Det pågår ett krig i vårt grannskap. Sverige har gjort en grundläggande kursändring i säkerhetspolitiken. Ett arvskifte pågår i EU:s ledarskap. Ännu viktigare på lång sikt är att unionen under de närmaste åren förväntas behöva göra den hittills största omdefinieringen av uppgifter, prioriteringar och sammansättning. Och framför allt detta eskalerar situationen till ett geopolitiskt storspel och ett klimathot med globala effekter.
I det här läget var partiledarnas nästan enda referenser till omvärlden EU-valen, Gaza och Ukraina, och då närmast att sätta in dem i inrikespolitiken. Den viktiga diskussionen om vad Sveriges roll egentligen borde vara i Europa och världen återstår, för att bara nämna ett exempel.
Det har varnats för en åsiktskorridor i svensk politik, men det finns självklart anledning att oroa sig även för dess tunnelseende.
Inte heller i en bredare mening ingår omvärlden i Almedalen. Få paneldeltagare och talare hämtas från andra länder. Trots att många av de utmaningar och möjligheter som diskuterats upprepas i många andra länder, tas inte hänsyn till tankarna och lärdomarna där.
Naturligtvis har navelskådandet mer att göra med Sveriges övergripande idéklimat än hur detta uttrycks en vecka i juni varje år i Visby. I en rapport från Svenska Förläggareföreningen ger ett annat exempel: Både försäljningen och antalet nyupplagor – tryckta och digitala – av översatt facklitteratur ungefär halverades mellan 2018 och 2022. En del av förklaringen är förstås att svenskar läser och köper sådan litteratur på engelska, men samtidigt vittnar förläggaren Tobias Nielsén i tidskriften Svensk Bokhandel också om svårigheter att få böcker av utländska experter recenserade i svenska medier.
Sådana tendenser riskerar att göra det svenska samtalet fattigare. Provincialismen i debatten passar verkligen inte bra i ett land som annars är lika globaliserat som vårt.
Det andra perspektivet på Almedalsveckan som bubbla är mer upplyftande. Otrasslade kostnader har tyvärr fått många delar av civilsamhället, politiken och näringslivet att stanna hemma. Men om det är en bubbla är den fortfarande väldigt öppen och levande. I stort sett alla som vill utbyta idéer i konstruktiva termer med ansvariga politiker och beslutsfattare kan faktiskt göra det i Almedalen.
Det tragiska mordet på Ing-Marie Wieselgren 2022 förändrade Almedalsveckan för alltid, men även med skärpt säkerhet upprätthålls i stort sett öppenheten. Trots ett överhängande terrorhot lyckas Sverige upprätthålla denna fina tradition.
Även i en polariserad tid som denna kan vi umgås, prata med och berika varandra. Över de gränser som partier, blockgränser, branscher och sektorer annars innebär. I förlängningen visar detta också hur starkt förankrat den så ofta prisade svenska tilliten fortfarande är, precis som jämlikhets- och samförståndskulturen.
När fördelarna med Almedalsveckan för att beskrivas nämns ofta kunskapsöverföring och nätverksskapande. Men själva bubblans kraft kunde också lyftas fram. Det är så många människor från så många olika delar av svenskt samhällsliv som möts, för villkorslösa diskussioner och samtal, och det i nya konstellationer.
Tänk vilken innovationskraft som skapas just i alla dessa samtal. Den gångna veckan föddes idéer och samarbeten som kommer att ta konkreta former i framtiden – i politiken, i näringslivet, i andra delar av det svenska samhället.
Denna upplyftande kreativitet skulle nå ännu högre nivåer om perspektiv från omvärlden tog en större plats.
