Reglerande genomsyrar EU alla nivåer i vårt samhälle. I riksdagen har över en tredjedel av alla nya lagförslag mellan 2019 och 2024 sitt ursprung i EU-direktiv. På lokal nivå berörs ungefär hälften av alla dagordningspunkter på våra kommuners och regioners fullmäktigemöten, direkt eller indirekt, av EU:s beslut.
Hur navigerar vi i detta landskap? Hur förbereder universitet och högskolor framtida beslutsfattare för denna ekonomiska och reglerande verklighet?
Idag är underpresterande EU i global jämförelse. Sedan början av 00-talet har EU:s BNP i förhållande till köpkraft tappat en tredjedel i relativa termer jämfört med USA. 70 procent av detta förklaras av lägre produktivitetstillväxt. Och här är utvecklingen tyvärr nattsvart. Bara under de senaste fem åren har USA:s arbetsproduktivitetstillväxt, exklusive jordbruksindustrin, varit sex gånger högre jämfört med euroländerna.
Samtidigt tappar USA i sin tur relativt mark mot Asien, inte minst mot Kina och Indien. Mellan 1997–2022 stod dessa två länder för sig själva för nästan hälften av global arbetsproduktivitetstillväxt. År 2024 beräknas de stå för hälften av den globala tillväxten.
Som en fattigare och geopolitiskt mindre relevant region får vi se resten av världen diktera villkoren
En ny världsordning håller på att växa fram och positionerna i den framväxande geopolitiska världsordningen påverkas naturligt av ekonomiska realiteter. Ett Europa som blir allt mer marginaliserat är i förlängningen också ett säkerhetshot. Som en fattigare och geopolitiskt mindre relevant region får vi se resten av världen diktera villkoren.
I den mörka bilden av framtiden det finns en möjlig ljusstrimma: Sverige. Vi har en teknisk sektor och en ekonomi som är mer än dubbelt så produktiv som genomsnittet i EU. Sverige tillhör toppen av Europa när det gäller innovation, konkurrenskraft och hållbarhet.
Privat kapital som tagits in för investeringar är 20 gånger(!) högre i Sverige per capita jämfört med Tyskland. Detta är viktigt, inte minst eftersom det visar sig att 60 procent av Sveriges största företag sett till omsättning under de senaste två decennierna har varit stöds av riskkapitalföretag.
Precis som New York Times markerad (13/8) då borde Sverige kunna fungera som ett föredöme för resten av EU. Men då hävdas det att kunskapen om vår modell finns representerad i Bryssel. Så är definitivt inte fallet.
Antalet svenskar som arbetar i EU-institutionerna har minskat över tid och Sverige är idag kraftigt underrepresenterat i dem. Sverige har den lägsta representationen angående tjänstemän i EU-kommissionen i förhållande till deras befolkningsstorlek bland alla EU-länder. Samma mönster finns inom Europeiska investeringsbanken (EIB), där andelen svenskar är så låg att Handelshögskolan har kontaktats av EIB med utgångspunkt i att de sett ett problem kopplat till bristen på svenskar.
Det ser ännu mörkare ut ut för dem som ser framåt. Tjänstemän är pensionerade, men det finns ingen påfyllning med yngre talanger. Fortsätter utvecklingen får vi en EU-kommission med en försvinnande liten andel svenskar. Med ett minskande antal tjänstemän är det sannolikt att svenska förutsättningar för EU-förslag kommer att beaktas ännu mindre.
Underrepresentation är inte bara en politisk fråga. Det rör hela vårt samhälle och är ett demokratiskt och strategiskt problem, just för att EU är så viktigt för oss. Lösningen finns inte bara i politiken. Media, näringsliv, utbildning och andra aktörer kan bidra till att öka det allmänna EU-intresset i Sverige.
Utveckling måste vänt. Om vi inte får EU på agendan för fler samhällsaktörer – om fler inte ser relevansen – och om vi inte ökar vårt inflytande i EU kommer vi i Sverige med största sannolikhet att se ett växande alienation mot EU, som kommer att bli en grogrund för EU-kritiska känslor. Det är inte vad ett land som Sverige behöver nu.
Handelshögskolans uppdrag är att stärka svensk konkurrenskraft genom forskning och vetenskapsbaserad utbildning. Vi är redo att bidra, om andra samhällsaktörer ger oss uppdraget.
På kort sikt kan vi lansera en specialutvecklad vidareutbildning för svenska tjänstemän med sikte på toppositioner inom europeiska institutioner. Vårt engagemang i ledande akademiska europeiska nätverk (t.ex Civica), kan snabbt ge kurserna en unik tyngd. Deltagarna får inte bara fördjupade färdigheter utan också kontakter och legitimitet genom välrenommerade akademiska partners – faktorer som är avgörande vid nomineringar för EU-roller.
Vi behöver program som ger eleverna fördjupade kunskaper om ekonomi och politik, internationella nätverk och närhet till näringslivet
I längden kan det Handelshögskolan lanserar även en internationellt konkurrenskraftig master i offentlig politik (MPP) eller liknande. Många svenska universitet jobbar hårt med sådana program, men Sverige saknar motsvarigheter till Sciences Po i Frankrike, Hertie school of governance i Tyskland och London School of Economics and Political science.
Vi behöver program som ger eleverna fördjupade kunskaper om ekonomi och politik, internationella nätverk och närhet till näringslivet. Tillsammans kan vi utbilda framtida ledare som kombinerar policykunskap och affärsinsikt.
Inflytande i EU är en av vägarna mot en stärkt svensk konkurrenskraft. Sättet det görs på står precis som så ofta: ambition, kunskap och utbildning.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
Läs mer: DN Debatt 11/5 -23 “Lyckobetyg kan tvinga oss att införa antagningsprov”
