När jag vaknar tidigt och vargtimmens ångest håller mig i sitt grepp är SMHI:s Lars Knutssons besked om “Järnäsklubb sydväst sex, Holmön och Bjuröklubb sydost sju meter per sekund” balsam för själen. Då är jag säker.
Men rösten har inte hörts på ett tag och jag börjar bli orolig. Har något hänt?
Vädersändningarna i Sveriges Radio har erkänts som vår tids nya andlighet i ett sekulariserat och digitaliserat samhälle. Land- och sjöväder sänds tre gånger på förmiddagarna, efter Lunchekot och sedan tiominuterssändningen – dagens final – klockan tio över tio på kvällen.
Mest spännande är det i morgonsändningen när det sista grymtandet av landväderrapporten lyder: “Och nattens lägsta temperatur uppmättes i…” Ofta är det Naimakka.
Redan 2018 skrev DN:s Maria Schottenius om väderrapporternas ortnamn som poesi och en modern morgonbön att samlas kring när världen stormar. Hon sa att så fort radioledningen tillfälligt hoppade över vädret under intensiva nyhetshändelser kom klagomålen.
Alex Schulman skrev en föreställning för Dramaten om tryggheten i Sjörapporten – ”Tröst rapporterar” – som gick upp 2022, för att bara nämna några som uppmärksammade detta – som nästan hotade att bli en orolig stockholmstrend.
Men väderleksrapporten är så långt ifrån det man kan komma. För hundra år sedan var vädret skillnaden mellan svält och mat för dagen. Vädret sitter väldigt djupt i oss svenskar, som inte är vana vid att prata om känslor.
När jag gick igenom han hade skrivit anteckningar i min farfars almanackor varje dag. Gissa om vad? En avliden släktings dagböcker fyllde en hel flyttlåda – en livstid av dagliga temperaturer och väderleksrapporter som “dimmigt” eller “blåkallt”.
Och det finns en röst som personifierar allvaret inför vädret och det vi bär med oss i folksjälen extra: SMHI:s Lars Knutssons.
Men senast hans raspiga röst hördes på radion var någon gång i somras.
Till slut tog jag mod till mig. Jag ringde SMHI. De meddelade att han hade gått i pension.
En mycket välförtjänt sådan. Jag vill inte störa honom, men om du läser detta, Lars Knutsson: Tack för allt. Det betyder mycket.
Läs fler husserier, till exempel n’Jonas om att vara ensambarn.
