Bränn Magda-kepsarna – hufvudstadsbladet

Samma dag som Donald Trump vinner valet i USA dyker det upp i mitt flöde. Inlägget att det finns nya Magda-kepsar på lager.

Här är några råd till dig, Socialdemokraterna.

Bränn de där mössorna.

Du måste, måste, måste sluta dyrka Magdalena Andersson.

Magdalena Andersson är den bästa partiordförande Socialdemokraterna haft på över två decennier. Bättre än Göran Persson, Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven tillsammans. Det vet alla. Men Socialdemokraterna måste sluta vara hennes fanklubb. Du har redan Magdalena Andersson. Men du har ingen politik. Nu måste du bygga den. Jag vill inte se en till Magda-keps på en pojke. Sverige är inte USA. Vi väljer ingen president. Och förresten, vad hände med laget framför mig? Du har redan provat att gå till val på Magda. Det fungerade inte. Lär dig något av det och gå vidare.

New York Times publicerade under veckan en text Socialdemokraterna borde läsa. Eftersom partiet verkar vara på väg att göra alla Kamala Harris misstag. Och möter motståndare som allt mer liknar Donald Trump.

Ja. Socialdemokraterna står sig bra i opinionen. Men det är inte på grund av vad du gör. Det är på grund av vad regeringen gör. Och kanske framför allt, inte.

Det finns bara en fråga som Socialdemokraterna bör ställas inför inför valet 2026:

Hur kan vi göra livet bättre för människor?

I dag har partiet inget svar på den frågan.

Det måste man ha när valrörelsen kommer.

För att Socialdemokraterna har problem. Och det är i stort sett samma saker som gång på gång sätter festen på hugget. Det handlar inte om partiets politiska motståndare, att de på något sätt skulle vara bättre.

Det handlar om Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är en rörelse där människor tänker för mycket om varandra. Det är alltid trevligt att ha vänner. Men inte när alla andra ses som opålitliga motståndare. Det finns många sätt att vara socialdemokrat. Mångfald är något Socialdemokraterna brinner för. Varför tillämpar ni det inte även på ert eget företag, och alla som gillar Socialdemokraterna? Även om man inte håller med partiledningen i varje stavelse.

Dessutom, delvis på grund av det, är Socialdemokraterna inte tillräckligt tillgängliga. Och för perfekt.

TT tog en otrolig foto på Magdalena Andersson i Högbo utanför Sandviken. Hon bar kostym, men gympaskor på fötterna, och går genom rökiga matstånd på den stora loppisdagen omgiven av barn. Senare, på scenen, hade de höga klackarna åkt på.

Sandviken är gympaskor, inte höga klackar och kostym. Många av Socialdemokraternas väljare känner sig mer hemma i t-shirt och jeans än i kostym och flip flops. Jag känner mig mer hemma i t-shirt och jeans. Det finns förstås plats för allt och en partiledare kan inte stå i SVT i annat än kostym. Men trots detta; för att vara ett parti som kallas arbetarpartiet är det väldigt mycket kostymer och väldigt lite jeans. Det är ett problem. Vi vill kunna se upp till våra högsta representanter, visar amerikansk valundersökning. Men vi vill också känna att de är som oss. Socialdemokraternas ledande aktörer är människor som inte på något sätt är lätta att relatera till.

Och det är inte bra.

I USA har Donald Trump har varit otroligt skicklig på balansgången mellan upphöjda och precis som väljarna. Ska du inspireras av någon valkampanj är det Donald Trumps. Inte Kamala Harris. Kostym förvisso, men ett sätt att tala som folk kan relatera till. I Sverige är Jimmie Åkesson svensk mästare på det.

Om Socialdemokraterna vill vinna folks röster kan de inte uppfattas som en elit. Men det är så man uppfattas idag.

