1. Inga nya skatter. Regeringen har framhållit att denna utredning bör få fria händer för att belysa vad som behövs för att nå klimatmålen kostnadseffektivt och klimatministern har sagt att hon inte vill “gissa” vilka åtgärder som är effektiva. Det mest förvånande är därför de begränsningar regeringen har beslutat om, särskilt att “Utredaren ska inte lämna författningsförslag på skatteområdet” – det är trots allt till stor del med skatter man styr efterfrågan, vilket visas. inte minst genom hur regeringen satsade på att sänka skatten på fossila bränslen. Utredaren får inte heller lämna förslag angående avståndsbaserade vägskatter, för LULUCF eller jordbrukets utsläpp av metan och dikväveoxid, eller “förbud mot teknik om jämförbara alternativ inte finns.”
2. Fossil måste ut och det måste kosta. Utredaren ska föreslå policyåtgärder för att fasa ut fossila bränslen så att Sverige möter EU:s klimatkrav kostnadseffektivt och socialt effektivt och når nettonollutsläpp senast 2045, samt visa hur detta stärker Sveriges och näringslivets konkurrenskraft och inte medför “orimligt höga kostnader” för hushåll och näringsliv. I utredningen nämns inget om lagring och bindning av koldioxid, men bedömningen är att fossila bränslen måste elimineras helt för att klara klimatmålen – och regeringen accepterar att omställningen måste kosta, vilket också bekräftades. på presskonferensen var detta var den första frågan. Hur hög kan kostnaden bli innan den är “orimlig”? Tidöpartierna är säkert oense om det internt, klimatministern uppgav att de vill ha information om hur det ska bli så billigt som möjligt.
3. Knappast någon nationell handel med utsläppsrätter. John Hassler lyfte i sin utredning fram nationell handel med utsläppsrätter som ett effektivt verktyg för att minska utsläppen, vilket klimatminister Pourmokhtari sedan dess upprepade gånger upprepat – men Sverigedemokraterna har avvisat. Att förslaget inte finns med i det tjugosidiga direktivet beror enligt klimatministern på att man inte vill diktera för utredaren Svante Mandell vad han ska hitta på utan mycket annat som måste granskas särskilt är uppräknat och SD har nog markerat att det inte är en framkomlig väg. Pourmokhtari indikerade på presskonferensen att det kommer att krävas en lång rad styrmedel, vilket inte finns i direktiven men påpekar att regeringen inte förväntar sig en stor åtgärd som en ny utsläppshandel.
4. Nedsättningsskyldigheten ses över – igen. När regeringen tillträdde sänkte den nedsättningsskyldigheten till sex procent, vilket skulle gälla hela mandatperioden. Hösten 2024 lade regeringen fram ett förslag om att i stället höja reduktionsskyldigheten till 10 procent från 1 juli 2025, vilket enligt klimatminister Busch ska gälla till 2030 – om inte miljöförhållandena ändras. Det verkar nu ha skett, eftersom utredaren ska föreslå hur reduktionsskyldigheten ska utvecklas tillsammans med andra styrmedel för att fasa ut fossila bränslen. Det ska ske utifrån en kartläggning av jämförbara EU-medlemsländers verktyg, där just en klart högre reduktionsskyldighet är hur t.ex. Finland och Tyskland antar utmaningen. Utöver nivån ska utredningen överväga ett gemensamt reduktionskrav för diesel och bensin, justerad reduktionsavgift, för att införa rena och höginblandade flytande biobränslen och biogas i systemet, samt en särskild kvot för avancerade biobränslen och elektrobränslen.
