Snart sitter jag där. I bilkön. Som en förlorare. Vänsterfilen är avstängd en halv kilometer framför oss.
Även om det vänstra körfältet är lockande tydligt långt fram, cirklar vi alla framåt i högerfilen – i ett slumrande samhälle; vi har alla indirekt skrivit på ett grundläggande samhällskontrakt: vi står i kö – här trängs inte här. Jaget går inte före vieten.
Efter exakt en minut ger sig en äldre man i ensamt majestät ut i vänsterfilen i sin Volvo SUV.
En halv minut senare svänger nästa bil ut och passerar.
Ilskan växer i bröstet.
Det har bara gått en månad eller så Jag körde söderut på tvåfilig E4:an ovanför Uppsala. En trafikolycka stängde av ett körfält förbi olycksplatsen. Även här hamnade vi i kö i högerfilen – trots att vänsterfilen var öppen. För det är så man gör.
Vi har ett samhällskontrakt. Jag trodde.
När bilarna började susa förbi kön i vänster körfält. Jag satt på tutan i minst fem sekunder varje gång. En man gav mig fingret när han passerade.
Då dyker en Porsche suv upp i backspegeln. Mannen avancerar snabbt. Min puls går upp. Nu j–ar. Jag la mig i mitten av filerna för att blockera förskottet.
Porschemannen blåser i tutan.
Jag tutar.
Kilometer efter kilometer loggas i kön. Han kör närmare mig. Slickar min bakre stötfångare. Jag ger. Mig. Inte. Till sist passerar vi olycksplatsen och han brinner förbi.
Jag vann.
Nästa dag, på en stormarknad i Stockholms innerstad. Jag är först i kön när en ung man i stärkt vit skjorta tumlar ner en lättmjölk och ett paket smör i kassan framför mig. De dunkar hårt.
Han ser mig inte. Pulsen stiger igen. Jag smäller in min kundvagn på hyllan med en duns.
Den unge mannen ber om ursäkt. Mumlar att han pratat med sin mamma som är döende i cancer.
Herregud. Jag slår ut en ursäkt. Vill krama honom. Han går sin väg.
Tillbaka till bilkön i Umeå. Tanken förbryllar sinnet: tänk att de som trängs är på väg till sjukhuset med pågående hjärtinfarkter?
Men det är vad jag tycker. Nej, förmodligen inte. Men förlorar vi ett av våra viktigaste samhällskontrakt?
Läsa fler kroppsseriertill exempel n’Jonas om varför ingen vill använda trådväxelståget som skulle spara många miljoner.
