Museer och mat i hjärtat av Spanien

Jag är bokstavligen i centrum. Du kan inte komma mer centralt än Puerta del Sol i Madrid, faktiskt nästan inte i hela Spanien. Här finns nollkilometerstrecket, plaketten från vilken alla avstånd i landet mäts, och från detta torg strålar gator åt alla håll. Skulle du gå vilse i centrala Madrid är chansen stor att du hamnar på en av dessa och då just här.
Och det är ganska lätt att gå vilse i de äldsta delarna av Madrid, där inga gator är raka. Med en guide går dock ingen vilse, och även om jag har varit i Madrid flera gånger gör jag den här gången som många förstagångsbesökare gör – gå med på en guidad tur under några timmar i Madrids historiska stadskärna. Turen är gratis, guiderna lever på dricks och du väljer själv hur mycket du vill ge.

Vi börjar med El Oso y el Madrono, statyn av björnen som äter bär från ett jordgubbsträd, själva symbolen för Madrid.
– På 1500-talet var Madrid bara en liten stad i mängden, säger vår guide Mathilde Blouet. Att kung Filip II valde att grunda sin huvudstad här berodde på flera saker. Det var nära men ändå på tydligt avstånd från Toledo, där den kyrkliga makten fanns, dessutom ansågs platsen vara lätt att försvara och så älskade kungen björnjakt – och det fanns gott om björnar i området.

Att staden dessutom ligger nära den iberiska halvöns geografiska centrum var knappast heller någon nackdel.
Den guidade turen fortsätter in i gränderna, förbi Madrids äldsta hotell, Petit Palace Posada del Peine, som öppnade 1610.
– Då lockades gästerna genom att erbjuda en kam i varje rum, säger guiden. Men de stals så ofta att kammarna försågs med tunga järnskaft.
På väg till torget På Plaza Mayor passerar vi flera butiker med över hundra år bakom sig – något som avslöjas av de plaketter som staden har fäst på gatan framför sig. Sedan kliver vi in ​​på Plaza Mayor, skapad som en symbol för huvudstaden.
– Det här torget var det första som Filip II beslutade att skulle byggas, även om det inte såg ut som det gör idag med identiska hus på alla fyra sidor. Statyn här på torget skulle föreställa Filip II, men han dog innan den var färdig, så hans son och tronföljare Filip III lät ändra den till en staty av sig själv istället.

Genom åren har torget använts för allt från avrättningar och inkvisitionens processer till tjurfäktningar, karnevaler och veckomarknader. Den vackra saluhallen Mercado de San Miguel ligger för övrigt bara några kvarter bort.

Varje stadsdel i Madrid har en egen matmarknad. Många av dem består fortfarande bara av stånd för kött, fisk och grönsaker, men saluhallar där matbarerna tar över ökar – en mer exklusiv sådan är Mercado de la Paz i den rika stadsdelen Salamanca. Men även här kan du äta lunch för ett fynd: Casa Dani är känt för sin tortilla de patatas, potatisomeletten som finns på nästan alla barer i Spanien, men som här når gourmetklass. En rejäl lunchbit kostar en femtiolapp och får kontorsfolket tålmodigt att köa till ett bord.
Vill du äta billigt ska du dock främst leta i mysiga kvarter som Malasana, Lavapies och La Latina.
– Generellt kan man säga att ju närmare Puerta de Toledo man kommer desto billigare är det att äta, säger guiden Mathilde Blouet som ett tips.
Själv botaniserar jag gärna dagligen i restaurangutbudet i La Latina, dit horder av människor går på den roliga söndagsmarknaden El Rastro, med allt från bälten till fynd. Nu senast blev det både unika kläder och coola japanska filmaffischer för mig innan det var dags för den lite obligatoriska vermouthen efteråt.

Och vermouth kan drickas sent på eftermiddagen sju dagar i veckan i Madrid. Jag glider gärna in på den över 130 år gamla Bodega de la Ardosa i Malasana, där även den kalla tomatsoppan salmorejo är en favorit. Eller i baren på den charmiga restaurangen Casa Alberto, som också har läckra tapas – och gratis friterade fläskskal och ibland oliver till drinkarna.