Vad ska du göra? Prata med Peter Tjärnström i Sandviken av skjutningarna. Eller Åsa Wiklund Lång i Gävle som stod upp för mänskligheten under flyktingkrisen. Läs Kjell Rautios bok och fundera på om han faktiskt kan ha rätt. Läs Lina Stenberg. Var uppmärksam på din partikompis Daniel Suhonen. Folk lyssnar på honom för att han är både smart och lättillgänglig. Och arg. Vilket du inte kan vara med övertygelse mot orättvisa och splittring i kostym. På 20 år har jag aldrig sett Daniel Suhonen i kostym så långt jag kan minnas. Göran Greider dyker ofta upp i mysbyxor. Folk lyssnar för att de säger något som folk faktiskt längtar efter att få höra.

Läs en lokaltidning. Ta tåget till Gävle och gå runt, hälsa på en festkompis i Pajala. Om du inte känner någon annan där. Låt Håkan Juholt hålla ett föredrag om klägget.

Varför? För Sverigedemokraternas framgångar visar att det har blivit lätt att ogilla en människa. En av anledningarna till det är att socialdemokrater uppfattas som de andra. De med fina titlar. De med kostymer. De med höga löner. De som lyfter upp varandra. Det onåbara.

Människor som inte är som oss, och därför också lättare att ogilla. Trots att det finns så många bra socialdemokrater som många svenskar uppskattar och kan relatera till.

Socialdemokraterna är vidare alltför upptagna av teori. Som om vardagen i Sandviken vore barer i ett bord. Det är det förstås också. Men som politiker och parti kan man inte behandla människor så. Inom arbetarrörelsen är det dock lite trevligt att diskutera politik utifrån opinionsundersökningar, krångliga teorier och med fina ord. Inte minst bland opinionsbildare. Många verkar skriva och tala för varandra. För festen. För andra redaktioner. För andra än läsare. Politik är människors liv och vardag. Det behandlas inte med ord som “Puerilt”.

Socialdemokraterna är även för dem som är villiga att kompromissa. Nej. Socialdemokraterna ska inte kunna tänka sig att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna. Vilket var Magdalena Anderssons besked i veckan. Det vill säga att det inte spelar någon roll vilket parti vi röstar på. Varför ska någon i så fall rösta på Socialdemokraterna? Då kan du rösta på vilket parti som helst. Resultatet blir detsamma oavsett, enligt Magdalena Andersson, som måste samarbeta med alla utom SD.

Det hon också säger är att Socialdemokraterna inte tror att ett lyckat val kan hållas 2026.

Det Magdalena Andersson säger är också att Socialdemokraterna är opålitliga. Den som är vän med alla är ingens vän. Och sådana människor är inte att lita på.

Socialdemokraterna är dessutom för många skicklighetsexperter. Gärna en gedigen opinionsundersökning. Att man har bättre koll på dessa än en familj i Hofors och deras vardag har länge varit smärtsamt tydlig. Men man lär inte känna ett land genom opinionsundersökningar man läser på ett kontor i Stockholm.

Att opinionsmätningar har litet värde visar valet i USA. Det sägs vara ett nära slagsmål mellan Harris och Trump. Det var ingen jämn kamp. Och det tog bara en gång att gå på college i ett hål i Minnesota för att förstå det. Att opinionsmätningarna nog missat det missnöje som uppstår när människor kämpar ekonomiskt och känner att andra frågor än de som påverkar vardagen är viktigast.

Tyvärr är Socialdemokraterna där. Obligatorisk förskola är bra policy. Men gör ingen skillnad i människors liv eftersom majoriteten av alla svenska barn går i förskola. Samma sak med kommunal styrning över HVB-hemmen där problemen är stora och 80 procent drivs i privat regi. De flesta barn hamnar inte på HVB-hem, vilket gör att majoriteten av svenska föräldrar inte har en relation med dem. Politiken är inte dålig. Men för de flesta svenskar spelar det ingen roll heller. Det är inte heller grundläggande rättvisefrågor, som den om rätten till assistans, som inte heller berör särskilt många svenskar, utan är en tydlig fråga om vad vi ska vara för Sverige.

