Söderhamns GW ska lösa gåtan med förgiftade familjen

För en åklagare med säte i Hudiksvall, flera timmars bilfärd från Stockholms morgonsoffor, studiosmink och tv-lampor, är Christer Sammens, 68, relativt välkänd.

Hans avslappnade, ofta ogenomtänkta klädstil har gjort jämförelser med både professor Calculus och tv-detektiven Columbus.

Inte sällan ser det ut som att han, liggande över ett skrivbord, har en brottningsmatch med sin jacka.

Sammens hävdar också att han aldrig ägt en kam.

Och en av Sveriges mest kända kriminalreportrar härmar gärna Sammens unkna språk för kollegor.

Kammaråklagaren har en självsäker, oförställd känsla av fritid som man brukar hitta hos Leif GW Persson.

I ett porträtt gick lokaltidningen Gefle Dagblad så långt som att hävda att “inte ens brottslingarna tycker illa om Christer Sammens”.

Han har sett många.

Bland hans mest kända fall är mordet på 19-åriga Tova Moberg och kannibalen Lennart Persson som mördade sina två fostersystrar och drack deras blod.

Och han har fått ett julkort av Lars Inge Svartenbrandt, en gång kallad Sveriges farligaste brottsling.

Nu är Söderhamns GW mannen som ska lösa gåtan om den förgiftade familjen i stan.

Men han säljer sig inte direkt.

– Ja du, jag är en för gammal åklagare som borde ha slutat för några år sedan, säger han direkt.

Rastlösheten håller honom igång.

– Om det fanns ADHD på 50-talet hade jag varit den första som fått diagnosen. Då sa man att man var rastlös och inte kunde sitta still. Men det har funnits något sådant i mig hela tiden.

“Jagad” av SVT

Sveriges journalister har haft Sammens på kortnummer de senaste månaderna.

När vi går till kolgrillen där han äter lunch varje dag rusar SVT:s reporter i Hudiksvall efter honom med sin tv-kamera och säger “Jag har letat efter dig hela dagen”.

Innan Sammens får äta upp sitt isterband vill reportern veta om det hänt något nytt i Söderhamnsfallet.

Förgiftningen har involverat människor i hela landet.

Sammens kallar tidningens sajter för “Det jäkla nyhetsflödet”, men tycker att det är viktigt att vara transparent. Han är uppfriskande okomplicerad.

– Den jag får mest kritik av är hustrun. Hon har skällt ut mig för noter, säger han och skrattar.

– Jag tror inte att jag sa något till tidningarna, men så sitter hon och läser plötsligt och säger “Men vad har du gjort?”. Hon är min största kritiker. Jag har absolut svårast att stå till svars inför henne. Jag klarar de andra. Jag sa: “Jag bryr mig inte om vad de skriver”. Men hon sa: “Du kan inte göra dem.”

Han har inte berättat för sin fru om den här intervjun, säger han och skrattar.

– Jag försöker låtsas som att det inte är någonting, men så säger hon “Men vad är det här jag läser nu?” Jag tror att jag måste strypa min frus nyhetsflöde, för det här är inte nådigt. Men jag överlever ändå.

Den jag får mest kritik av är frun. Hon har skällt ut mig för noter.

Det finns 15 hundar hemma. Hustrun driver en kennel på gården.

Just den här dagen kommer han lite senare till kontoret eftersom en av hundarna har svalt en strumpa och måste till Gunnar, veterinären, för att kunna spy ut den. Han gillar hundar som är som han själv.

– De bästa hundarna är svårast att ha. Hundarna som är med, vaknar, och vill ut i skogen och försvinna och vara borta i tre timmar innan de kommer hem igen. Lite pigg och pigg sådär, säger han.

Barnen, en son och dotter adopterade från Colombia, är vuxna och har flyttat ut.

“Krispy som fan”

Sammens mamma, ett finskt krigsbarn, var bara 17 år när hon träffade hans pappa. Föräldrarna skilde sig unga. Mamman fick vårdnaden om sonen.

– Hon tog aldrig hand om mig och dog i förtid, mer än så behöver vi inte säga, säger han om sin barndom i Ljungaverkets bruk i Medelpad.

Christer Sammens växte istället upp med en fostermamma.

– Hon hade bara folkpension så det var väldigt enkelt och tight, men hon försökte göra allt hon kunde för mig.

– Men jag träffade mina föräldrar på höghelger och hade aldrig en dålig relation med dem, säger han.

Familjen som drabbades av förgiftning i Söderhamn lever under lika enklare förhållanden. Många av människorna han träffar på jobbet gör det.

– Ibland kan jag känna att jag förstår de tilltalade bättre än deras försvarare. Nu ska jag inte överdriva det, det är ett jäkla sätt att sitta på folk och säga att man hatar dem, men ibland när jag tänker på vad de gjorde så känns det inte så konstigt att förstå varför det hände.

Farfar var stalinist. Pappa röstade också vänster. Han har själv varit engagerad i Folkpartiet.

