Nu har Karlsson tagit handen från Trump. Även SD:s utrikespolitiske talesperson Emil Aronsson varnar för riskerna om USA:s bistånd till Ukraina upphör, vilket kan hända om republikanen vinner presidentvalet om tre veckor.
SD:s nya linje om Trump, liksom det tydliga avståndstagandet från Ryssland, är på alla sätt välkommet. Precis som förändringen i synen på svenskt Natomedlemskap visar det att partiet gradvis mognar utrikespolitiskt, att det växer med det ansvar som kommer av att vara ett stödparti till regeringen.
Mattias Karlsson tar dock Trumpresonemanget ett steg längre. På X han skriver att det är naivt att tro att Europa skulle förbli lojalt mot USA i uppgörelsen med Kina i Stilla havet om USA tar handen från Ukraina.
Den inställningen står i kontrast till regeringens syn på samarbetet med USA, hävdar Göran Eriksson i en kommentar i SvD på måndag.
Eriksson har rätt i att statsminister Ulf Kristersson vid flera tillfällen har påpekat vikten av att Europa engagerar sig i amerikanska intressen om vi förväntar oss att USA ska engagera sig i Europa. Och uppgörelsen med Kina är definitivt en av dessa.
Men det lär inte bli en konfliktfråga mellan SD och regeringen om det värsta händer: att Trump vinner valet och avslutar landets stöd till Ukraina.
Då skulle den svenska regeringen vara upptagen med att mobilisera nytt stöd till Ukraina, både hemma och bland likasinnade länder, för att förhindra ryska framgångar.
Att göra Trumps affärer i andra delar av världen är knappast prioriterat i en sådan situation.
Det är dock inte utrikespolitiken del av Tidöavtalet. Eventuella meningsskiljaktigheter spelar därför mindre roll och bör inte överdrivas. Däremot är det viktigt att kunna konstatera att alla partier i riksdagen står helhjärtat bakom Ukraina.
Det är en svensk stormakt i en tid då allt fler röster höjs runt om i Europa för att kompromissa med Putin eller för att minska eller avskaffa stödet till Kiev.
Detta gör oss till en stabil och pålitlig EU- och Nato-medlem.
