Stilikonen Iris Apfel satte färg på världen

En kylig septemberkväll vandrade jag runt på Manhattans Upper East Side på jakt efter den rätta buketten. Det finns mycket att välja på i de fina kvarteren, utbudet var inte problemet. Men rosor verkade för självklara och liljor för släta. Mottagaren av buketten var Manhattans stiligaste 93-åring och Metropolitan Museum of Art hade nyligen ägnat en hel utställning åt hennes oklanderliga stilkänsla. Inga blommor i världen verkade värda detta levande konstverk.
Vid porten med Apfels namn på togs jag emot av en assistent som visade mig in i det underbara golvet. Knappt en centimeter golvyta syntes under skatten av loppisfynd och antikviteter från världens alla hörn. “Här, kära!” kom en stadig röst i Uptown New York från andra sidan av rummet. Jag sicksackade mig igenom porslinsdjur och växter tills Iris Apfels vänliga ögon kikade fram bakom ett par oproportionerligt stora bågar. Tänk att jag hade flugit hela vägen från Stockholm för att träffa henne! utbrast hon förtjust. Hon var ödmjukt omedveten om hur eftertraktad den här intervjun faktiskt var. Där satt hon i all sin stil – karaktäristiskt klädd i en extravagant blandning av haute couture, loppisfynd och turkosa signatursmycken. Hon fick syn på mina Marlboros som kikade in i väskan, lade huvudet på ena sidan och bad mig med en sådan uppriktig oro att genast fisa: “Det blir åtminstone inga vackra rynkor.” Jag följde hennes råd.
Iris Apfel var varmt, roligt och såklart extremt stilrent. Det var ett innerligt samtal om kärlek – hennes man Carl var svårt sjuk – levnadskonst och mode. Mötet ägde rum för tio år sedan. Jag var redaktör på modetidningen Damernas Värld. Mitt uppdrag var att gestalta denna “världens äldsta tonåring”. En mycket rekommenderad intervju som vi hade jagat i flera månader. Iris Apfel hade då nått kultstatus som stilikon. Grey Gardens-regissören Albert Maysles hade gjort en dokumentär om sitt liv, hon skulle snart producera och fronta en kollektion för H&M, en Iris-Barbie hade släppts till hennes ära – och när hennes garderob ställdes ut på Metropolitan blev det en stor succé .

Men långt innan Iris Apfel förvandlade ålder till mode och positionerade sig som en it-girl värd namnet, hade hon byggt upp en imponerande karriär som inredningsarkitekt. Tillsammans med sin man Carl Apfel grundade hon i början av 1950-talet textilföretaget Old World Weavers och importerade kvalitetstyger från hela världen. Paret hade bland annat kontrakt med Vita huset och restaurerade textilier åt den amerikanske presidenten under hela de nio presidentperioderna. Med kunder som Estée Lauder och Greta Garbo var Iris Apfel, med sin eklektiska stil, ett känt namn på Manhattan långt före sociala medier.
Men när hon gjorde en storslagen debut på Instagram vid 80 års ålder föll den internationella modevärlden platt på ansiktet. Förutom hennes färgglada skapelser, tofssmycken och glasögon var hela hennes utseende ett uppror mot blygsam minimalism. Iris Apfel var också en citatmaskin utan dess like, som media älskade. Jag minns att intervjun typ skrev sig själv, full av Irissanningar och anekdoter. Orden om Carl Apfel var särskilt rörande eftersom hon då stod inför att förlora sin stora kärlek och bästa vän. Han hade alltid gett henne självförtroende, sa hon. Tidigt i förhållandet hade han gjort det klart för henne att hon hade något så mycket mer unikt och attraktivt än uppenbar skönhet – nämligen stil. Det blev hennes mantra i livet.
När jag lämnade Iris Apfels golvet den kvällen minns jag att den till synes tunna och sköra kroppen i vår famn kändes förvånansvärt stark. Dagen efter skulle hon flyga till Paris och vid 93 års ålder färglägga världen i ytterligare tio år. Den 1 mars somnade Iris Apfel vid 103 års ålder i sitt hem i Florida.
Hur blev blommorna? Jo, en bukett dahlior; färgglada små konstverk som blommar i solens blick. Precis som Iris Apfel.