Vilma är van vid djur. Hennes farmor Kerstin och morfar Ingvar drev tidigare gården där hon nu bor.
– Jag har vuxit upp med djur sedan jag var liten. Mormor och morfar hade mjölkkor och jag har haft kaniner, hamstrar och hästar. Min pappa Roger sköter åkrarna, men vill inte ha djur. Så det är jag som brinner för den biten, säger Vilma och skrattar.
Djur har varit en naturlig del av Vilma Hjalmarssons tillvaro hela sitt liv.
Foto: Mikael Grip
För sex år sedan startade hon sitt företag med tre getter och fyra får.
– Jag var gravid med mitt första barn och kände att jag ville ha något mer att göra på dagarna än att sitta inne och titta på tv, säger Vilma.
Intresset för får försvann inte när Alvin och Inez, nu sex och fem år gamla, kom till världen.
– Nej, snarare tvärtom. Jag tycker att det är skönt att ha något mer att göra än att bara vara mamma. Uppväxten barnen får här med djuren är fantastisk, säger Vilma.
Vilma Hjalmarsson med Rosenlundsgården i bakgrunden.
Foto: Mikael Grip
Än så länge kan hon inte leva på sin fårproduktion.
– Nej, jag jobbar heltid på ett företag bredvid. Det är perfekt att bo granne med jobbet, säger Vilma och pekar på en industribyggnad precis vid infarten till Rejmyre från Finspångsvägen.
Det kräver lite arbete att sköta 30 får.
– Den ska matas och städas morgon och kväll. Jag klipper alla mina får själv. Jag fick en klippare i julklapp för några år sedan och är självlärd.
“De som klippts tidigare brukar tycka att det är skönt att bli av med pälsen. Med de som inte klippts tidigare kan det bli brottningsmatcher. Men jag har kompisar som gärna är med och hjälper till så det går bra , säger Vilma om klippningen av sina får.
Foto: Mikael Grip
Är fåren villiga att klippas?
– De som klippt sig tidigare tycker oftast att det är skönt att bli av med pälsen. Med de som inte blivit klippta tidigare kan det bli brottningsmatcher. Men jag har vänner som gärna är med och hjälper till, så det går bra, säger Vilma.
Fårproduktion handlar också om slakt och kött.
– Det är några baggar varje år som går till slakt, än så länge sköter vi den delen själva på gården. Men jag säljer inget kött, det hamnar i vår frys. Jag behåller tackorna för avel, förklarar Vilma.
Vilmas mål är att på sikt utöka antalet får från dagens 30 till 200 och kanske till och med öppna en gårdsbutik.
Foto: Mikael Grip
Vad blir skillnaden nu när du har startat ett företag?
– Att jag ska utöka besättningen och täcka mer, även om jag skyndar långsamt. Jag vill satsa mer och börja skicka till ett slakteri. I framtiden skulle jag vilja starta en gårdsbutik. Jag har även höns och kan sälja ägg, plus att jorden här är bra för att odla potatis, säger Vilma.
Vi går in i ladugården där fåren nyfiket spionerar på oss och Vilma hälsar dem med namn.
– Jag har döpt dem alla och ser skillnad på dem, säger den 26-årige fårfarmaren med ett belåtet leende.
Vilma är van vid djur. Hennes farmor Kerstin och morfar Ingvar drev tidigare gården där hon nu bor.
– Jag har vuxit upp med djur sedan jag var liten. Mormor och morfar hade mjölkkor och jag har haft kaniner, hamstrar och hästar. Min pappa Roger sköter åkrarna, men vill inte ha djur. Så det är jag som brinner för den biten, säger Vilma och skrattar.
Djur har varit en naturlig del av Vilma Hjalmarssons tillvaro hela sitt liv.
Foto: Mikael Grip
För sex år sedan startade hon sitt företag med tre getter och fyra får.
– Jag var gravid med mitt första barn och kände att jag ville ha något mer att göra på dagarna än att sitta inne och titta på tv, säger Vilma.
Intresset för får försvann inte när Alvin och Inez, nu sex och fem år gamla, kom till världen.
– Nej, snarare tvärtom. Jag tycker att det är skönt att ha något mer att göra än att bara vara mamma. Uppväxten barnen får här med djuren är fantastisk, säger Vilma.
Vilma Hjalmarsson med Rosenlundsgården i bakgrunden.
Foto: Mikael Grip
Än så länge kan hon inte leva på sin fårproduktion.
– Nej, jag jobbar heltid på ett företag bredvid. Det är perfekt att bo granne med jobbet, säger Vilma och pekar på en industribyggnad precis vid infarten till Rejmyre från Finspångsvägen.
Det kräver lite arbete att sköta 30 får.
– Den ska matas och städas morgon och kväll. Jag klipper alla mina får själv. Jag fick en klippare i julklapp för några år sedan och är självlärd.
“De som klippts tidigare brukar tycka att det är skönt att bli av med pälsen. Med de som inte klippts tidigare kan det bli brottningsmatcher. Men jag har kompisar som gärna är med och hjälper till så det går bra , säger Vilma om klippningen av sina får.
Foto: Mikael Grip
Är fåren villiga att klippas?
– De som klippt sig tidigare tycker oftast att det är skönt att bli av med pälsen. Med de som inte blivit klippta tidigare kan det bli brottningsmatcher. Men jag har vänner som gärna är med och hjälper till, så det går bra, säger Vilma.
Fårproduktion handlar också om slakt och kött.
– Det är några baggar varje år som går till slakt, än så länge sköter vi den delen själva på gården. Men jag säljer inget kött, det hamnar i vår frys. Jag behåller tackorna för avel, förklarar Vilma.
Vilmas mål är att på sikt utöka antalet får från dagens 30 till 200 och kanske till och med öppna en gårdsbutik.
Foto: Mikael Grip
Vad blir skillnaden nu när du har startat ett företag?
– Att jag ska utöka besättningen och täcka mer, även om jag skyndar långsamt. Jag vill satsa mer och börja skicka till ett slakteri. I framtiden skulle jag vilja starta en gårdsbutik. Jag har även höns och kan sälja ägg, plus att jorden här är bra för att odla potatis, säger Vilma.
Vi går in i ladugården där fåren nyfiket spionerar på oss och Vilma hälsar dem med namn.
– Jag har döpt dem alla och ser skillnad på dem, säger den 26-årige fårfarmaren med ett belåtet leende.