Men det verkar onekligen finnas ett stort gap mellan PRV:s syn på det First North-noterade hoppfulla bolaget och vad marknaden tycker. Företagets idé och teknik må vara unik, men försäljning och vinster har uteblivit. De senaste tre åren har aktien fallit med 81 procent, bara i år summeras nedgången till drygt 50 procent.
Margareta Ternell, marknads- och kommunikationschef på PRV, säger till Di att myndighetens uppdrag är att öka allmänhetens och företagarnas kunskap om värdet av immateriella tillgångar. Därför publicerades artikeln om Minesto. Tanken var att den skulle illustrera vikten av så kallade immateriella rättigheter, som patent och mönster.
Men även en i grunden bra idé kan gå fel. Genom att lyfta fram Minestos affärsidé i positiva ordalag går en av Sveriges viktigaste myndigheter (den bildades 1885 under namnet Kongl. Patentbyrån) i god för företaget. Myndighetens trovärdighet överförs indirekt till Minesto.
Margareta Ternell säger till Di att de inte ser “på företagen så, utan på hur de pratar om immateriella rättigheter”. Att göra denna distinktion är kanske självklart för en PRV-anställd men inte för utomstående. De lovord som finns i artikeln kan mycket väl tolkas som att Minesto är ett bolag värt att köpa aktier i.
“En myndighet som PRV ska inte ägna sig åt den här formen av kommunikation.”
Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, pekar i en Di-artikel på den så kallade objektivitetsprincipen som innebär att myndigheter är skyldiga att agera objektivt och opartiskt. Han fördömer PRV:s agerande. “Man kommer inte ifrån att det bara kan uppfattas så att PRV tycker det här företaget är fantastiskt, och vill berätta om det”.
Minesto är inte det enda företaget som PRV lyfter fram. Under rubriken “Entreprenörer berättar” på hemsidan finns över 80 artiklar. De flesta av de små företagen som lyfts fram är onoterade, men Di identifierar fem börsnoterade hoppfulla företag (Minesto, Absolicon, Tobias TOBII -1,43 %Dagens utvecklingXbrane och Crunchfish), har alla gjort sina ägare fattigare de senaste åren.
En myndighet som PRV bör inte ägna sig åt denna form av kommunikation. Det är inte förenligt med objektivitetsprincipen. Artiklarna om företagen är en form av marknadsföring och PR, märkta med PRV:s kvalitetsstämpel.
Det finns cirka 360 myndigheter i Sverige. Av dem har cirka 140 färre än 50 anställda. Att motivera dess existens (och årliga bidrag) har blivit än viktigare mot bakgrund av regeringens önskan att minska antalet myndigheter. De har sökt sig till näringslivet för inspiration och följt företagens sätt att kommunicera med kunder, ägare och anställda genom artiklar och inlägg i sociala medier.
Oundvikligen hittar företagens “buzzwords” till myndigheterna. Pengar spenderas på flashiga webbsidor där myndighetens “historia” ska berättas – eller på evenemang. Myndigheter (liksom kommuner och regioner) spenderade minst 50 miljoner kronor på olika evenemang i årets upplaga av Almedalen, enligt Skattebetalarna.
Det säger sig självt att PRV fyller en viktig funktion. Sveriges tillväxt och välstånd vilar till stor del på geniala uppfinningar. Att dessa skyddas genom patent är ytterst avgörande för Sveriges ställning som kunskaps- och näringsnation. Detta är PRV:s viktigaste uppdrag, att inte lägga statliga medel på att berätta att det finns eller att ge trovärdighet till hoppfulla företag som har kraschat.
