En övergång från 40 till 35 timmars generell arbetstidsförkortning skulle innebära att Sveriges BNP sjunker med 509 miljarder kronor om året, och att resurserna till välfärden minskar med 240 miljarder kronor årligen. En lagstadgad arbetstidsförkortning ner till 35 timmar minskar resurserna till välfärden motsvarande årslönerna för totalt cirka 200 000 sjuksköterskor, poliser, lärare och läkare. Varje år.
Inklusive semester, föräldraförsäkring, vilodagar och annan frånvaro arbetar svenskar 27 timmar i veckan. Det innebär att Sverige har en lägre årsarbetstid än 22 av EU:s 27 medlemsländer. Om Sverige går ner i arbetstid tappar vi både tillväxt och konkurrenskraft. Det är orealistiskt och skulle vara direkt farligt för vår ekonomiska framtid och välfärd.
I en debattartikel i Dagens Industri går Jack Vahnberg, Stig Tegle, Paul Pawlowski, Sixten Engqvist och Daniel Suhonen på den LO-anslutna tankesmedjan Katalys till en hård attack mot oss på Svenskt Näringsliv. De hävdar att våra beräkningar av den samhällsekonomiska kostnaden för en generell arbetstidsförkortning bygger på felaktiga antaganden, och att vi har misstolkat den enda vetenskapliga studie (Asai et al., 2024) som vi använder.
När Konjunkturinstitutet i en statlig utredning ( SOU 2002:58 ) beräknade den samhällsekonomiska kostnaden för en lagstadgad arbetstidsförkortning var forskningen mycket begränsad. Sedan dess har flera studier använt naturliga experiment för att undersöka effekterna av kortare arbetstid på produktivitet och sysselsättning. I vår nyligen presenterade rapport ‘Socioekonomiska effekter av arbetstidsförkortning’ går vi systematiskt igenom denna forskningslitteratur.
Resultatet av vår granskning är att de antaganden som norska ekonomiska institutet gjorde för över 20 år sedan fortfarande håller. Det finns inget vetenskapligt stöd för att en lagstadgad arbetstidsförkortning leder till högre sysselsättning eller till någon väsentlig ökning av produktiviteten.
Kritiken att våra beräkningar skulle baseras på en enda studie är därför inte korrekt. Om författarna till debattartikeln hade läst vår rapport så hade de insett detta.
De tror också att Asai et al. (2024) visar att produktiviteten faktiskt ökar med en lagstadgad kortare arbetsvecka. Ett problem med denna studie är dock att den mäter försäljningen till löpande priser, vilket gör att försäljningsökningen kan bero på att företagen välter över ökade arbetskostnader på konsumenterna, vilket i det här fallet åtminstone delvis verkar vara fallet. . I vår rapport går vi igenom sex andra studier och majoriteten finner inga eller små produktivitetseffekter av kortare arbetstid.
I en alternativ beräkning räknar vi fortfarande med att produktiviteten ökar ungefär i linje med vad en studie av sex europeiska arbetstidsförkortningar finner (Batut et al., 2023), även om effekten av denna studie är mycket osäker. De samhällsekonomiska kostnaderna minskar då, men uppgår ändå till svindlande 392 miljarder kronor.
Författarna till debattartikeln hävdar att det finns “goda skäl att tro att en förkortad standardarbetstid leder till flera positiva effekter. Friskare, gladare och mer produktiva arbetare, sannolikt minskad arbetslöshet och därmed ökad tillväxt och högre skatteintäkter”. paradoxalt är att de inte presenterar några studier som stödjer detta påstående, samtidigt som de felaktigt anklagar oss för att sakna empiriskt stöd för våra beräkningar.
Sverige står inför stora utmaningar när det gäller energiomställningen, de gröna industriinvesteringarna, bostadsbristen, försvarsutbyggnaden och den åldrande befolkningen. Samtidigt uppger 56 procent av våra medlemsföretag att de inte kan växa eftersom de har svårt att hitta rätt personal till sina utlysta tjänster. Att minska utbudet av arbetskraft i detta läge, särskilt med tanke på att vi redan har den femte lägsta årsarbetstiden i OECD, är helt fel väg att gå. För att få fart på tillväxten i Sverige kommer varje arbetad timme att behövas.
Sven-Olov DaunfeldtChefsekonom Svenskt Näringsliv
Peter Danielssonmakroekonom Svenskt Näringsliv
