Samtidigt ansökte det norska statliga kraftbolaget Statkraft på måndagsmorgonen om tillstånd för vindkraftsprojektet Delta North utanför Stockholms skärgård, fem mil öster om Sandhamn. Till Sveriges Radio sa bolagets Sverigechef Jakob Norström att det givetvis hade varit mer fördelaktigt om svenska staten hade ansvarat för anslutningen till land, men:
— Vi ser att projektet är så bra ändå, så vi kommer att inse det.
Låt oss återgå till beskedet från Vattenfall den 2 september. Då meddelade företaget att man pausar utvecklingen av Kriegers Flak, ett av tre svenska projekt med havsbaserad vindkraft som har sitt tillstånd klart. Bolaget bedömer inte att projektet är lönsamt eftersom staten via Svenska kraftnät inte ansvarar för anslutningen mellan vindkraftsparken och stamnätet.
Det har i sin tur att göra med att regeringen drog tillbaka ett uppdrag till Svenska kraftnät hösten 2023, vilket resulterade i att vindkraftsbolagen fick betala för anslutningen till stamnätet.
Hon har rätt i sin reaktion.
Men det som hände 2023 var en återgång till vad som gällt tidigare, innan den rödgröna regeringen införde den nya principen. Det var därför bara under ett år som villkoret var att staten skulle betala för att kabeln skulle landa – samtidigt som Kriegers Flak varit under planering i två decennier.
Ebba Busch var skeptisk till Vattenfalls beslut att sluta och informationen om att projektet inte skulle vara lönsamt: “Jag ser Vattenfall där. De har inte koll på sina grejer”, som hon sa till DN för några veckor sedan.
Hon har rätt i sin reaktion. Varför skulle projektet plötsligt vara olönsamt eftersom regeringens engagemang återgick till vad det var bara ett år tidigare?
När Anna Borg nu varnar för att även licensierade Kattegatt Syd kommer att pausas, modifierar hon samtidigt bilden av varför Kriegers Flak stoppades. Nu säger hon att det beror på låga elpriser, stigande räntor/bygginflation och bara för det tredje kostnaden för markanslutningen. Men hon säger att denna koppling står för 20-30 procent av hela projektets kostnader.
Det låter högt, men eftersom underposterna till investeringarna är företagshemligheter går det inte att bedöma beslutsunderlaget.
Det är möjligt att bygga vindkraft under de förutsättningar som gäller.
Antagandet att Vattenfall använder de stoppade projekten som ett förhandlingsverktyg – eller utpressning om man så vill – mot regeringen är därför inget som kan avfärdas. Naturligtvis vill Vattenfall göra vad de kan för att slippa ta del av investeringskostnaderna. Det är inte uteslutet att regeringen skulle kunna pressas att backa.
Det vore olyckligt.
För det Anna Borg indirekt säger är att hon vill att de svenska elnätskunderna ska betala för anslutningen till Vattenfalls parker. Det är alltid kunderna som får betala för investeringarna i slutändan (men förhoppningsvis också dra nytta av de lägre elpriserna som kan bli följden). Om Svenska Kraftnät, som är avgiftsfinansierat, står för kostnaden ska den på ett eller annat sätt föras över på kollektivet.
Så hur kan norska Statkraft genomföra sitt projekt men inte Vattenfall? Det finns flera uppenbara skillnader. Kriegers Flak har sitt tillstånd klart och projektet är därmed i ett skarpt läge till skillnad från Statkrafts projekt som är i ett betydligt tidigare skede. Dessutom är Kriegers Flak en betydligt mindre anläggning och anslutningskostnaden till mark blir då rimligen en större andel av totalkostnaden.
Men det sätter Anna Borgs uttalande i ett nytt ljus ändå. Det är möjligt att bygga vindkraft under de förutsättningar som gäller.
När en aktör säger att ett projekt inte är lönsamt utan statsbidrag kan de ha rätt, men också fel. Det beror på vad som ingår i beräkningarna, som är hemliga. Därför är det rimligt att Ebba Busch “se” Vattenfall.
