Recension: ”A different man” är gåtfullt underhållande.

Lita aldrig på en nyfiken dramatiker från Norge. Genom alla dissociativa vändningar i Aaron Schimbergs svarta komedi “A different man” kan det åtminstone finnas en tacksam moral att hålla fast vid.
För det är när Ingrid (Renate Reinsve) flyttar in i lägenheten bredvid som verkligheten börjar snurra för den ensamma skådespelaren Edward (Sebastian Stan, just nu även på bio som Donald Trump i “The Apprentice”). På grund av sina tumörer i ansiktet är han förvisad till ett begränsat antal roller och har totalt sett sänkt hans förväntningar på livet.

Men efter mötet hos den nyfikna grannen – hennes ömhet följs av ett vänligt men tydligt avslag – anmäler han sig som ämne för en medicinsk studie. Sedan tappar han bokstavligen hud, föds på nytt som en hunk, men tappar bort sig själv i sin nya snygga mask.
Detta är i stora drag handlingen i “A different man”, en film som samtidigt gör sitt bästa för att trotsa publikens förväntningar.

Regissören och manusförfattaren Schimberg kastar sig in i ett getingbo av komplexa ämnen: representation, skönhetskultur, jagets gränser.
Här är till till exempel en diskret nick till Kafkas “Transformation”, samt heta diskussioner om budskapet i “Beauty and the Beast”. Självklart är David Lynchs “The Elephant Man”, om Joseph Merricks tragiska öde i 1800-talets London, den viktigaste referensen. Men “A different man” utspelar sig i 2000-talets New York, där Edward visserligen är van vid att stirra i tunnelbanan, men åtminstone undviker att ställas ut på cirkusen.
Eller?
Efter förvandlingen upptäcker Edward, som fejkade ett självmord och bytte namn till Guy, att Ingrid har skrivit en pjäs om deras möte. Hon känner inte igen honom och han lyckas få huvudrollen, men börjar snart ifrågasätta Edward som framställs som så mjuk. Och då ställs den känsliga frågan om Guy – en snygg kille – faktiskt kan spela karaktären trovärdigt. Hux flux, Edward-dubbeln Oswald dyker upp på teatern …

Eftersom Oswald porträtteras av skådespelaren Adam Pearson som har neurofibromatos på riktigt, medan skådespelaren Sebastian Stan använder ansiktsproteser i rollen som Edward, fastnar även tittaren för filmens maskexperiment. Tillsammans med Renate Reinsve bildar de filmårets mest osannolika kärlekstriangel.
“En annan man” utspelar sig på samma konstnärliga våglängd som Charlie Kaufmans alternativa New York-universum, eftersom det har dykt upp i filmer som ”In the Head of John Malkovich” och ”Synecdoche, New York”.
Kaufmans filmmanus har beskrivits i termer av “konstiga loopar”, alltså en form av cirkulära paradoxer som rymmer sig själva. Schimbergs kombination av kroppsskräck och identitetspolitisk satir skapar samma känsla av cirkuläritet. Det är särskilt välkommet i tider av obligatorisk psykologisk realism, där verklighetsböjande element vanligtvis är reserverade för superhjältar eller science fiction.
“A different man” är ett svindlande och roligt tillskott till det älskade filmhistoriska temat dubbelgångare.
Se mer. Tre filmer om dubbelgångare: ”En studie i brott“/Vertigo” (1958), “Double Walker” (1988), “Mulholland Drive” (2001).
Läs övriga film- och tv-recensioner i DN och fler texter av Jacob Lundström.