Någon gång i november 1938 fanns troligen en motsvarighet till Ola Larsmo i Tyskland. En klok, snäll och anständig prick, som äger ordet och som kan uttrycka det fritt i en betydande dagstidning.
Kanske skrev han att han nu trots allt har rätt att få veta vad som händer i hans land. Han bad förmodligen justitieminister Franz Gürtner att veta grunden för Zbaszyns utvisning. Frågan ställdes förvisso om det nu finns A- och B-tyskar och hur man kan förlora sitt tyska medborgarskap.
Men de skarpa Larsmo-frågorna hördes inte. Dem dog. Ett fynd med fruktansvärda och fruktansvärda konsekvenser.
Kanske skrev han att han nu trots allt har rätt att få veta vad som händer i hans land. Han bad förmodligen justitieminister Franz Gürtner att veta grunden för Zbaszyns utvisning. Frågan ställdes förvisso om det nu finns A- och B-tyskar och hur man kan förlora sitt tyska medborgarskap.
Men de skarpa Larsmo-frågorna hördes inte. Dem dog. Ett fynd med fruktansvärda och fruktansvärda konsekvenser.
Borde inte Ola Larsmo med kraft och entusiasm också uppmana till folksamling på Medborgarplatsen? Vi medborgare skulle tåga genom Gamla stan till Riksdagshuset för att där med höga röster protestera mot regeringens djupt provocerande galenskap.
Ställ justitieminister Gunnar Strömmer (M) till svars. Nöj dig inte med att han håller tyst om en av vår tids viktigaste frågor.
Som svenska medborgare måste vi hävda rätten att få veta svaret på frågan på vilka grunder vi kan förlora vårt medborgarskap.
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
