällslivet: fotbollsklubben, biblioteket, folkbildningens studiecirklar – alla platser där människor kan engagera sig och känna att deras röster betyder något och att de blir sedda.
Hur vi stärker dessa platser blir avgörande för framtiden.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