Den guidade turen fortsätter inuti i den gamla stadskärnans virrvarr av gränder, där vi stannar till vid Calle de Codo, Armbågsgatan – man förstår varför det heter så när man ser det. Bakom en massiv träport ligger klostret Corpus Christi, där nunnorna aldrig visar upp sig för vanliga besökare. Men de måste försörja sig, så de säljer kända kakor medan de gömmer sig bakom en snurrande anordning. Tryck bara på klockan märkt “monjas” och följ sedan passagen in i klostret, välj en typ av tårta från en meny och bestäm om du ska ha ett eller ett halvt kilo – de mandel- och apelsinsmakande är jättegoda. Nunnorna på andra sidan vänder sedan på snurranordningen och ut kommer en kakpåse. Ta den och lägg pengar i den, om du behöver växel så snurrar nunnorna det också.

På Plaza de la Villa låg Madrids stadshus för 500 år sedan och här kan man också hitta några av morernas få spår, i form av rundade portaler på ett par hus. Madrid har hur många vackra hus som helst från de senaste 400 åren, ofta i varma terrakottafärger, alternativt vita med bruna trädetaljer, som de typiska spanska balkongerna. Längs paradgator som Gran Via, Calle Mayor och Calle de Alcala dominerar istället stadspalats där det lönar sig att lyfta blicken eftersom de ofta är dekorerade med praktfulla torn, kupoler eller till och med romerska fyrhörningar.
En annan paradgata är den trädkantade och livliga Paseo del Prado, som alla med minsta konstintresse förr eller senare hamnar på. Längs gatan finns fyra fantastiska konstmuseer, varav tre är i världsklass. Mest känt är Pradomuseet, med en av världens främsta konstsamlingar. Men den är så stor att man lätt får ont i både huvud och ben innan man når de bästa rummen fyllda med Francisco de Goyas mäktiga målningar från tiden för Napoleonkrigen och Hieronymus Boschs skildringar av himmel och helvete.

Museo Reina Sofia är den moderna konstens motsvarighet till Pradomuseet, och samlingarna av internationell men framför allt spansk 1900-talskonst är förstklassig. Det finns massor av fina surrealistiska Salvador Dalí-målningar, Juan Gris och Pablo Picassos kubism med mera. Paradnumret – i egen sal och omgivet av vakter – är Picassos monumentala verk “Guernica” från 1937, en mästerlig skildring av lidandet under flygbombningen av den baskiska staden.
Mellan dessa två museijättar hittar du Caixa Forum i en spektakulär byggnad där en av fasaderna har en makalös växtvägg och det kubistiska trapphuset i den andra byggnaden är en arkitektonisk dröm att inte missa. Caixa Forum har bara tillfälliga utställningar – ofta av hög klass.

Men jag har sparat det bästa museet till sist: Museo Thyssen-Bornemisza. Om du bara har tid eller ork för ett konstmuseum i Madrid, välj det. Museets fantastiska privata samlingar täcker större delen av 1400-talet fram till våra dagar, och få av konsthistoriens verkliga storheter saknas på väggarna. Mest överraskande är dock de många konstverken från 1400-talet, restaurerade till nyskick med intensiva färger, medan många andra museers verk från den tiden bara ser trista ut.

Efter den sena middagen – i Madrid äts det sällan före klockan nio, men den hungriga kan alltid välja tapas långt tidigare – lockar Madrids fina barliv. Staden sägs vara en av de mest kaltäta i världen, med sex vattenhål per hundra invånare, så det finns ganska mycket att välja på. Cocktailbaren Museo Chicote på Gran Via är alltid ett säkert val. Kändisar som Frank Sinatra, Sophia Loren och Grace Kelly har smuttat på cocktails på detta landmärke från 1930-talet med fin art déco-inredning.

Om du vill varva ner stadsliv med rogivande grönska, det är trevligt att styra stegen mot Madrids gröna lunga, den 125 hektar stora Retiroparken, och strosa i skuggan av träden eller kanske ta en roddtur bredvid det överdådiga monumentet över kung Alfonso XII. Sedan 2021 är Retiroparken och Paseo del Prado världsarvslistade, och man kan lätt tillbringa hela dagar bland de 15 000 träden. Missa inte glashuset Palacio de Cristal heller.
Om du vill ha mer vacker grönska ligger Real Jardin Botanico bredvid Retiroparken. Trädgården är en botanisk fest med allt från inhemska blommor till exotiska träd och en av Europas finaste samlingar av bonsaiträd. Det blir inte mycket bättre än så.

Här hittar du våra reserapporter.