Som forskare lyfter jag gärna fram komplikationer och strukturella problem medan Tomas gärna ingjuter stolthet och framtidstro. Säffle behöver båda, skriver Åke Sandberg i förra inlägget om Säffles utmaningar.
Vi måste satsa på det gemensamma
Låt mig sammanfatta situationen i Säffle, ekonomiskt och socialt, som jag ser det, med betoning på utmaningar vi måste hantera.
Industri- och befolkningsminskning sedan 1970-talet
Höga siffror för ohälsa och försörjningsstöd
Hög arbetslöshet, minskande men tredje högst i länet, för utrikes födda högst i länet, 30 procent.
Sjunkande befolkning och skatteunderlag
Privatisering och nedskärningar i kommunens verksamhet
Mycket stort flyktingmottagande i förhållande till befolkningen
Alltså stora integrationsutmaningar
Mot en sådan bakgrund är det inte konstigt att Sverigedemokraterna i förra riksdagsvalet blev största parti i Säffle, närmare trettio procent – det liknar andra kommuner i samma situation. Andra partier har misslyckats med att visa väljarna vikten av årtionden av ekonomisk nedgång och hur den kan mötas. SD pekar istället på flyktingarna som orsak, i Säffle, och samma tänk styr till stor del regeringens politik.
Det handlar om att hitta rätt anledningar, skylla på rätt personer, när livet är svårt. I Ken Loachs nya film “The Old Oak” har pubägaren en nyckellinje: “We look down when we should be looking up.”
Tomas Rimeika Karlsson vill lyfta fram det positiva som görs i Säffle. Det är lätt att hålla med. Han nämner exempel på nya verksamheter, jag har lagt till fler. Han understryker vikten av den lokala kulturen, Säffleopern och studentkårerna (som nu skärs ned), det håller jag med om. Flera exempel på båda finns i min Säfflebok Främling i sin stad.
Det betonar han gärna
– Säffle är högt rankat av Svenskt Näringsliv – samtidigt som jag visar metodiska brister
– flyktingar behövs och kan fylla luckor i kommunen – samtidigt som jag betonar fortsatt hög arbetslöshet och låg utbildning
– det är inget problem att flyktingar söker Sverige – samtidigt som jag framhåller den skeva fördelningen mellan kommuner; senast i Dagens Nyheter om rika Nackas “sociala dumpning” av flyktingar i fattigare kommuner.
Vi är överens om att det behövs bidrag från staten för satsningar på det gemensamma, i förebyggande arbete, till kommuner, som Säffle, som tagit ett stort ansvar för mottagandet och nu för integration och utbildning, så att de som kommit kan göra en insats i samhället.
– Jag lyfter fram den norska modellen med fördelning av statlig skatt på kommuner efter befolkningens behov, vilket kan ge lika möjligheter till arbete och liv runt om i landet.
För att börja lösa de grundläggande problemen som sammanfattats i min inledning är det först nödvändigt att de synliggörs och sedan att lokalpolitiken tar upp dem, med stöd av en nationell politik. För de sistnämnda finns dock lite hopp med dagens moderatledda regering tyglad av SD.
Tomas Rimeika och jag växte upp i Säffle, båda bor nu i östra Mellansverige, men med fortsatt engagemang i staden där vi växte upp. Vårt utbyte av idéer här på hufvudstadsbladet har varit fruktbart. Kanske kan man säga att vi med våra olika förhållningssätt kompletterar varandra. Som forskare lyfter jag gärna fram komplikationer och strukturella problem medan Tomas med sitt inlägg och sin musik förstår jag gärna ingjuter stolthet och framtidstro. Båda behövs.
Åke Sandberg
Samhällsforskare vid Stockholms universitet, författare. Skriver en bok om fotbollsstjärnan i 1950-talets Marseille, Säffle-Gunnar Andersson