Var är de stora visionerna? De stora frågorna? Det har bara funnits ringar på ytan av S:s konceptuella arbete hittills. Nästa år är det kongress. Var finns löftena om reformer som ger väljarna en tydlig bild av hur en bättre framtid i Sverige skulle kunna se ut? De måste komma före valet. Socialdemokraterna är inte revolutionärer. De är reformister. Utan reformer. Det räcker inte med att dutta lite här och där. Vi är många som känner att samhället på ren svenska har gått åt helvete. Ingenting fungerar. Viktiga handlingar som ska gå med posten kasseras vårdslöst av Post Nord. Paket slängs på tomten. Tågen varken går eller kommer i tid. Vårdboendena fick stark kritik efter pandemin. Språkbrister. Hygienrutiner som inte upprätthölls. Vården går på knäna. Kommunerna är i kris. Skolor är stängda. Bostad kan inte erhållas. Då kan du inte dutta. Då måste man både lova, och leverera, stort. Och vi svenskar är enkla människor. Sjuka människor ska garanteras ekonomisk trygghet. Arbetslösa ska kunna överleva på a-kassa i väntan på nästa jobb. Alla med trasiga tänder måste kunna laga dem. Den som får cancer ska få vård. Den som flyttar hemifrån ska kunna hitta ett boende. Ingen ska behöva avsluta sitt liv på ett undermåligt äldreboende.

Vi behöver ingen familjevecka. Vi behöver ett Sverige som fungerar. Vilket inte är ett stort, jäkla problem att manövrera sig igenom för att få rätt vård, rätt skola, rätt äldreboende. Eller gör något så enkelt som att åka tåg.

Ge oss verkliga reformer.

Och smälla bankerna och matjokarna som flydde oss på pengar. Hård.

Beskatta de rika.

jag älskar verkligt socialdemokratisk ideologi. Det har gett mig precis allt jag har i mitt liv. En otrolig grundskola i Kiruna som byggde min framtid. En jur kand. Studier i Utrecht. Ett år på college i USA. Fantastisk vård när jag fick cancer. Äldrevård när mina föräldrar blev gamla och sjuka.

Men vad har Socialdemokraterna egentligen sysslat med de senaste 20 åren? Det har pratats om butlers i tunnelbanan. Det har pratats om familjevecka. Jag har aldrig varit så arg som när du skickade instruktioner till Försäkringskassan i regleringsbrevet om att antalet assistanstimmar för funktionshindrade skulle minska.

Socialdemokraterna – ett parti som sviker samhällets svagaste.

Jag trodde faktiskt inte det om dig.

Och det är det Det är tydligt att de brister som skapats av nyliberal politik har varit synliga även i mitt liv. Bristerna i vården, bristerna i vården, inkompetenta läkare på kontrakt på mindre orter, det allt hårdare Sverige som kör över en om man inte har förmåga och ork att kämpa.

Om du har tvingats genomleva strider mot samhället kommer du aldrig att glömma det. Och aldrig förlåta.

Socialdemokraterna måste förstå att vi är många som bär berättelserna om samhällets svek.

Trots allt som hänt, trots nedmonterad välfärd, skattesänkningar, klasspolitik, skottlossningar och vidgade klyftor, litar jag fortfarande på socialdemokratisk ideologi. På den styrka det kan ha i en människas liv. Och skillnaden det kan göra.

Men för varje budskap Socialdemokraterna lämnar som inte är ett löfte om ett samhälle som det jag växte upp i, känns det också mer och mer som att vara i ett giftigt förhållande där man trots att man vet bättre fortsätter att tro och hoppas på bra i den du älskar.

Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så.

Så nej, jag vill inte ha Magda kepsar och kostymer.

Jag vill inte ha vackra ord och smarta teorier. Jag hittar det någon annanstans.

Jag vill ha politiker som möter samma onda samhälle som vi andra och gör något åt ​​det.

En stor reform i taget.