Vart ska de progressiva sossarna nu ta vägen? – hufvudstadsbladet

Socialdemokraterna väljer – tvärtemot kongressens beslut – att hålla fast vid den strikta syn på statsfinanserna som omöjliggör nödvändiga investeringar. Det är katastrofalt.

Vad är målet för ekonomisk politik? För varje tänkande människa borde det finnas sådant som full sysselsättning, fungerande välfärd och vägar och järnvägar. Det vill säga: den ekonomiska politiken ska vara ett medel för att uppnå centrala sociala mål.

Men ser det inte. Ända sedan nittiotalskrisen har budgetsiffror varit mycket viktigare än ett fungerande samhälle. Nittiotalets kris banade väg för de mest trångsynta ekonomerna att fastställa stela regler för utgifter och offentlig skuld – och dessa regler har äntligen blivit viktigare än vad ekonomin borde vara: ett medel för att åstadkomma viktiga saker i samhället.

Förra torsdagen kom alla partier utom två enades i en parlamentarisk kommitté om att i stort sett hålla fast vid detta arv från nittiotalets kris. Socialdemokrater och andra Tidöpartier är alltså överens om att det så kallade finanspolitiska ramverket är heligare än något annat i svensk ekonomisk politik. Nu avskaffades verkligen kravet på överskott i statsfinanserna. Istället blev det en balansgång. Det är säkert en liten förbättring som kommer att ge regeringen ett antal extra miljarder att använda till investeringar.

Men det är det självklart för liten. Investeringsbehoven är enorma. I välfärden, för klimatet, i infrastrukturen. Sveriges statsskuld är mycket låg, ja historiskt låg. Men att det är så lågt återspeglas i gropar och underbemannade sjukhus och tåg som aldrig kommer fram. Kort sagt: I ett dåligt fungerande samhälle.

På det senaste På kongressen gjordes ett uttalande om att staten borde kunna låna till avgörande och nödvändiga investeringar. När partiledningen nu ställer sig bakom riksdagens utskott, som i princip håller fast vid det finanspolitiska ramverket – ja, då sviker partiet inte bara ett åtagande från en kongress.

Socialdemokrati i viss mening upphör faktiskt också att vara ett parti i opposition till den rådande ordningen. Partiet håller med Tidöpartierna om de strikta budgetregler som i praktiken omöjliggör nödvändiga sociala investeringar.

Kommer det vara protester mot detta? Jag hoppas det. Men kommitténs slutsatser verkar inte orsaka något större uppståndelse i media, trots att denna fråga avgör så mycket av landets framtid. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig inte bakom utskottets slutsatser.

Men socialdemokrati gör det. Partiet avstår därmed från möjligheten att reparera och förnya detta land.

Vart är de på väg? progressiva socialdemokrater tar nu vägen?