5. Inget 2030-fokus. När näringslivet inför regeringens klimatmöte i juni 2023 enhälligt konstaterade att klimatmålen på kort sikt är viktigare än de som ligger längre bort, svarade statsminister Kristersson att alla är lika viktiga. Nu tycks regeringen bedöma 2045-målet som det viktigaste, där klimatlagens etappmål för 2030 och 2040 och transportsektorsmålet för 2030 beskrivs som “checkpoints på väg mot det långsiktiga klimatmålet”. Så är inte klimatlagen utformad, men regeringen gör bedömningen att Miljömålsberedningen kommer att undergräva det nationella 2030-målet så att det “sannolikt kommer att nås om Sverige når sitt klimatåtagande i EU – men det är det inte givet att Miljömålsberedningen rejält kommer att sänka ambitionerna och än så länge inte riksdagen beslutat om en förändring gäller de mål som finns.
6. Ny prissättning. Utredaren ska “uppdatera principerna för prissättning”, särskilt för bränsleskatter med hänsyn till EU:s nya system för handel med utsläppsrätter, med målet om en “långsiktigt stabil och ekonomiskt effektiv prissättning av fossila utsläpp”. Här är de vaga skriverierna spännande; ibland sägs det att koldioxidskatten har spelat ut sin roll – men att föreslå något annat utan att få föreslå skatter alls blir inte lätt…
7. Pump Act borta? Utredaren ska se över lagen som kräver att alla större stormarknader ska erbjuda minst ett förnybart drivmedel, och specifikt överväga att inte ställa sådana krav i glesbygd, för att kunna uppfylla kraven även med eldrift, eller för att hitta andra mer ekonomiskt effektiva. sätt att underlätta övergången. Samtidigt kan drivmedelsindustrin undvika den svenska miljöklassningen av bensin och diesel, vars betydelse har minskat i takt med att EU höjt miljökraven på bensin och diesel.
8. Legitimitet. “Konsekvenserna för hushåll och företag av de åtgärder som sätts in för att snabbt minska utsläppen behöver vara acceptabla. Legitimitet hos medborgarna är en förutsättning för omställningen”, skriver regeringen i direktiven. De preciserar att detta särskilt gäller landsbygden “liksom branscher som är stora transportköpare” och att utfasningen av fossila bränslen inte får ha “skadliga effekter på delar av landet eller samhället”. Konsumenter och företag måste ”kompenseras fullt ut för de effekter på bränslepriserna som införandet av EU ETS 2 innebär”, står det i direktivet – men inte att det måste ske ”vid pumpen”; utredaren kan lämna helt andra förslag än vad utredaren har i uppdrag att ta fram. Kanske utredaren tar del av de studier som nyligen visat ett starkt folkligt stöd för långtgående klimatåtgärder?
9. Sänkta klimatambitioner? Regeringen har upprepade gånger framhållit att Sverige är och måste vara ett ledande land i klimatarbetet, även om ambitioner som “världens första fossilfria välfärdsstat” är överstrukna. Men i utredningsdirektiven argumenteras tvärtom för att Sverige inte ska göra så mycket mer än andra; “Ökad konvergens i klimatambition mellan EU:s medlemsländer bidrar till jämnare villkor och att en större andel av åtgärderna kan genomföras där marginalkostnaden är som lägst.”
10. Byte pågår? “Att inte vilja föregå utredningen” är alltid tacksam för en regering som får kritik för att inte göra tillräckligt och denna utredning ska först redovisas den 4 maj 2026. Klimatministern konstaterar att “Regeringen är redo att agera på utredarens rekommendationer direkt efter att betänkandet är färdigt” , men det är så nära riksdagsvalet i september samma år att regeringen inte hinner omvandla förslag från utredningen till propositioner; sannolikt kommer utredningen inte ens hinna remitteras denna mandatperiod. Om utredningen är så stor att den behöver arbeta länge är det vanligt att dela upp den så att de mest akuta delarna presenteras tidigare, men det har regeringen inte gjort den här gången. Eftersom det dessutom tog väldigt lång tid att sätta igång utredningen, samtidigt som regeringen inledde otaliga andra utredningar, är misstanken om att regeringen inte på allvar vill ta tag i klimatfrågan svår att helt skaka av sig.
Mattias Goldmann är grundare av 2030 års sekretariat och en av Sveriges mest inflytelserika debattörer i klimatfrågor.