– Jag engagerade mig politiskt redan som tolv-tretton år gammal. Jag prenumererade på Proletären, KFLMR:s tidning. Min mormor tyckte det var en jäkla tidning och att den var otäck, men som 13-åring satt jag och läste om Frank Baude och hur man bildar celler i militären och på arbetsplatser och att arbetarklassen skulle ta över samhället genom att tvinga.

Han ler.

– Det visar fortfarande att jag hade ett intresse, även hur snurrigt det uttryckte sig. Jag skäms inte för det.

Arbetarsamhället passade honom inte. Det var inte en miljö där man uppmuntrades att studera juridik.

– Lärarna på skolan ville att pappa skulle plugga, ta det riktiga, men det gick inte. När han kom hem fick han höra av min farfar att “Hör du, du är arbetare, du ska inte göra sånt skit”. Mycket av det påminner om den hederskultur vi ser i andra länder idag.

Christer Sammens stötte på fördomar och motstånd.

Han kunde andas lättare när han flyttade till Uppsala för att studera juridik.

Där bedömdes bara hans resultat på tentan, inte vilken samhällsklass han tillhörde.

Han svär fortfarande åt en person i allmännyttan som bedömde honom på hans bakgrund snarare än testresultat.

– Det har plågat mig lika mycket. Hon dömde mig inte för vad jag kunde göra, utan för vem jag var. Jag fick höra några år senare att hon hade cancer och då tänkte jag “rätt på den där gumman” för det skar sig verkligen i mig att hon behandlade mig så.

Han gömmer sitt ansikte i handflatorna. Gnuggar ögonen ordentligt.

– Fan vad frispråkig jag är… bra att du är så jävla gammal, säger han och skrattar.

Nyckeln till gåtan

Erfarenheterna från hans uppväxt är en viktig lärdom om att inte döma människor för tidigt och utan anledning, säger Sammens.

– I Söderhamn fanns en fattig ägare till en pizzeria som blev svårt misshandlad eftersom man först trodde att familjen blivit förgiftad av att plocka upp pizza. Det blir någon form av panik och folk springer åt ett håll när något sådant här händer.

Den drabbade familjens hem är fortfarande avspärrat. Grannarna lever dock fortfarande, även om det ännu inte är känt hur familjen förgiftades.

Efter beskedet att familjen i Söderhamn utsatts för fosfin, som finns i bekämpningsmedel, letar man nu efter källan bakom förgiftningen.

Kriminaltekniker som bär skyddsutrustning har också undersökt sin lägenhet på nytt.

Fosfin får inte säljas till privatpersoner i Sverige, men är vanligt i bland annat Mellanöstern, norra Indien och Nordafrika.

Efter fyra månaders utredning är händelsen fortfarande rubricerad som mord.

Vem är ansvarig?

Nyckeln till svaret kan ligga i varför familjemedlemmarna påverkades olika av giftet. Beror det på var de sov i hemmet, eller vad de gjorde timmarna innan de sökte läkarvård.

– En del av utredningen är: Varför dog tjejen och inte pojken, säger Sammens.

– Det är skillnad på hur barn och vuxna påverkas, men då spelar det roll med olika former av exponering. Det är en del av hela utredningen om hur det gick till. Var har de varit, var har de sovit och blivit utsatta. Vi kommer att gå in på de komponenterna.

Det blir någon form av panik och folk springer åt ett håll när något sådant här händer.

Att man nyligen kom fram till att de drabbats av fosfin behöver inte betyda att man är närmare svaret på vem som är skyldig till förgiftningen. Om bekämpningsmedel ligger bakom kan spåren redan vara borta.

Fosfin mot skadedjur används i form av pellets. De är i fast form och om de är fuktade eller om vätska hälls på dem bildas fosfingas. Men du kan inte spåra gasen nu, den försvinner på ett par timmar.

– Även om det var en olycka är det ingen som vill veta av det nu, säger Sammens. Det kanske är något banalt, men att få någon att säga “Förlåt, jag hade den i en påse som jag glömde”… du skulle inte ens få någon att säga det. Vi kan inte befria oss från det.

“Aldrig varit inblandad”

På Hudiksvalls gator möter vi ständigt folk som kan Sammens. Utanför polisstationen har han två samtal på gång samtidigt, bland annat med en kvinna som regelbundet behöver ett intyg om att hon lever för att hon ska kunna få sin pension från Österrike.

Han leder inte bara utredningen i ett av Sveriges mest omtalade fall, utan är också notarie.

Det passar honom. Han gillar människor.

När Sammens uttryckte frustration i hufvudstadsbladet över att det tog tid att få labbsvaren om vad som förgiftade familjen visade Erik Lindeman, överläkare på Giftinformationscentralen, förståelse.

Han tog inte illa upp utan kallade Sammens för en “mensch” för att han bryr sig och visar mänsklighet.

– Det som är problematiskt och utmanande i det här fallet är alla tänkta scenarier, säger Sammens. I varje fall har du annars någon form av uppfattning om hur det gick. Då sitter man och konstaterar ibland att det nog är så här, men det går aldrig att bevisa. Men i det här fallet, i min värld, är den helt befriad från allt sådant.

Han tystnar.

– Jag har aldrig varit inblandad i ett sådant här fall. Och ju längre tiden går, desto svårare blir det för oss. Tiden är vår fiende.

---