Hur är läget med de frihetliga värderingarna bland våra borgerliga politiker i Ängelholm?
Ganska dåligt, verkar det utifrån den märkliga utvecklingen vi nu ser i “skolfrågan”.
Flera medelklasspolitiker som inför valet marknadsfört sig som väktare och garanter för valfriheten, för “rätten att välja skola”, gör nu precis tvärtom i det huvudlösa förslaget att tvinga in Ängelholm i Sveriges största mellanstadium.
Har du tappat din libertarianska kompass helt?
Nu kommer säkert någon av dessa politiker försöker invända med en svårtolkad, paragraföverskridande invändning att de förvisso står för valfriheten – men detta är bara ordklyvning och försök att blanda ihop korten. En valfrihet som i praktiken inte betyder något är inte en valfrihet värd namnet!
Polletten kring den här dikeskörningen har haft svårt att falla ner hos berörda, så det är bättre att ge konkreta exempel för att undvika att det hela blir för abstrakt och teoretiskt.
För det första då vill man tvinga in alla drabbade och framtida barn i Sveriges största mellanstadium. Det vill säga en skola vi aldrig valt, skulle aldrig välja och i praktiken inte heller kunna avstå från att välja.
Bor du som barnfamilj i centrala eller norra Ängelholm, då får du graciöst acceptera att din familj i praktiken inte har en rimlig valfrihet.
För det andra då drar man slarvigt och snabbt ett streck över de skolval som gjorts. Valet vi gjorde betyder tydligen ingenting – du flyttar runt våra barn som du vill i alla fall.
Så de långsiktiga val vi barnfamiljer gjorde var inte värda mer respekt än så här?
Valfrihet värd namnet kräver ett minimum av respekt för att parterna är beredda att stå fast vid sina ord.
Som om inte ovan inskränkningar i vår valfrihet skulle räcka, då lär vi oss också i Rasmus Waak Brunkestams (C) senaste utfall att “Det här är faktiskt ingen politisk fråga”.
En omfattande omorganisation som möblerar och påverkar tusentals familjers vardag och livspussel, nu och i framtiden – så det är ingen politisk fråga? En mycket problematisk syn på demokrati kan anas här. Är det AI-regeln vi måste vänta på nästa?
Det är nu brådskande att politikerna som driver denna begränsning – Rasmus Waak Brunkestam (C), Sven-Ingvar Borgquist (M) och Liss Böcker (C) – och samtidigt säger sig stå upp för valfriheten nu försöker utveckla sina svar om valfrihetens väsen, liksom om gränsdragningen mellan demokrati och tjänstemannastyre – för som väljare vet jag inte längre vad jag ska tro.
Carl Thornborg