Den överlägset mest socialt accepterade åsikten man kan ha just nu är “internet är dåligt”. Vet du inte vad du ska prata om i fikarummet? Säg att X är ett avlopp och se dina kollegor nicka instämmande. Obehaglig tystnad på föräldramötet? Säg att du har begränsat ditt barns skärmtid till tio minuters UR Play i veckan, luta dig tillbaka och njut av skämten som uppstår när tjugoåtta föräldrar försöker överträffa varandra i digital askes. Föreslå Jonathan Haidt som nästa bokklubbsbok, skaffa en dumphone, ta ett skogsbad, det är verkligen inget folk är lika överens om.
Jag håller med också med i princip antar jag. Den här veckan antog Australien en lagstiftning som förbjuder sociala medier för barn under 16 år, och det låter rimligt, bygg lego och läs en bok istället. Samtidigt väcker denna allomfattande och enhälliga försiktighet i mig en impuls att … försvara Internet? Det låter galet nuförtiden. Senast i förra veckan jämförde nämnda Jonathan Haidt sociala medier med cigaretter i en DN-intervju. Jag vet att cigg är farligt och jag röker inte längre men i ciggförsvar har de gett mig både några av mina bästa minnen och vänner, ska jag bara kasta cigg under bussen nu? (Förlåt, jag menar kasta cigg i en avsedd behållare, jag är ingen barbar.)
Likaså är det få som har saker gav mig så mycket ofiltrerad glädje som att vara det som brukar kallas “kroniskt online” under hela mitt liv. Vänner och erfarenheter, absolut, det är det perfekta svaret på varför – men det jag skulle sakna mest om www försvann är den enkla underhållningen. Vissa dagar, vissa händelser, har det varit ren lycka att vara på internet. Jag pratar inte om enstaka skämt eller meme, jag pratar om de sällsynta tillfällen då hela internet kollektivt bestämmer sig för att lyfta en händelse eller händelse till något som liknar konst, och sedan steker det i bitar och bitar.
När den enorma båten fastnade i Suezkanalen 2021. När Harry Styles kanske/kanske inte spottat på Chris Pine under pressturnén för “Don’t worry darling” förra året. När Rebecca Weidmo Uvell skulle bevisa att vänstern också kan ha koncentrationsläger och av misstag lade upp en bild på Muppet Kermit i Gulag, otroligt, topp-tio-dag på internet någonsin!
När Donald Trump twittrade “covfefe” 2017 hade vi så roligt. För att inte tala om när en av hans medarbetare var planerad att hålla en presskonferens på det överdådiga Four Seasons-hotellet i Philadelphia men av misstag bokade landskapsföretaget Four Seasons Total Landscaping istället och ingen upptäckte misstaget förrän det var för sent och Rudy Giuliani var tvungen att låtsas att det inte var någonting och förvara låda på en parkeringsplats i ett industriområde. Det var bara fyra år sedan, men en våg av varm nostalgi sköljer över mig när jag tänker på det hur rolig internet där den dagen.
Känner du något när? Jag säger Wagatha Christie eller Left Shark? Om svaret är nej, så har du levt ett liv värt att skryta om. Jag både avundas dig (för att du inte låter din hjärna bli långsam, eller vad sociala medier nu gör mot oss) och tycker synd om dig (för att du låter internethistorien gå dig förbi). Liksom Woodstock-festivalen eller slaget vid Hastings kan dessa händelser inte fullt ut assimileras i efterhand, hur mycket du än försöker. De är färskvaror, du var där eller inte.
Vill man vara seriös kan man kanske understryka att sociala medier mitt i allt skit de förmedlar har möjliggjort en gemensam referensram, en sorts tillfällig, rolig kulturhistoria. Är det inte det mest grundläggande mänskliga som finns, att ha roligt tillsammans? Men det går att ha kul med en kotte också, som jag säger till mina barn, och det skulle faktiskt vara hemskt om de började röka.
Läs mer text av Hanna Fahl. Till exempel: Varför vill MSB att vi ska hamstra små glasburkar med tapenad och pesto?
