Det första verket: Fyre Festival 2017, där rika ungdomar betalade upp till $12 000 för biljetter till en exklusiv flerdagarsfest på en privatägd ö på Bahamas där de tvingades äta pommes frites med färdigskivad ost och leva i katastroftält.
Den andra biten: Burning Man-festivalen tidigare i år, där tech bros och Instagram-modeller strandade i meterdjupa lager av lera i Nevadas öken efter ett monsunregn. Och så akt tre alltså. Det kräver lite bakgrund.
Kommer du ihåg konceptet? NFT? Mycket omskrivet runt 2021? Det är säkert förståeligt om du redan har förträngt det, för det är en av de mest provocerande dumma idéerna på senare tid. NFT står för “non fungible token” och är, grovt förenklat, ett sätt att verifiera äganderätten till en digital fil via kryptografi. Det ledde till en explosion i försäljningen av digitala kopior av konstverk, och en uppsjö av pyramidspelsliknande lanseringar av digitala konstserier – i princip barndomens My Little Pony-bytekort i jpeg-form.
Den mest kända av dessa kortserier har fula tecknade apor och kallas Bored Ape Yacht Club. Dessa NFT:er var som dyrast i maj 2022, strax efter att hela kryptomarknaden kraschade och ap-handelskorten har sedan dess förlorat minst 80 procent av sitt värde. Kändisar som Justin Bieber och Paris Hilton har stämts, anklagade för att medvetet blåsa upp värdet på appkorten. Då är Bored Ape fortfarande inte den mest misslyckade NFT –projekt som World of Alidiaett svenskt försök att kopiera konceptet, kollapsade totalt bara månader efter lanseringen.
Skadeglädjen räcker för oss alla, till skillnad från fossila bränslen är det en oändlig resurs
Det var det i alla fall denna exklusiva klubbägare av fula maskindragna apor som hade en fest nyligen. I Hong Kong. Vad som händer på en sådan fest har jag ingen aning om eftersom jag hellre gnager av mig ena foten än att köpa det samlarkort som krävs för medlemskap; man kan bara gissa. Kanske jämfördes dogecoin-innehav. Kanske en doft av parfymerad polyesterskjorta svepte över. Vad vet jag.
Sanningen är i alla fall att det var mycket UV-ljus på festen – fel sorts ljus; möjligen den typ som används på sjukhus för desinfektion. I efterhand har det rapporterats att ett antal av festdeltagarna kunde inte se ordentligt. De hade drabbats av fotokeratit, den sortens (i de allra flesta fall tillfälliga, annars hade jag inte ägnat mig åt skadeglädje) som brukar kallas snöblindhet. De tvingades, som den ironiskt namngivna platsen Web3 is Going Just Great uttrycker detuthärda “den typ av ögonsår vi andra har känt i åratal när vi har tvingats titta på deras avskyvärda, dyra jpeg-bilder”.
Hade jag varit minst religiös, jag hade sett dessa tre incidenter som ett vänligt gudomligt ingripande för att sätta stopp för nonsensen. (Och jag har inte ens kommit in på utsläppen av växthusgaser som kryptovalutor och NFT orsakar – lika mycket som hela Chile.) I vilket fall som helst finns det en symmetrisk skönhet till de förstörda festerna som verkligen känns som konst. Åh, om det bara fanns ett sätt att registrera äganderätten till icke-fysiska konstverk och tjäna pengar! Skojar bara, skadeglädjen räcker för oss alla, till skillnad från fossila bränslen är det en oändlig resurs.
Läs mer text av Hanna Fahl.
