OOm det inte vore ett så slitet uttryck skulle jag skriva att Neige Sinnos självbiografiska berättelse om sexuella övergrepp är “som ett slag i magen”. Texten är en rent fysisk upplevelse, en demonstration av ordets kraft och förmåga att göra mer än att förklara. Ändå är det just den redogörelsen Sinno till stor del erbjuder – men den kliniska, ibland okommenterade, osentimentala redogörelsen för övergreppen är chockerande i sin nakenhet.
Sinno fruktar inga detaljer, inga reaktioner. Hon beskriver objektivt övergrepp, betraktar sig själv och händelserna där hon varit i centrum utifrån, ifrågasätter sig själv, barnet Neige som från sex års ålder utnyttjas sexuellt av sin styvfar. Jag har aldrig läst något liknande. De självbiografiska berättelserna om sexuella övergrepp, våldtäkter och incest är otaliga, för att inte tala om fiktiva berättelser om sådana ämnen.
