Carl Johan von Seth: Hur länge överlever Svantessons redan urholkade mål?



3866c2d8 bbf3 418b 9d2e 058b2b9994b7

Varför vill partierna slopa överskottsmålet?

Det korta svaret är att det inte längre behövs. Efter decennier av amorteringspolitik är Sveriges offentliga skuld bland de lägsta i världen.
Idag motsvarar lånen runt 30 procent av storleken på vår ekonomi, alltså BNP. Det handlar om 175 000 kronor per svensk som vi betalar en av världens lägsta räntor på.
Även överskottsmålet har redan sänkts i flera steg, från de ursprungliga 2 procenten till dagens 0,3 procent av BNP. Nu är en ny granskning klar och målet måste sättas till noll. Så det blir ett balanserat mål, trots att många experter och arbetsmarknadens parter hellre vill gå längre.

Okej, så vad är invändningen mot ett balansmål?

Ett exempel kommer från professor Lars Calmfors som har föreslagit att små underskott istället bör tillåtas under det närmaste decenniet eller så.
Poängen är att passa på att få en period av större investeringar, till exempel inom försvar, infrastruktur och energiomställning – utan stora skattehöjningar. Även om Sveriges skuld då skulle stiga något handlar det om nivåer långt under dagens genomsnitt i EU.
Och alla partier ser behovet av stora investeringar inom dessa områden, samtidigt som entusiasmen för stora skattehöjningar inte är stor.

Är ett balansmål trovärdigt och realistiskt då?

Regeringen och finansminister Elisabeth Svantesson (M) har formulerat en princip: vi får inte glida mot systematiska budgetunderskott i Sverige.
Men den som tittar upp inser att principfastheten redan har luckrats upp i praktiken. Till exempel har regeringen gjort ett undantag för de stora subventionerna till Ukraina, som för närvarande ligger utanför budgetmålen. Samtidigt finns förslag om en särskild ordning för finansiering av ny kärnkraft. Miljardbelopp skulle ha en egen separat fil i budgeten.

Det är lite som att ha som ett nyårslöfte att sluta äta kakor, och genast sätta en stor bulldeg att jäsa. Ett väldigt smart kryphål, men vad är då poängen med det hela?
Tanken bakom det finanspolitiska ramverket är transparens och kostnadskontroll. Om parterna sätter upp mål för sig själva som de egentligen inte tänker ta på allvar riskerar det bara att motverka deras eget syfte.

Lämna ett svar