Konträr vill bota julångest med katharsisupplevelse

En figur i rosa pumps och en tomtekappa går runt på gatorna runt Medborgarplatsen i Stockholm. Vaggar en skylt i handen, proklamerar “tomten är död”, bär huva, skäggmask och genomskinliga strumpbyxor. Huvuden vänder sig, blickar, ler. Mobiler höjs för att dokumentera.
Ett barn stannar och vänder sig till sin mamma: “Är tomten död?” En sekunds tvekan. “Jag ska förklara senare” är svaret innan de rusar vidare. Tomtefiguren fortsätter med “Silent Night” i en sprakande tv-spelsversion som låter från jutesäcken.

En stund senare skådespelaren och regissören Jenny M Jensen har förändrats. Från anti-tomten till att nu ha en stor julkula på huvudet. Hon försöker få igång julbaket, men en kavel faller till golvet och rullar iväg. Jenny M Jensen faller på knä och med utsträckta letande händer, förblindad av julgranskulan, lyckas hon inte lokalisera var kaveln har tagit vägen. Hon ställer sig upp och lyfter kulan från sina axlar.
– Vi måste hitta något lättare att ha som stöd, den här ger mig huvudvärk, säger hon till sina kollegor Freja Hallberg och Helle Rossing som tittar.

Det är något med julen som väcker motstridiga känslor. Vissa älskar semestern, andra vill hellre gömma sig, sluta existera innan de glitterfyllda rödvita högtiderna. Bubblan av puttenutty förväntningar är som att bara vänta på att spricka när semestern närmar sig. Brist på pengar, tid, ren fysisk ensamhet är några av ingredienserna som kan skapa oro över julen. Fenomenet är svårt att bota. Eller?
På teatern på Söder erbjuds ett botemedel även för den mest nyktra julskeptiker. Med föreställningen “Jag vill inte dö, jag vill bara inte ha jul (2)” vill Konträr skapa en sprudlande upplevelse genom urspårade julscenarier.
– Jag har en bild av den här föreställningen att man ska förstöra julens alla byggstenar. Man ska få ett minne som kan fungera som en utrensning för resten av livet, säger Freja Hallberg.

De fyra skådespelarna i föreställningen, som bär undertiteln “En humorshow för julskeptiker”, arbetar alla som skådespelare och regissörer som i en rad varietéstilsnummer betar av julens mest traditionella inslag. När DN hälsar på är tre där. Scener med namn som “Bocken”, “Julboll” och “Pepparkaka” repeteras. Mjölet flyger när Helle Rossing gör en hysterisk tolkning av hur den egna familjens julkakor brukar se ut.
– Vi vill att allt ska vara trevligt men obehagligt. Smutsigt trevligt. En riktigt dålig jul, säger hon och ler.

Helle Rossing tycker om att fira jul själv, även om det ibland innebär att vara vaken till klockan ett natten innan julafton för att göra klart den där perfekta julgranen.
– Men det är också varmt. Min mamma blir galen varje jul. Hon är den där stressbollen som alla måste gå runt som några hjälpare. Men jag förstår också den där ångesten som kommer. Att ha det bra, ha familj, ha vänner. Är man i en situation där det inte är så blir det så tydligt, säger Helle Rossing.
– Det är väl det som är julångesten. Att man får en glimt av sitt eget liv i ljuset av detta julljus, säger Jenny M Jensen, som är den i gruppen som är mest skeptisk till julfirandet.

Teaterns hemsida varnar publiken eftersom föreställningen både innehåller nakenhet och att “omoraliskt beteende” förekommer, men vad detta innebär mer specifikt vill ensemblen inte gå in på. Det skulle förstöra överraskningen, säger de, och betonar att föreställningen i första hand är komisk, även om de närmar sig jultemat från en mörk vinkel.
– Det känns viktigt att under den här kulturpolitiska situationen som vi befinner oss i, minskar bidragen, den här typen av teater ifrågasätts och betraktas som nonsens. Då måste vi busa ännu mer, säger Freja Hallberg.

Hon vill att julshowen ska skapa en ny föreningsbas för julens glädje och hjälpa den ångestdrabbade att hitta skratt i julens nödsituationer. Jenny M Jensen tar upp tråden och tillägger:
– På julen måste man samordna folk som inte brukar umgås med varandra. Det är mycket som ska göras och allt förväntas bli väldigt trevligt. Ofta är mycket alkohol inblandat. Det är en mycket bra grund för att misslyckas på något sätt. Och så måste det göras varje år. Jag gillar andra högtider bättre. Det är lättare att leverera på till exempel kanelbullens dag.

Här kan du läsa fler texter från DN Kultur.